MAKE
Marie Lindgren, Anna Abrahamsson, Katarina Jönsson Norling, Eva Österberg
Härnösands Konsthall, till 14 sep.

Fyra konstnärer från Gävle bildar det dubbeltydiga MAKE utifrån sina förnamns initialer. Skapande och görande, läst enligt brukbart språk i samtidskonsten, här gäller knappast den svenska betydelsen även om det är en rolig anspelning. Marie Lindgren tillverkar små egensinniga surrealistiska glasobjekt som direkt anspelar på vatten, som u-båt, dykare, snorkel. Mindre genomskinliga och kraftfullare som motvikter är hennes glasslingor likt kalligrafiska tecken. Anna Abrahamssons målningar och collage ser ut som bildrester eller fragment, kanske dröjande kvarglömda bitar av berättelser ur vardagen. Något är avskuret, något är tillagt, någon form saknar innehåll och någon innebörd saknar form. Genomgående schematiskt gestaltat och bara antytt, som överlåter hon resten till publiken att fylla ut.

©2013 BUS/Eva Österberg, Shall We Go, broderi.

”Dear Family” kallar Katarina Jönsson Norling en svit stora blyertsteckningar av kaktusformade smala gestalter. Pappa är störst och senigast, men alla har sin egen individualitet och alla sticker säkert vid beröring. Hullingarna är minutiöst tecknade och inger mer skräck än trivsel, men kaktusar är ett segt och långlivat släkte liksom familjen. I serien ”Beeworkers” ses tolv porträtt på arbetsbin, där varje individ verkar jobba hårt på sin egen image. Eva Österbergs underfundiga blandningar av broderi, screentryck, textil, fabulerar kring begrepp som skydd, sårbarhet och instängdhet. Den ryska kvinnliga kosmonauten Valentina Nikolajeva blir i ett objekt en puppa i svart päls, i ett annat inkapslad i en liten sittdyna. Eva Österberg använder broderi och textilkuddar som aktiva bildelement och som i sin hem- och handnära karaktär överrumplande kontrasterar mot yta och distans.

I sin helhet är presentationen och hängningen brokig och spretig och det är svårt att se ett sammanhållande grepp som skulle ge MAKE någon personlig egenart mer än en samlingsutställning med fyra samtidskonstnärer. Det mesta är gott hantverk kryddat med blandningar av humor och allvar, det skaver och sticker till lite här och var men det hade varit intressant med ett starkare gemensamt tilltag utifrån deras väl så inbjudande namn. Något åt det håll som utlovas i det platsspecifika verket ”Reflection” av Marie Lindgren vid ingången till utställningen, en trashig tapetsering med aluminiumtejp och akrylfärg där det vildsinta och befriande liksom klättrar på väggarna.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2013-06-17