Recension utan titel
På väg - Carl Berglund, Snöfrid Caldeborg, Marie Hedman, Amanda Hellsten
Konsthall Norra Kvarken, till 23 augusti
Fyra unga konstnärer med det gemensamma att de alla gått på Umeå Konstskola och är på fortsatt väg i högre utbildningar och in i sina konstnärskap. Konsthall Norra Kvarken visar i sin andra sommarutställning exempel på vilka vägar den unga konsten av idag vill söka sig längs. Jag kommer lämpligen till konsthallen när ett insatt samtal med tre av konstnärerna tar sin början. Programpunkten med återkommande konstsamtal under sommaren är tänkta som korta 15-minuters betraktelser, men med samtalsledaren Mats Caldeborgs nog så mångbottnade filosofiska ingång var det inte att undra på att samtalet tog upp mot en timme den här gången. ”Varför gör man saker, varifrån kommer det?”
De tilltalade skruvade på sig, kanske medvetna om att allt man säger… Amanda Hellsten svarade kort och gott att man bara måste göra saker och att fantasin behöver det, att det är jättesvårt att formulera verbalt men faktiskt bra att träna på inför ansökningar. På frågan varifrån man får inspiration pekade hon på den uppsjö av bilder som finns på nätet och på sociala medier. Man gör saker för att det ”kliar annars” svarade Snöfrid Caldeborg med ett outgrundligt leende. På tal om nätet föreslog hon sökningar på konstiga ord på Google vilket kan resultera i ”så sjukt mycket kul bilder”, typ ”skelettdekorationer”!
Amanda Hellsten, Håriga armhålor, målning.
Carl Berglund tvekade länge i samtalet, men svarade trevande att han i regel fastnar för intryck och ytor från verkligheten som på något sätt fastnar i huvudet, ibland också från någon konstbok. Någon i publiken tog upp sättet att undvika ingångar till hans verk som var och en rubricerades ”Ingen titel”, tre stora halvabstrakta målningar med antydningar av berg och natur. En sådan slutenhet och lika mycket öppenhet inför publiken skulle kunna motsvara konstnärens valda fria förhållningssätt vid arbetet, att det i det här fallet handlar om ett sökande ”utan ord” eller med enbart färgens och formens egna språk. Amanda Hellstens menade istället att titlarna mycket viktiga för henne, som till exempel ”Alla checkar hennes lårparti när hon går förbi”, en målning som just visar vad namnet anger. Ett tydligt konkret motiv tycker hon ytterligare förstärks med en lika tydlig titel, blir en bra ledtråd i arbetet och bra som ingång för publiken.
Snöfrid Caldeborg, Ikaros, skulptur.
När det handlar om känsloreaktioner är kanske poetiska titlar en bra lösning, som ”De som kom tillbaka”, en skulptur av Snöfrid Caldeborg. Den visar ett till synes hjälplöst djur hängande i ett rep, visserligen med delvis blommig dekorerad hud men för övrigt livlöst förlorad. Den beslöjat intrikata titeln röjer både sorg och samhällskritik. Samma gäller också för hennes verk ”Ikaros”, med ett hjortliknande djur där hornen förvandlats till långa smälta och avbrända stearinljus som samlats i en stor hög kring hovarna. I den grekiska mytologin flög Ikaros för nära solen, brände sina vingar och störtade i havet.
Marie Hedman visar tre små tavelobjekt som kanske kan ses som metakritiska kommentarer om konstens möjliga självupptagna sanningsanspråk. En kvadratisk svart ram utan bild har titeln ”Bortom”, ett cirkelformat fångstredskap utan fångst ”Martyrium”, och en annan också bildlös ram är belamrad med spik liksom desperat fastnaglad på väggen med titeln ”Strålande”. Hennes video ”Lek för helvete lek” ger också känsla av illusionism där en uppklädd kvinna ses klättra längs till en avsats där hon vackert dukat sig själv en picknick, men där en lågmäld röst i bakgrunden talar om makt, tvång och förtryck. Filmen zoomar ut mot ett slut där scenen försvinner som en knappt märkbar detalj i en bild som påminner om konst men lika groteskt utförd som dess inramning.
Utställningen ”På väg” kanske inte anvisar nya färdriktningar men de fyra deltagarna, var och en med diametrala uttryckssätt i måleri, skulptur och video, ger ändå fingervisningar vart den yngre samtidskonsten söker sig. Tillbaks till ruta ett skulle man kanske kunna gissa. I en tid namnen eller härledningarna för många etiska och estetiska proklamationer verkar förflyktigas, då krävs både ödmjukhet, mod och kritisk blick inför konsten och världen i övrigt för att få något gjort. Och här kommer osökt det inledande samtalet tillbaks med sina enkla/svåra frågor.
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2015-07-24