Nordingrå konstrunda 2014
Madior Dieng och Michel Elias på Dala Galleri, Solveig Nordlund på Järnsta café
Annikka Kronlid och Michael Arvidsson i sin ateljé i Mäland
Anna Renström i Edsätter, Andreas Lundin och Karin Olsén Öberg m.fl. på smedjan NAVAB i Häggvik
Såklart måste man börja årets konstrunda i Nordingrå, på Kiörningsgården, där invigning sker och initiativtagaren Birgit Dahlgren bjuder på vernissagegodis och, precis som tidigare år, med sin humor och värme ser till att stämningen är på topp hos både besökare och konstnärer. Det är också där som samlingsutställningen med något representativt verk av var och en av de deltagande konstnärerna visas. Som alltid är det skiftande kvalitet och spretigt, när många som ska samsas om utrymmet.
Vi plockar några russin ur konstkartan och besöker ställen där vi tidigare aldrig varit: Dala Galleri i Gallsäter, Arvidssons ateljé i Mäland, Anna Renströms i Edsätter och smedjekollektivet NAVAB i Häggvik.
Madior Dieng, Karta över Dakar, akryl
Konstnärerna Madior Dieng och Michel Elias fann varandra i sin fascination av det senegalesiska vita ljuset, berättar de när vi kommer till Dala Galleri. De starka färgerna inramade av kraftigt markerade kantlinjer och alldeles utan skugga. Det är ett nästan bländande ljus som infinner sig i Senegal med solen rakt i zenit.
Madior Dieng kommer från Dakar och är utbildad på konsthögskolan där. Han jobbar med mättade, starka akrylfärger i kraftfulla lager på lager. På håll och vid första anblicken påminner hans konstnärliga uttryck om Bengt Lindströms men går man närmare inpå är det en helt annan detaljrikedom i målningarna och de är gjorda med mycket större omsorg och noggrannhet. Kanske är det en kartbild av Dakar man ser. Vägmarkeringar, fordon och hus tyder på det. I alla fall översköljs betraktaren av en storstadspuls med tydligt modernistiskt snitt.
Michel Elias är belgare, bor i Bryssel och har tidigare jobbat med språkutbildningar. Men efter första mötet med det senegalesiska ljuset jobbar han numera som konstnär. Hans små akrylmålningar av semesterklädda européer på heta, vita badstränder med ett blänkande hav alldeles intill har ett starkt civilisationskritiskt inslag där de blekröda turisternas försök till mingel med en vackert mörkhyad ursprungsbefolkning får ett något tafatt och nästan komiskt uttryck över sig.
Det är Gunilla och Per Kjellqvist, galleristerna i Gallsäter, som sammanfört de båda konstnärerna. Under pingsthelgens konstrunda visar de upp denna intressanta mix från andra sidan jordklotet och på den lilla men väl utnyttjade ytan i Dala Galleri bidrar belysningen och de ljusa väggarna till att det blir en snyggt exponerad upplevelse.
Även på Järnsta café samsas en grupp utställare om utrymmet. Över en matig lunchmacka fastnar blicken på Solveig Nordlunds grafiska blad där en liten pojke med smal nacke står framför en snårig och svart skog. Det är något rörande över den bilden och den sätter sig på näthinnan.
Ett stenkast från Järnsta ligger Mikael Arvidssons och Annikka K Arvidssons ateljé och där ställer Mikael ut emaljer i stålplåt och Annikka sina senaste oljemålningar.
En ton av vemod ligger över de solblekta bilderna ur familjealbumet som Mikael återskapat i sina emaljer. Det var när hans pappa uppe i Lycksele gick bort i våras, som släkten kom honom allt närmare och han började studera de gamla fotografierna med större inlevelse. Speciellt bilden på faster Ingalis, som ung flicka, har fått en central roll och placering i utställningen. Fastern ler lite blygt mot kameran, ser ut att vara på väg till hjortronmyren eller är det kanske bara dags för mjölkning.
Längre in i ateljén håller Annikka till med sina stora oljemålningar. Fortfarande under arbete är de två meterhöga bilderna med en och samma äng i förgrunden. Säkert ett motiv hämtat strax utanför ateljéfönstret. Där är det lätt att falla i trans inför ett hisnande vackert landskap med höga berg och djupa dalar. Båda målningarna har titeln ”Gräs”. Den ena är i ljusa blågröna toner. Den andra i sensommarfärgerna rosaviolett med en dragning åt orange och rött.
De har också ett underifrånperspektiv och ett kraftfullt färgval där grängen i duken skiner igenom på rätta ställena och förstärker djupet i målningen. Det är ett fint landskapsmåleri och visar på Annikkas känsla för ljusskiftningar och hennes förmåga att återskapa växtlighet som ger olika mönster.
©2014 BUS/Anna Renström, olja
Samma förmåga har Anna Renström i Edsätter. Hon har just kommit hem från en resa till Senegal. Liksom Madior Dieng och Michel Elias är även hon uppfylld av ljuset därifrån. Något av det finns redan i hennes soldränkta oljemålningar.
Små miniatyrer med blommor och blad i skiftande nyanser samsas med större oljemålningar på ateljéväggarna. Ett slags skuggspel återges, lika bländande som när man med kisande ögon försöker titta upp mot en trädkrona och möts av solens genomborrande strålar högst där uppe på himlen.
Kanske för att se och förstå den rätta rörelsen i bilden, har Anna vikt, klippt, klistrat och hängt upp massor av stiliserade pappersblommor i taket. De vajar vackert vid minsta lilla vindpust och ger besökaren känslan av att befinna sig under vattenytan och, som en fisk, behagfullt simma runt i ett ljust, trä- och terpentindoftande ateljéskimmer.
Trä, terpentin, olja och koleld luktar det i smedjekollektivet NAVAB i Häggvik. Tio konstnärer samsas där i den gamla smedjan med konstsmide, metallgestaltning och oljemåleri, som det står i presentationen. Det är Karin Olsén Öbergs ”Tänker mig hem”, som är oljemålningen. Det är ett gråvitt ansikte som tittar ut genom en ridå av blåhet. Karin, som bodde granne med NAVAB, fick se sitt hus brinna upp i vintras och titeln anspelar antagligen på känslan av att längta hem till något som inte längre finns.
En trappa upp i smedjan kan man köpa järnsmycken, linoljesåpa, svampar, borstar och annat sådant som är bra att ha. Där finns också Andreas Lundin till hands om man vill fråga något. Han har gjort de fina emaljerna och fällbomslåset med snygga detaljer i järn, som också visas i utställningsdelen. Det är spännande att gå runt och titta och njuta av dofterna. Eftersom det är vernissage, bjuds alla besökare på ett glas nybryggd sangria (starkt och gott). Det tappas upp ur en jättekran framtill på en järnskrotsgubbe vid entrén. Lekfullt, småfräckt och överdådigt, precis som det ska vara på en solig och skön konstrunda i Nordingrå!
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2014-06-12