Tio Porträtt Av Kvinnor, Galleri KKV Härnösand, till 17 nov.
Vad är ett porträtt? Vanligtvis förknippar vi porträtt med bilder av ansikten, alltifrån Mona-Lisa till moderna tiders fotoautomater för id-kort. Så här ser jag ut, så här har konstnären målat mig och så här speglar den ”objektiva” kameran mitt utseende. I passhandlingen ska gränsvakterna kunna jämföra porträttet med min verkliga persons ansikte, att den lilla bilden verkligen motsvarar jag. Man alla vet, och jag vet, att mitt verkliga jag är så mycket mera än bara den fotografiska bilden av mitt ansikte.
Ann-Sofie Molin arbetar med ett fotoprojekt där hon vill undersöka kvinnlighet och identitet utifrån ett antal möten med kvinnor, ur vänskapskretsen men även i flyktiga bekantskaper. Till skillnad från det sedvanliga sättet, där fotografen är mer eller mindre allenarådande i fotoögonblicket, har hon inbjudit de medverkande att själva få inflytande på hur bilderna ska tas eller vad de ska skildra. Frågeställningen och den röda tråden i hennes projekt har varit hur en speciell kvinna vill framstå som person i en fotografisk avbildning här och nu i det offentliga rummet. Där mera undanglidande självbilder som handlar om den egna personligheten och den egna intimiteten kan lyftas fram.
Ann-Sofi Molin, ur projektet ”Tio Porträtt Av Kvinnor”. Foto: konstnären.
På KKV Härnösands gallerirum visar Ann-Sofi Molin under en veckas tid ett urval av fotografierna som ”work in progress”, som ett prov på det pågående arbetet. Tio porträtt i färg presenteras, men utan titlar, namn eller beskrivningar på vilka bilderna föreställer. Som ett bifogande tillägg visas även ett antal svartvita fotografier ur arbetsprocessen. Istället för en redovisande notapparat i utställningen finns konstnären-fotografen närvarande under hela tiden, för möjlighet till samtal och diskussion kring projektet. Detta öppna förhållningssätt är ganska ovanligt och värt att notera.
De tio porträtten skulle kunna föreställa vilka kvinnor i vardagen som helst, på så sätt får även fotografierna en generell betydelse. Jag tror att Ann-Sofi Molin vill att kvinnor (och män!) ska känna igen sig i den andre, i hela det spektra i hur en människa kan se ut, med sina skavanker, sina egenheter, sina individuella uttryck. Här ser vi en kanske medelålders kvinna gå ut i vattnet, till synes spontant med klänningen på, och med en hållning som påminner om det lilla barnets första nyfikna bad vid strandkanten. I en annan bild plutar en hårtonad och sminkad kvinna i röd skinnjacka med munnen lite pussigt och uppnosigt mot betraktaren. Framför spegeln i hallen poserar en havande kvinna för att se hur märkvärdig hennes kropp blivit. Konsten finns med i flera porträtt. Kanske präglande minnen från resor, en stor tavla att hålla upp som en viktig reflektor av personen, en konstarbetsplats som ett intimt och personligt rum.
Bildernas till synes allmängiltiga framtoning gör att de får en vikt utöver det privata. I merparten av dem agerar personerna i egna vardagliga miljöer, i rum som vi lätt känner igen. Endast ett av porträtten motsvarar det vi är vana vid, med ett ansikte rakt framifrån, men i det här fallet rör det sig om allt annat än ett passfoto. Den unga kvinnans uttryck med ett milt leende under ögon som sett mer än vad leendet antyder är kanske utställningens höjdpunkt.
Text: Jan K Persson
Volym 2013-11-15