2 X Barndom

Länsmuseet Västernorrland

Museets stiliga ljusa utställningshall har åter krympts ner och fördunklats. Det stora helhetsgreppet från Ulf Trotzigs utställning är borta. Svårigheten att skapa helhet av en samlingsutställning är uppenbar nu. Det krävs ett konstnärligt sinnelag för att finna en sådan form. Men tar man sig tid att vandra runt från det ena intressanta verket efter det andra blir man ändå belönad.

© Mikael Arvidsson/BUS 2004 , Pojken och fågeln (detalj)

Mikael Arvidssons stora bild i emalj av ”Pojken och fågeln” slår an en ömsint ton som sedan får följa med till Gerd Aurells lilla flicka som testar ett par snäckor över sina nyväckta flickbröst. Tonen följer oss också till bilder där barnens viktiga möten till de vuxna lyfts fram, som i Eva Zettervalls ”Den heliga familjen” och i Johan Lundgrens känslovarma ”Två generationer”.

© Johan Lundgren/BUS 2004

Lite ångestfullare blir det framför Hans-Erik Öbergs ”Lekplatsen” där en ensam pojke på den sterila lekplatsen försöker gunga sig upp i rymden. I bakgrunden sticker höghusen upp och allt är grått och fantasilöst. Bara i pojkens drömmar lever livet. Intill ser vi i en videoslinga hur de redan tonåriga omsluter varandra i en evig kyss, allt medan industriröken både väller ut och sugs tillbaka i de resta skorstenarna. En märklig erotik!
Så möts vi av de till synes utslängda stolarna mitt på golvet kring vilken en liten flicka tänks springer runt, runt som i videofilmen som visas på en trasparant skärm mellan dessa stolar. I hörlurar kan man samtidigt höra det eviga trampet, irriterande eller är det kärleksfullt. Det är en mycket lyckad videoinstallation.

© Helena Byström/BUS 2004

Som till barndomens cirkustält bjuds vi sedan in till Elin Wikströms interaktiva projekt som spinner kring de älskade och hatade Barbiedockorna. Vid vernissagen hade vi tillfälle att få leka med självaste konstprofessorn. Naturligtvis passade jag på. I rollspelets form fick vi agera med våra tilldelade dockor. Själv fick jag bli kvinna med de yppigaste former. Under spelets gång blottades säkert många av våra dolda drömmar. Vi hann den här gången bara till lite oskyldig kelande. Men min naiva lust för lek kom tillbaka från min egen barndom.
Kanske var det meningen.

Läs mera om spelet och dess regler.

Utanför ”tältet” rullade en video med dockor som i hörlurarna filosoferade så klokt om sig själva som fenomen. Själva ”dockspelet” var precis så taffligt som barns lek kan se ut. Det gjorde det inte lätt att ta till sig bilderna och att sitta stilla under lång stund och höra dåligt lästa repliker var heller ingen höjdare.
Men manustexten gick att ta med sig för läsning hemma och det är den värd.

Några repliker ur videofilmen:

- ”Som ikon för lesbiska eller bögar bevisar Barbie vad feminister har sagt i åratal, att kvinnlighet och manlighet är en konstruerad verklighet, det är en maskerad.

- Istället för det där romantiska kärlekstjafset borde man prova på lite intensiv vänskap,
vi kan kalla det knullskap. Att flörta och leka med varandra istället för att antingen
hålla sig till en enda eller jaga efter engångsknull.

- Mitt bidrag till kulturen, det är att låta människor bete sig som om någonting är verkligt eller sant trots att de vet att det inte är det. Och det gör jag genom att överdriva det verkliga, det möjliga eller tänkbara.”

Läs hela manuset från filmen.

En rad aktiviteter anordnas i vår på museet kring begreppet barndom/ungdom.
Läs mera om vårens program här.

Torgny Åström
torgnyCV.astrom@swipnet.se