Iréne Vestman
InOm, Skulptur och installation, Brynge Konsthall, till 3 aug.
Först ser jag installationen som rester av ett förlist skepp eller som ryggradskotor från ett monster ur förhistorisk tid. Det skulle kunna räcka med det, det vore tillräckligt för fantasin att löpa iväg. Men efter ett tag så ser jag att bitarna inte passar ihop riktigt i min bild. Jag blir stående funderande.
Trots att Iréne Vestmans utställning på vackra Brynge Konsthall är så fullständigt konkret och materialiserad av tinget, av de bastanta och tunga betongklossar som till synes obesvärat lagt sig majestätiskt tillrätta på golvet, är det inte det självklara och logiska konstaterandet som följer, utan snarare tvärtom, det uppstår en rad av filosofiska reflektioner som liksom svävar som lätta dun över installationen. Kanske har det att göra med skulpturformernas likhet med bokstäver, och i förlängningen det abstrakta språket. Iréne Vestman säger själv som en möjlig bruksanvisning: ”Det står saker här, texter, tredimensionella bokstäver och ord, men i första hand och det enda sätt man kan ta in denna skrift på är rent visuellt.”
©2014 BUS/Iréne Vestman berättar om sitt arbete.
Att utställningens olika bitar och fragment ser ut som möjliga bokstäver ser jag som konstnärens bokstavligen hårdnackade försök till ett formspråk som omedelbart kan tas emot i en taktil och sinnlig meddelandesfär. Alla delar i skulpturprojektet, som Iréne Vestman i en lång och tålmodig process utvecklat under flera år, har som mål att sammanfogas till en hel singulär skulptur, något som ännu inte realiserats då det ställer så stora krav på golvets och underlagets styrka.
På samma sätt som tegelstenar är element för byggande av hus och boende är bokstäver byggnadselement för skapande av ord och språk. I gamla boktryckets bokstavstyper av bly och trä kunde man hålla dessa i handen och liksom känna språkets fysiska uttryck mycket hudnära. Ord kan kännas, det vet vi när någon medveten eller förflugen mening bränner till genom kroppen. Men Iréne Vestmans betongformer är inga sådana bokstäver som bildar ord som vi kan förstå i ett språk som vi lärt oss. Hennes block av tillskurna former faller utanför representationen, i avsaknad av symbolik eller tecken för något system som logiskt kan avkodas. Dessa skulpturala ”typer” vill jag hellre tänka mig som bokstävers antites, allt det andra som vi inte kan konventionellt läsa med vårt intellekt men däremot ana och känna på andra sinnesvägar.
©2014 BUS/Iréne Vestman, del av skulpturinstallation InOm, betong.
I ett mera praktisk syftande tänkesätt kan jag se byggklossarna formas till större helheter, som lego för fria poetiska byggnader eller konstruktioner. Hennes massiva objekt i betong behöver inte betyda mer än vad de ger sig ut för med en sorts anspråksfull anspråkslöshet som blir dessa verks credo. Också uttrycket får en materialiserad karaktär, luften omkring och sammanhanget får fysisk form, något som på ett märkligt sätt både varsamt omsluter och våldsamt attackerar vår läskunnighet. Jag kan inte läsa det här, all tänkande tolkning slinker iväg, men detta vill läsas med mina händer och ögon. Jag kan se och känna materialet och beundra den solitära tyngden och oberoendet. På något vis blir de tillsammans en sorts inredning (eller utredning) som jag kan slå mig ned i, sätta foten på och ge mig frihet att tänka på andra saker. Det här handlar om fysiskt material, utan avsändare, adressat eller uttalad mening, men med mått och tyngd och utbredning i rummet. Det blir därför extremt frigörande för tyst reflektion.
De egensinnigt formade betongobjekten skulle kunna tas som typsnitt för ”grovt tänkande” eller ”crude thinking”, en riktning inom den minimalistiska skulpturen (Richard Nonas) som söker det råa och omedelbara helhetstänkandet med yttre rumsliga sammanhang. Men Iréne Vestmans arbeten verkar mera söka sig mot det inre homogena, mot förtätning och gömsle, de sluter sig liksom inåt i tystnad och hemlighetsfullhet. Så blir det kanske till sist som ett tyst bildspråk, en plats och hemisfär för uppstannande och villkorslös eftertänksamhet.
Text och foto: Jan K Persson
Volym 2014-07-11