på Kramfors konsthall
Till 11 nov. Mikael Arvidsson (emalj), Dag Wallin (skulptur), Tord Holmlund, Andreas Lundin, Sigbritt Mann (smide), Viktoria Melinder (textil), Karin Hesse, Kethy Bjesse, Kent Royson Karlsson, Örjan Östlund, Jan-Erik Ohlzon, Owe Egon Grandics, Mari-Louise Hedlund, Kerstin Axell Ohlzon, Karin Olsén Öberg (måleri), Angelica Frank, Annikka Kronlid Arvidsson (grafik), Leif Söderström (fotografi).
©2013 BUS/Kerstin Axell Ohlzon, Ryttargrupp II, olja
Samma gäng konstnärer, som brukar delta i den årliga konstrundan i Nordingrå under pingsten, är med även här i samlingsutställningen, som just nu och några veckor framåt visas på Kramfors konsthall. Allt från smide i järn och silver, till foto, emaljer, textil, akvareller, oljor, akryl, grafik och bronsskulpturer ställs ut under den gemensamma rubriken ”Nordingrå”. Alla de arton konstnärerna bor mer eller mindre där men vad de har gemensamt förutom hemhörigheten är svårt att reda ut.
Uttrycken och teknikerna växlar förstås i en sådan här stor grupp med så väldigt olika konstnärer. Möjligen kan man säga att flera av dem har den dova färgskalan och Nordingrås dramatiska landskap med himmel, hav, skog och jord som en stark gemensam nämnare.
Helhetsintrycket är en aning spretigt; ingen verkar ha tagit ansvar för hängning och placering och därför är det svårt att som betraktare urskilja en tydlig linje eller ambition. Var och en tycks ha intagit sin plats och nöjt sig med det utan tanke på de övriga i gruppen.
Kent Royson Karlsson genomför dessutom en alldeles egen demonstration vid en av sina landskapsmålningar. Upprört protesterar han både muntligt och med ett stort handtextat plakat mot landstingets och kommunens njugga konstinköpspolicy. Han anser att konstnärer utan kontakter inom den etablerade konstvärlden aldrig har en chans.
De övriga i Nordingrågruppen verkar inte stå bakom hans aktion och inte heller ha blivit informerade om den i förväg.
Några verk sticker ut i denna samlingsutställning.
Owe Egon Grandics ”Sida vid sida” i blandteknik, ser med sina små oljemålningar på träpannå ut som hemliga meddelanden på en nyss ilandfluten sjömanskista. Locket väntar på att bli öppnat. Och självkart måste man stanna till och låta handen förstulet smeka över Dag Wallins sarkofagliknande skulptur ”Renhjärta” med den moderjordliknande, sovande varelsen på locket i gyllene höstfärger och med alldeles klotrunda bröst. Även hans bronsfigurer ”Karusell” och ”Huvudfoting” inbjuder till att ta på och fundera över.
Kraftfullt avtecknar sig Kerstin Axell Ohlzons oljemålning ”Ryttargrupp II” i brun-, umbra- och ockrafärgade konturer mot en isig, vit hösthimmel, liksom Janeric Ohlzons upplöjda fåror i oljemålningen ”Kråkberget” med glänsande, blankfeta fjädrar i sotsvart, rost och brunt.
Även Viktoria Melinders textil ”Lera”, knyter an till hösttemat med tygremsor knutna i ryateknik på en vävd trasmatta, som fint skiftar i milda rosabruna färgnyanser och som får en extra lyster snett från sidan med ljusinsläppet från konsthallsfönstret.
Karin Olsén Öberg, Det är i alla fall på gång, akryl
Karin Olsén Öbergs båda målningar ”Det är i alla fall på gång” i akryl och ”En vän för livet” i olja är de båda verk som verkar ha fångat landskapet Nordingrå allra mest. Det är ett skickligt måleri som både berör och går på djupet i den norrländska folksjälen. Med lätt hand och i många skikt har hon lyckats fånga den speciella genomskinliga luften vid en dagsmeja, skogens kontrasterande svärta och det fina, frostiga mönstret i snön, som håller på att smälta bort och försvinna.
Människans bästa vän tittar ivrigt fram ur en snödriva och ser så där tillgivet inbjudande och varmt brun ut i pälsen, som bara en hund kan. Det blå tvärgående bandet framför ger en fin kontrast till det bruna och vita.
Karin Olsén Öbergs akrylmålning ”Det är i alla fall på gång” var förstås också det självklara valet som affischbild till samlingsutställningen ”Nordingrå”.
Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist
Volym 2013-10-26