ImagOn – grafisk teknik
med möjligheter
Kurs i djuptrycksgrafik på ÖKKV, till 27 februari.
ImagOn Intaglio-type. Beteckningen står för en relativt ny konstgrafisk metod, ett djuptryck med vattenlösliga färger och med stora möjligheter att kombinera olika tekniker i bildoriginalet. Hur denna arbetsmiljövänliga teknik kan användas kreativt undersöks av nio lyckligt lottade konstnärer i en pågående utbildning på Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad, ÖKKV.
Fyra av kursens nio deltagare tillsammans med kursledare tittar på bilder. Fr. v. Jenny Lundgren, Ö-vik, Kristina Wrang, Östersund, Lotta Engström, Luleå, kursledaren Ann-Kristin Källström, Sundsvall, samt Olof Astrup Hällqvist, Nora. Foto: Margareta Klingberg.
Non-toxic grafik är ett vitt område där Keith Howard, professor vid Rochester Institute of Technology i Rochester, USA, är en ledande innovatör. Den metod han utvecklat kallas ImagOn Intaglio-type. ImagOn står för den fotopolymerfilm, som monteras på ett underlag där bildoriginalet överförs genom belysning. Förenklat kan metoden liknas vid både etsning och fotogravyr. Men mera hälsosam. Ann-Kristin Källström, grafiker med bas i Västernorrland, leder kursen och är en av Howards lärjungar. Hon har lärt känna metoden direkt av Howard under en kurs på Härke konstcentrum i Östersund.
Skonsam återanvändning
De miljövänliga fördelarna finns i alla led inom ImagOn. Inga lösningsmedel behövs i processen, den vattenlösliga tryckfärgen kan sköljas bort med diskmedel och vatten. Bildoriginalet kan överföras till polyesterskivor eller andra material som tål vatten, vilket blir lättare och billigare än att använda plåt. Underlaget är inte förbrukat utan kan återanvändas, framkallningen av bilden görs i svag lösning av soda och vatten.
Men det är den bildmässiga friheten och de rika möjligheterna som gör metoden så attraktiv för konstnärer. Här går det att kombinera många olika tekniker i kompositionen, som kan byggas upp i skikt, lager på lager. Då jag besöker kursen ser jag Bruno Liljefors välkända vinterhare överförd till polyesterskiva i kombination med en av kursdeltagarnas egna tecknade tillägg. Med andra ord; teckning, collage, montage, vad man vill, låter sig förenas med digitalt framtagna original och foton. Trycket görs slutligen i Ö-viksverkstans koppartryckspress.
Kursdeltagaren Lena Sundbom, Luleå, placerar original för belysning i exponeringsboxen.
Foto: Jan K Persson.
De tio kursdeltagarna har sex veckor på sig att utröna den nya teknikens alla möjligheter. Utöver genomgång av den beprövade teknikens olika steg med laminering, belysningstider och framkallningstider provar man systematiskt de bildmässiga variationsmöjligheterna i uppbyggandet av bilder. Det gäller både att inse möjligheterna och öva sig i att styra tekniken.
Grafisk bild och marknad
Den dag jag kommer till ÖKKV är deltagarna böjda över sina nyss belysta polyesterskivor som de granskar och gemensamt diskuterar. I kursbeskrivningen sägs att deltagarna ska arbeta fram skisser, som kommer att presenteras för olika företag. Detta skissarbete pågår självständigt under vecka sju. Därefter samlas konstnärerna åter på ÖKKV för att under två avslutande veckor genomföra sina bildidéer. Att kursbeskrivningen innehåller en anpassning till en tänkt arbetsmarknad med hugade uppdragsgivare är knappast förvånande. Men intresset för det kreativa utfallet av kursen bör finnas i betydligt vidare kretsar än i den lokala privata byggsektorn. Som väl är kommer representanter för kommuner och landsting både norr och söder om Örnsköldsvik att bjudas in till visningar. För de enskilda kursdeltagarna och AF Kultur, som finansierar utbildningen, innebär sju kursveckor en stor satsning och en investering. Min reflektion är att en veckas offentlig visning på Galleri Lokomotiv, eller annat värdigt utställningsrum, vore en följdriktig final. Inte för att pliktskyldigt visa på resultat utan för att göra det kreativa resultatet allmänt tillgängligt. Redan när kursen nått halvtid ser den ut att ge deltagarna en generös chans att pröva och utveckla bildmässiga idéer. Och därmed att öka sitt utbud och bättra på möjligheterna till konstnärlig försörjning.
Text: Margareta Klingberg
Volym 2015-02-04