Hänsynsfull undersökning
av ett utskällt plagg
Elin Berge – Slöjor, Härnösands konsthall, till 21 nov.
Just nu visas Elin Berges utställning Slöjor på Härnösands konsthall. Det är en bildsvit med tjugofyra fotografier av kvinnor som har en sak gemensamt: de bär någon form av slöja. Bilderna i utställningen är egentligen omkring tio år gamla, men har aktualiserats igen i och med att samhället åter har blivit mer polariserat. Projektet inleddes 2004. Då pågick en intensiv debatt som tagit fart efter att två flickor i Göteborg gått till skolan iklädda niqab, den heltäckande klädsel som döljer allt utom ögonen. Det ledde till att även mindre extrema slöjor ifrågasattes hårt. Slöjan diskuteras fortfarande oftast ur perspektivet att det handlar om förtryck, men Elin Berge säger att hon inte tycker att det är så svartvitt. Tanken med hennes projekt var att kvinnor skulle få berätta vad slöjan betyder för dem utan att tvingas i försvarsställning. Linda Thompson från Härnösands konstförening säger att de ville visa just den här bildserien inte bara för att fotografierna är klassiskt vackra utan också för att de väcker frågor som är aktuella idag.
Elin Berge, från utställningen Slöjor, foto och text. (Montage)
Utställningen är inget manifest, snarare ett undersökande reportage. Bilderna är sköna för ögat, måleriska. En del går i pastelltoner, andra i starkt blått eller grönt. Här finns bilden av tjugoåriga Inas med den rosa genombrutna spetsslöjan. Hennes allvarliga ögon följer en genom rummet. Blicken utmanar en att se sig själv i henne. Vad tänker hon om mig? Dömer hon mig? Dömer jag henne? En av utställningens stora förtjänster är att den ställer betraktaren inför sina egna fördomar. Som bilden av sjuttonåriga mittfältaren Zahra. Hon poserar glatt och kaxigt med sin fotboll i en idrottshall. Hon står bredbent och krossar alla förutfattade meningar om hur en slöjbärande kvinna ska vara.
Här finns också fotot av sextonåriga Shema med den intensivt blågröna slöjan. Hon är fotograferad i profil. Trots att bilden är vacker, hon småler och har en klar och öppen blick, väcker vinkeln en vag men obehaglig association till de bilder som det tidiga 1900-talets rasforskare tog i sin strävan att sortera människor. Här är dock syftet det motsatta, att visa mångfalden inom en grupp som samhället redan har pekat ut. Kameran kan användas för att göra både ont och gott. Det som suddar ut kopplingen till kategoriserandet är dels det individuella uttrycket i varje bild, dels de många citat som också samlats in. Några av dem finns upphängda intill bilderna, andra finns tryckta i en bok. Det förstärker känslan av att kvinnorna är subjekt och inte objekt. De är tillfrågade. De är namngivna. De har kontroll över bilden av sig själva.
Det är modigt av Elin Berge att företa sig ett sådant här projekt. Hon riskerar kritik från många olika håll. Till exempel händer det att kvinnor som flytt från länder med slöjtvång blir provocerade. Men mottagandet är oftast positivt. Hur vi uppfattar slöjan handlar mycket om vilka vi är och vilka erfarenheter vi har. Att bärarna själva får berätta, utan att bli utdömda, gör att det är lätt att sympatisera med Elin Berges projekt trots att frågan är svår och har fler än ett svar.
Text: Alveola Ämting
Fotomontage: Jan K Persson
Volym 2015-11-03