Aktuellt

Y-salongen Länsmuseet
Murberget Härnösand, till 28 mars

I årets uppsättning av Y-salongen på Murberget i Härnösand fanns det övervägande många ögonblicksbilder, tagna ur en bred palett av mångbottnade vardagar. Många av årets konstnärer skildrade de små tillfällena, med bilder vars motiv är tagna från stressiga gator mitt i rushen, konstnärens egen köksbänksrealism eller bara orediga kollage med urgröpta leksakslådor.
Den tematiska helhetsbilden är förmodligen bara en slump, men den gör sig bra och den säger en del om den konstnärliga realism som i otaliga uttryck och estetiska ansikten letar sig in i många av dagens konstnärskap.
Mångfalden var dock den skarpast klingande melodin. Inget konstnärskap var och nosade på ett annat. Det var unika uttryck som presenterades, med rika idébanker och lager på lager av analysmöjligheter.

Några av de absolut främsta verken stod Ulla-Carin Winter för. Hennes spöklika skildringar vittnar om en mörk resa bakåt i tiden. Det är en hypnotisk, tematisk ommöblering av ett minne. En påminnelse om hur snabbt något kan urholkas på liv och mening, och att återstodens reliker bara kan rymma betraktarens minnen i sina vittrande lokaler. Hennes verk Avdelning 68 är en stark erinran om hur våra institutioner genomlider ett makabert ansiktslyft när dess verksamhet flyttar ut. Det är ett vackert lik vi får besöka, och Winters svartvita fönster är dess estetiska balsamering.
På ett liknande sätt, men med mindre mörker, har Inga-Britt Sparring valt att lägga minnen under konstnärens skalpell. Det är med en omsorgsfullt nyttjad cut up-teknik som hon tycks ha rensat leksakslådor, badrumsskåp och byrålådor och möblerat om dess innehåll i färgrika bildkompositioner. Det vittnar om en lekfull formbarhet. I sina nya former vinner de ett starkt och stilfullt attribut, som utan tvekan rycker med betraktaren bakåt i tiden, till uppväxtens fantasieggande skrymslen.
Salongen bjöd även på några konstnärliga utdrag ur naturen. Bland de vackraste naturskildringarna fanns Janne Björkmans svarta trädsilhuetter, printade på glas. De mörka, skarpa linjerna tycks skära genom glaset. Orden vård och omsorg finns med i titeln på hans verk. Det känns som en passande titulering, en ömsint varning om hur sköra naturens existensvillkor är, och hur svärtad bilden av den blir genom den frågeställande konstnärens inblick.
Christer Carlstedts svartvita, nakna trädlandskap visade också prov på en nära relation till naturen. Hans vackra, bildmässiga omskrivningar av skogarna, med de grå berglandskapen som backdrop, känns som en fin tribut till den mellannorrländska kustremsan med alla dess vikar och vrår.

Landskapsmotiv verkade överlag vara på tapeten i årets Y-salong. Allt från abstrakta fält och grönprunkande akrylmålningar till fotografier över höstängar betades av, med konstnärer som Olof Ahlström, Jan K Persson, Mikael Arvidsson och Sara Linderoth som upphovsmakare.
Med sitt blåa hästhuvud i glas, det enkla stycket Cavallo Nero, stod Lars Widenfalk för ett av de mest intressanta verken under utställningen. Det är en vacker varelse, som huggen ur blå granit, eller formad av historien som av en slump och av betraktaren förvandlad till en ikon.
Sammanfattningsvis visar årets uppsättning att den lokala konstarenan myllrar av idérika, kreativa strömningar. I en bredare salong, som denna, får konsten sprida sina vingar och uppvisa spännvidden i länets estetiska ansikte.

Text och foto: Carl Ahlström
Volym 2013-03-09