Paris - Härnösand
Murberget, till 12 maj, Sambiblioteket, till 11 maj

Att konsten kan ha många olika ansikten blir man påmind om på utställningen Paris – Härnösand på Murberget. Till exempel att modernismen fortfarande har ett betryggande grepp hos den genomsnittlige konstnären, kanske mycket mera påtagligt internationellt än här hemma i Sverige där den relationella och problematiserande samtidskonsten ses som den ålderstigna modernismens slutliga frigörare. Men vad man ser och vad man diskuterar handlar mycket om vilka konstnärliga arenor man rör sig i. I den institutionella konstdiskursen är till exempel det politisk-sociala prefixet ständigt närvarande, som en följd av en i grunden modernistisk västorienterad konsts snabba utbredning och slutliga kortslutning i det globala ekonomi- och informationssamhället. Konstens sociala identitet ses som stadd under upplösning, den estetiska självorienterande normen som vi så vant oss vid hos konsten har blivit hemlös. Någon sådan gängse samtida undersökning av själva konstbegreppet syns dock knappast hos konstnärerna på länsmuseets Parisutställning. Här förflyttas vi istället lite bakåt till en fortfarande tålmodig modernism, kanske också i mångt och mycket präglad av en traditionell fransk hållning eller överlevnadsdevis om ”konsten för konstens egen skull”.

Nu rör det sig om en grupp av 16 fria konstnärer som inte har någon annan gemensam nämnare än att de gått samman för möjligheter till utställningar och internationella utbyten. Vid första anblicken ser det ut som ett utsnitt av en typisk konstmässa, med all den brokighet och spretighet vi brukar möta i sådana sammanhang. Om det ger en rättvis bild av vad konstnärer verksamma i Paris gör nu är nog lika omöjligt som meningslöst, det vi har att förhålla oss till och som är det intressanta är att även detta görs. Som surrealism, abstrakt impressionism, social och abstrakt expressionism, action painting, naivism, symbolism, syntetisk konst, informell konst, osv. När man går runt på Murberget känns det nästan som att tiden stått stilla de senaste femtio åren, man blir förvånad och förundrad hur de en gång så revolutionerande konsterövringarna fortfarande fångar intresset hos dagens konstnärer. Samtidigt vet vi att bra konst inte har något med tiden att göra, inte att en modernistisk präglad målning görs utan hur den görs. Och vi vet också att modernismen avlagringar fortfarande ligger och pyr i nutidens konst.

Pascale Blaziot, Cosmos I

Det finns hursomhelst en handfull verk som lyfter sig över mängden i utställningen, och som faktiskt skulle platsa väl in i ett mera postmodernt fält. Véronique Andrés två nerviga kritteckningar på duk är nära nog kongeniala om ett familjeliv där flickan vid matbordet petar sig ögat och hon som syr sticker sig i handen. De till synes smutsiga och tafatta teckningarna vibrerar av ångest och liv, som om själva dramat lägger skugga över bilderna. I tre fotografier av rep förvandlar Marie-Lyne Ersine dem nästan till organismer, där skönhet skaver mot äckel och där den extrema närbilden förvillar seendet. I nedtonad gråskala med bara subtil antydan av färg målar Pascale Blaziot ett suggestivt och beslöjat industrilandskap i triptyken ”Black Suite” och med samma metod drömskt svävande maneter i ”Cosmos I” och ”II”. Dessa blå hemlighetfulla två målningar ser jag som höjdpunkten i utställningen.

Nina Ulrich, med tysk bakgrund, bygger transparenta objekt med dubbelbilder. Dansande skissade gestalter på plast både upphäver tyngdlagen och lämnar efterbilder, där själva rörelsen betonas. I den vertikala installationen ”Coming out of earth” ligger dansaren eller hopparens kläder som fästet och roten vid marken medan figuren klättrar mot allt högre sfärer.

Det är konstnären Anders Lidéns kontakter med det franska konstlivet som lagt grunden till det utbyte som nu inleds mellan Paris och Härnösand. Nästa år kommer en samling konstnärer från Västernorrland att tillsammans med den franska gruppen ställa ut i den stora utställningslokalen Espace des Blancs Manteaux i Paris. Lokalen är en ombyggd och restaurerad saluhall i hjärtat av Maraiskvarteren, ett stenkast från Svenska Institutet.

Följande konstnärer deltar i den franska gruppen: Véronique André, Rémy Aron, Pascale Blaizot, Hélène Delanoë, Laurence Dubaut, Marie-Lyne Ersine, Dominique Filliérs, Bénédicte Gerin, Yona Grandjean, Thierry Le Baler, Danielle Le Bricquir, Natalie Miel, Nadée, Eric Perrin, Solomon, och Nina Urlichs.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2013-04-27