På Saatchi Gallery i London
Herman Lohe berättar om två aktuella utställningar

Det som slår mig när jag första gången besöker Saatchi Gallery i London, är hur stort det är. Med kolonnpelare i entrén och en stor restaurant, en bar och café i flygelbyggnaden liknar det mer ett museum än ett galleri. Framför galleriet breder en stor grönyta ut sig och dagen då jag är där spelar några skolklasser cricket. Själva byggnaden var från början en skola för soldatänkors barn och hette då The Royal Military Asylum, sedermera Duke of York's Royal Military School och numera kort och gott Duke of York's HQ och 2008 flyttade Saatchi Gallery sin verksamhet hit. Inträdet på Saatchi Gallery är gratis.

Saatchi Gallery. Image courtesy of the Saatchi Gallery, London

Just nu visas två utställningar och en platsspecifik installation på Saatchi.

Paper På programförklaringen står att läsa: ”Utställningen Paper visas i en tid då vi lever i det alltmer papperslösa samhället. Vi uppmuntrar det papperslösa kontoret, tryckta tidningar som koncept är på tillbakagång, vår kommunikation som förr skrevs på papper skickas numera via mejl och till och med papperspengar minskar stadigt. Materialets osäkra framtid har aldrig varit tydligare. De 44 internationella konstnärerna i denna utställning utmanar vår uppfattning och våra förväntningar om papper som material och i en rad olika medium (teckning, collage, skulptur, måleri och installationer) visar papperets rikedom och mångsidighet.”

Och visst finns där en mångsidighet och rikedom men som jag ser det framförallt en okonstlad skaparglädje. Kanske just på grund av materialet; papper. En enorm pappersskulptur svävar i ett av rummen, som hundratals små pappersdrakar, gjorda av servetter och bambustickor.

Marcelo Jácome, Planos-pipas n17, 2013.
Foto: ©Sam Drake, 2013 Image courtesy of the Saatchi Gallery, London

I ett annat rum står en väldig skulptur föreställande den amerikanske boxaren Emanuel Augustus. I ringen hade Augustus en enastående okonventionell provocerande stil där han ofta spelade clown, dansade runt och snart fick han smeknamnet ”The Drunken Master”. Augustus TV-sända matcher gav honom en kultstatus delvis på grund av sin boxningsstil men också hans mod, stora hjärta och vilja att tävla mot alla utmanare, oavsett ranking, ibland på mycket kort varsel som en sistaminutens ersättning för en annan boxare.

Konstnärerna Lerma och Madera har beskrivit Emanuel Augustus oförutsägbara boxningsstil som en estetisk strävan, en påhittighet och en humor i ringen som är något utöver den gängse idrottsutövarens ofta gravallvarliga inställning och affärsmässiga attityd till sin sport. Kanske olikheterna inte är så stora? Konstscen och boxningsring? Precis som Augustus som boxare tycker jag konstverket är lite provocerande i sin enkla lekfulla nästan nonchalanta naiva stil, men härligt äkta med stort hjärta och här på Saatchi Gallery har Lerma och Madera valt att hedra honom med en porträttbyst som citat ”en hyllning från två konstnärer till en annan, en bugning till en själsfrände”.

José Lerma & Héctor Madera, Bust of Emanuel Augustus, 2012.
Paper bust, dimensions variable.
Image courtesy of the Saatchi Gallery, London

På denna utställning finns också mycket teckning representerad. Konstnären Eric Manginaud visar blyerts och grafitteckningar där han reproducerat bilder från tyska Weilmunsters sjukhus fotoarkiv där psykiskt och fysiskt sjuka judiska patienter tvångssteriliserades under nazitiden. Det fotorealistiska uttrycket, valet av motiv och blotta storleken gör att verken tränger sig på och nästan möter besökaren i dörren.

Eric Manigaud, Portrait Clinique #11, 2010
Pencil and graphite on paper, 179 x 144 cm
©Eric Manigaud Image courtesy of the Saatchi Gallery, London

Och storleken på många utställda verk här imponerar. Dawn Clements visar 3x5 meters gouacheteckningar upp till 14 meter långa tuschteckningar som fyller vissa av utställningens väggar. Största behållningen tycker jag är friheten och skaparglädjen i den här utställningen. Teckningen får fritt spelrum och en given plats i utställningsrummet. Inte som en parantes, en lillebror man ser över axeln, en skiss, utan som huvudnummer.

Teckning, ursprunget, det enkla så svåra. Och skaparglädjen runt papper där man knycklat, vridit, målat tecknat klistrat blött, klippt, sammanfogat och byggt känns befriande opretentiöst. Mellan raderna i denna utställning kan man skönja ett återerövrande av materialkunskap och tradition. Och kanske är det så att unga konstnärer alltmer börjar fokusera på gammeldags färdigheter och hantverk.

I en av de brittiska dagstidningarna är överskriften för utställningen: ”Unga konstnärer byter chockfaktor mot gammaldags papper då det blir alltmer värdefullt i den digitala tidsåldern.” Saatchi Gallerys Rebecca Wilson säger hon tror att nästa generation av konstnärer är på väg bort från "bombastiska" uttalanden som Damien Hirsts ko i formaldehyd mot "tystare", mer invecklat arbete.

Mer tyst eller invecklat vet jag inte men en tradition inom bildkonst med ett arv från målare som Turner och Constable och senare bl a Bacon och Hockney finns definitivt i England. Måleriet och inte minst grafiken har en stark position på den brittiska konstscenen.

New Order I Saatchi Gallerys andra stora pågående utställning, New Order: British Art Today, har 17 unga konstnärer med sin verksamhet i England bjudits in för att visa sin konst. Också här hittar man många av de traditionella teknikerna och helhetsintrycket känns öppet okomplicerat med ett avspänt förhållningssätt till konsten och utställningsrummet. Det är mycket måleri och skulptur men också foto och en hel del digital print som vinner alltmer mark som konstnärligt verktyg.

Störst intryck på mig gör Alejandro Guijarro som gjort c-print i skala 1:1 av svarta tavlan i skolsalar på akademiska institutioner över hela världen som specialiserat sig på kvantmekanik. Svarta tavlan från bl.a. Stanford, Berkeley, Cambridge, Oxford är fotograferade med storformatskamera och med sin absoluta fotografiska skärpa av uträkningar, matematiska formler, utsuddningar, fingeravtryck och texter skrivna med krita blir de till digitala ready-mades men också ett slags abstrakt måleri.

Alejandro Guijarro, Cambridge II, 2011 C-type print 117 x 200 cm
©Alejandro Guijarro Image courtesy of the Saatchi Gallery, London

Kanske är det jag, eller mina dåliga läsglasögon, eller mitt förhållande till konstteorin men jag trivs ju väldigt bra på en utställning där man alltjämt kan känna doften av olja och terpentin, i verken se konstnären och där den gamla klyschan ”sanning är skönhet och skönhet är sanning” kan vara nog. Så är det på denna utställning.

Text: Herman Lohe

Utställningen Paper pågår till 3 november, och New Order till 6 oktober. Adress: Duke of York's HQ, King's Road, London.
Hemsida: www.saatchigallery.com

Volym 2013-08-21