Konkretist med humor, fantasi och stor beläsenhet
Curt Breiland, minnesutställning på Sollefteå museum hela sommaren

Äntligen inser jag vad konkretism innebär d.v.s. att reducera, skala av och renodla ett uttryck, en idé eller en tanke. Insikten kommer då jag går runt i den minimalistiska minnesutställningen över konstnären Curt Breiland, som visas under sommaren på Sollefteå museum. De mycket små målningarna från hans allra sista år har tydliga linjer och klara färger. Allt känns mycket medvetet och ytterst konkret.

Förra året sammanställde fotografen och galleristen Åke Hultman i Örnsköldsvik en minnesutställning över sin nära vän, konstnären Curt Breiland, för att visa den under sommaren på Galleri Konst & Kamera i Sidensjö. Med hjälp av Curt Breilands son Ted gav han också ut en bok om honom, som kort och gott har titeln Curt Breiland.
I Sidensjöutställningen låg de mycket små oljemålningarna i svarta upplysta lådor längs väggarna, vilket upplevdes som effektfullt och förstärkte ”dess strävan mot det ikonografiska”, som Jan K Persson skriver i sin utförliga recension av utställningen i Volym. Den recensionen avslutar för övrigt minnesboken över Curt Breiland och hans konstnärskap.

Curt Breiland, ”Krökt ljus. Hyllning till Albert Einstein” (olja på duk)
Enkelt och renskalat framställs det krökta ljuset med en vit båge mot svart botten,
som en hyllning till relativitetsteorins upphovsman Albert Einstein.

I Sollefteåutställningen hänger målningarna (ca 20x20 cm) i sina enkla träramar direkt på de vita väggarna i den nyrenoverade, tidigare museibutiken. De är indelade i grupper efter antingen färg eller tema. Även denna gång är det Åke Hultman, som med stöd av museiintendenten Peter Larsson, ansvarar för hängningen och kringarrangemangen av utställningen. Enligt Peter har det visat sig fungera bra med klassbesök i just denna utställning. Elever i alla åldrar uppskattar Curt Breilands konst och inspireras till att göra egna konkretistiska målningar. Eventuellt låter man därför utställningen hänga kvar även i höst, för fler att upptäcka.

Curt Breiland, tre målningar

Direkt efter vernissagen håller Ted Breiland en föreläsning över sin far. Han berättar på ett både initierat och kärleksfullt distanserat sätt om människan och konstnären Curt Breiland. Hur pappans rastlösa längtan ut i världen och hans stora bildningshunger fick honom att gå till sjöss. Hur han kom till New York och modernismen i form av jazzmusik och konst plötsligt drabbade honom.

Väl hemma i Stockholm igen blev det några långa, tröstlösa år i faderns nystartade detektivbyrå och jobb i den egna antikvitetshandeln men också ett roligt och inspirerande umgänge med tidens kända Klarabohemer. De fick honom att påbörja en livslång konst- och bildningsresa helt på egen hand.

Det var brodern Harry, själv konstnär, som sedan lockade upp Curt Breiland med fru och nyfödd son till Ångermanland, till Forsmo utanför Sollefteå. Där kunde man bo billigt och där fanns, förutom brodern, ett livaktigt konstnärskollektiv, som i Helmer Osslunds anda gav sig ut på vandringar med staffli, penslar och färg, för att måla fjäll- och landskapsmotiv, gärna med en samisk vinkling.

Så småningom övergav dock Breiland landskapsmåleriet, för att, inspirerad av Harry Martinssons naturlyrik, göra finstämda tuschteckningar från gräsrotsnivå där spindelväv och miniatyrväxter tycks dallra i ett slags evigt motljus.
Men längtan efter färg och form tog till slut över och han hittade fram till en egen tolkning av konkretismen och fick med sina små ”klurigt rebusliknande ” oljemålningar ett sent men slutligt genombrott som konstnär under 70-talet.

Curt Breiland, ”Månsken över Ångermanälven 1975” (olja på duk)
Lika renskalat återges Ångermanälven med ett särskilt starkt och
genomträngande månsken i den ljusa, norrländska sommarnatten.

Curt Breiland ville med sina målningar skänka ”vila, ge en minuts kosmisk tystnad” åt betraktaren skriver han i ett brev till en vän. Dessutom ville han hylla de människor, upplevelser och kunskaper som betytt något för honom själv. Det gör han genom att plocka bort allt oväsentligt och i stället fokusera måleriet på det allra viktigaste: färgen, formen och budskapet. Men som inte helt obetydliga redskap i konsten använder han också sin humor, fantasi och stora beläsenhet.

Text: Karin Lundqvist
Foto: Jonas Lundqvist

Volym 2013-06-05