Samiske Bengt Lindström
Lindström och Lappkungen, Länsmuseet Murberget, till 14 feb. 2016
Den kanske i viss mån stereotypa bilden vi har av Bengt Lindström är de starka och klara färgerna gestaltade med breda penseldrag i ett uppdrivet känslomättat formspråk. Det genomgående motivet är ofta människo- eller djurlika figurer som möts i våldsamma kollisioner och handlingar som kan uppfattas både som ömsinta och illvilliga. Jag tror aldrig det går att riktigt förstå Bengt Lindströms livsverk mer än att det rör sig om en oreserverad manifestation av livet, dess kamp, försakelser och längtan efter kontakt mellan människorna, djuren och naturen. Men hur allmänt det än är så är det knappast det bakomliggande motivet som är avgörande för hans särart, utan då kommer vi in på själva måleriakten, den omedelbara aktionen att bringa färg och form på ett underlag. Som jag ser det är det snarare måleriets kamp, försakelser och längtan, som är poängen i Bengt Lindströms arbete, och som han demonstrerar på sitt eget väl kända sätt. Om hans måleri uppfattas som ett alltför drastiskt övergrepp på allt vad som gäller komposition, färglära och rumslighet, genom ett överbelastat och översvämmande, nästan brutalt påtvingande av de konstnärliga medlen på betraktaren, ja då tror jag man inte tittat tillräckligt eller så har man inte gett hans bilder den tid de kräver.
©2015 BUS/Bengt Lindström, Favoriterna Lappgubben, litografi 1977/78
Bengt Lindström utelämnar inget, förutsättningen är noll och alla färger finns till förfogande. Likt barnet är lusten att måla drivkraften, glädjen eller tvånget att uttrycka sig genom färg och form. Men precis innan arbetet börjar, om det nu existerar ett mellanrum mellan avsikt och handling hos Bengt Lindström, så kommer hans distanserande reflektion och tidigare erfarenhet att lägga sig som en matris. Det dekorativa elementet som framhäver den häftiga penselföringen, de plana tomma ytorna gentemot de hopgyttrade, vad mer, jo den starka konturteckningen som håller de olika partierna i bilden på plats. Det visar sig då att det maximala uttrycket, som är något av ett förenklat signum för Lindström, inte bygger på någonting okontrollerat och akut, utan faktisk på nog så omsorgsfull planering och eftertanke. Bengt Lindström talar i intervjuer begrundande sakta och återhållsamt, en paradox till hans arbete men som ger det avgörande och underbyggande näring.
Det lär finnas runt tusentalet verk av Bengt Lindström i länsmuseets samlingar. När nu museet med Maria Sundström som curator satsar stort under ett helt år framöver att visa hans koppling till den samiska kulturen kan det inte ha varit svårt att hitta material, mera att göra själva urvalet. I nästan allt som Lindström skapade återfinns de ”samiska” färgerna rött och grönt, tillsammans med den nordiskt präglade mytologin. Han framhöll ofta själv sitt norrländska ursprung och behovet av att återvända till den norrländska naturen och samhörigheten med samerna och samisk kultur.
©2015 BUS/Bengt Lindström, Jätten på berget, serigrafi 1995
Utställningen visar knappa fyrtio verk, merparten litografier samt enstaka serigrafier. I jämförelse med Lindströms måleri, med dess pastosa och kraftfulla uttryck, ser man här hur den grafiska tekniken nästan kongenialt framhäver det dekorativt verkningsfulla och emblematiska i hans språk. De påminner ofta om serieteckningens slagkraft, i sin direkthet och raka meddelande. En av mina favoriter är ”Shamandansen” där ett rött hövdinghuvud fyller ut sänkan mellan två bergsmassiv, likt en visionär soluppgång. Den glada bilden av ”Lappkungen” har fått ge namn åt utställningen men mera smygande oberäknelig är litografin ”Favoriterna Lappgubben”, där han som tassande hund kikar spefullt under hatten. I merparten av utställningen går det att läsa av mer eller mindre figurativa skeenden i var och varannan bild. Men en som skiljer ut sig markant är ”Jätten på berget”. Till synes helt abstrakt med fyra färgpunkter i hörnen och en vertikal förenande gul pelare i mitten. Tills man tänker, efter att ha tittat en stund, att de övre punkterna är ögon och de nedre är armarna som vilar på var sin fjälltopp!
Till utställningen har museet också ur sina samlingar bifogat några fotograferade detaljer av samiska dräkter och föremål. Tänkt som en pedagogisk länk till Bengt Lindströms motivvärld, för övrigt är utställningen i sig så full av kopplingar till trolldom, mytologi, shamanism och vildmark så det räcker ett bra tag. Lite av det senare kan beskådas i en videofilm av Kaj Enqvist, där Bengt Lindgren gör ett besök i den samiska fjällvärlden.
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2014-02-24
Lyssna här till Murbergets samtal med Bengt Lindströms fru Michéle Lindström