Alveola Ämting gör det själv

Plötsligt dyker hennes namn upp överallt: Alveola Ämting!

Det låter eget och annorlunda och är det också. Alveola Ämting är till sin personlighet en vänlig, vän och vacker människa men hon vill helst hitta det motsatta dvs. det fula, arga och spretiga i konsten och kanske i livet. Helst vill hon jobba i grupp men går inte det är hon modig nog att göra som punkens DIY (do it yourself) dvs. sätta igång ensam.

Hon har skrivit långa, personliga och associationsrika öppna brev till Volym om den etablerade konsten, som inte bjuder in, och om den snåla konstkritiken, som utestänger det opassande. Konst och kultur borde vara öppnare och mer tillåtande, tycker hon, och vill i sina intervjuer i det egna fulsnygga fanzinet Velodrom veta vad konstnärerna tänker om sin konst, vad de vill ha sagt och inleder därför gärna längre samtal med dem.

Velodrom har kommit ut med ett tiotal nummer nu och där ger hon sig själv och alla andra fria händer att uttrycka sig i stort och smått. Hon kallar sig en pappersromantiker och ger därför ut fanzinet både i pappers- och nätform. Det ska vara billigt, helst gratis, men kostar nu bara en tjuga, som går direkt till tryckkostnaderna. Självklart ska Velodrom enligt redaktören vara helt reklamfri också.

Alveola Ämting på 1 maj

Sitter Alveola Ämting inte på bussen, på väg ut på en reportageresa i länet, så är hon uppslukad av alla sina gemensamhetsprojekt. Under Svanös kulturvecka höll hon i graffitiworkshopen ”Hemlikt” vid husgrunden mitt på ön och var även huvudaktör i onsdagskvällens ljudkonsert i Cisternen. På första maj sjöng hon Internationalen med knuten näve på torget i Härnösand i duon Svarta tupp. Mitt i sommarstiltjen hade hon också en arg och välformulerad insändare i Tidningen Ångermanland om en egenupplevd, skandalöst dålig företagarkurs i Arbetsförmedlingens regi. Dessutom är hon en ständigt aktiv, påhittig och rolig fotsoldat i den ganska nystartade Härnösands Fria Kulturförening och till premiären på barnteaterpjäsen ”Kåldolmar och kalsipper” var det Alveola Ämting som gjort den mycket drivna och stiliga fartygsaffischen.

Alveola Ämting i graffitiworkshop

Hon säger att hon inte vill spela någon huvudroll, inte skriva gonzoartiklar (framhålla vad hon själv tycker) eller bli en egocentrisk navelskådarkonstnär. Men det är svårt att låta bli. När ingen annan träder fram, tar plats eller ryter till, känner hon tvånget och även lockelsen i att göra det.

Det finns ett sug i det personliga sökandet. Förra året gav hon sig själv uppdraget att göra ett självporträtt om dagen, stirra in i sin egen spegelbild och försöka hitta något. Det blev en rad skickligt gjorda Alveolaansikten med snorkråkor, sammanvuxna ögonbryn och vassa ögonkast. Tolv av dem var med på årets Y-salong. I sina mest självcentrerade verk är det oftast förluster av nära familjemedlemmar eller en frånvarande pappa, som är temat. En sådan bildserie visades på konstutställningen under Svanös kulturvecka.

I framtiden hoppas Alveola Ämting bli som IB Sparring: en engagerad kulturutövare på gräsrotsnivå, som får med sig sin omgivning på gemensamma, viktiga konst- och samhällsprojekt. Helst vill hon förbli en fri kulturaktör inom text, ljud och bild och så vill hon förstås fortsätta ge ut sitt hjärtebarn, fanzinet Velodrom!

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2013-08-26