Rune Hagberg fick leva här
på
jorden i över 90 år
28 maj 1924 - 7 mars 2015
Minnesord av Torgny Åström
Rune Hagberg. Stillbild ur Johan Hagbergs dokumentärfilm.
Till dymmelonsdagens dämpade klockklanger i Härnösands domkyrka fick vi ta ett sista farväl av Rune Hagberg. På kistlocket låg hans stora kinesiska pensel. Nu får också den vila. Så sattes punkt för ett stort konstnärskap, men hans konst lever länge än.
Hösten 2014 visades hans stora retrospektiva utställning “Ett möte mellan Rune Hagberg, Henri Michaux och japanskt Zenmåleri” på flera platser i Sverige. Den fick ett storartat mottagande. Redan för 60 år sedan ställde Rune Hagberg och Henri Michaux ut tillsammans i Japan.
©2015 BUS/Rune Hagberg, Hastigt tecken, tusch 50-talet.
Rune Hagberg var, i livet och i konsten, nära de stora tankarna i det kinesiska Tao/Dao och det japanska Zen. Där fann han uttrycken för en verklighetsuppfattning av en helt annan art än vad de nutida konventionella mönstren ger. Uttryck som något han inte själv ansåg sig skapa, utan som han tog emot, som han själv skrev i BLM under den våldsamma konstdebatten på 60-talet och som finns med i boken Är allting konst?
Han var en god författare. I “Händelser”, en 455 sidor tjock bok, får vi ta del av de möten och händelser som färgat hans liv. Med hans humor och stora värme blir det en inspirerande läsning.
Liksom kärnfysikern, som idag söker sig långt bortom våra sinnens gränser, sökte sig Rune Hagberg in i konstens djupa osäkerhet, utan att någonsin mena sig ha funnit sanningen, utan endast, som forskaren, gett oss en ny hypotes, ett antagande. För det måste man vara helt fri.
©2015 BUS/Rune Hagberg, t.v. Säkert tecken III, tusch, 60-talet.
T. h. Svartvit 2, objekt, 80-talet.
Rune Hagberg var som konstnär hela livet ekonomiskt oberoende. Fram till sin pensionering var han lärare på Kristinaskolan för de hörselskadade. Där fanns också andra uttryck, med egna tecken och den ordlösa tystnaden.
Själv tog jag mig tidigt till den kinesiska konsten och filosofin Tao/Dao, och senare vidare till det japanska Zenbuddistiska tecknen och poesin, inte minst via Rune Hagberg. Med honom kunde jag behålla dessa rika värden och ändå få återkomma till vår egen västerländska grund. Kompositören John Cage, som Rune Hagberg uppskattade, var på samma spår, med sin tystnad för det obeskrivbara.
Det är en stor ära att ha fått följa honom på nära håll. Vi är många som fått den möjligheten. Nu fattas han oss.
Torgny Åström
Volym 2015-04-10
Länkar till tidigare artiklar i Volym kan hittas genom att skriva Rune Hagberg i sökfältet. Filmerna Möt konstnären Rune Hagberg del 1 och del 2 finns på Youtube. Länk till filmen om sista utställningen