Åter är det dags för den traditionella konstrundan i Nordingrå, just när grönskan slår ut kring pingst. Ett trettiotal konstutövare öppnar sina ateljéer och visningslokaler runt om i Nordingrå, i små orter som Salsåker, Orsta, Gärde, Färnsvik, m.fl. Vid pressvisning på pensionat Kiörningsgården tar värdinnan Birgit Dahlgren emot, och som den konstälskare hon är märks det att hon trivs med pensionatets egna målningar av Erland Cullberg på väggarna och med ett smärre urval av konstrundans deltagares verk utspridda på skärmar i lokalen.
Viktoria Melinder, lampa, på Järnsta kulturhus
Foto: Mikael Arvidsson
Att det är ett folkligt och festligt anslag över konstrundan märks också av den brokighet som lyser genom arrangemanget, med konstlotteri, konstcaféer, och hur man kan navigera genom och hitta konstplatserna i landskapet via det röda sjömärket som sätts upp på varje ställe. Nordingrå är av traditionen ett landskapskonstnärernas eldorado, med sin böljande och dramatiska profil sätter det sin självklara prägel också på konsten som visas. Men tror man sig endast återfinna glittrande havsvikar, röda stugor och storslagna berg i utbudet är man fel ute.
En avstickare till Häggvik visar för mig ett helt nytt scenario. Efter att ha kollat in Mannaminnes nya hotellbyggnad Sestola Gård och inte sluta fascineras av Anders Åbergs ständigt ny- och omritade och egenartade kulturarkitektur, fortsätter vi bara ett stenkast vidare till f.d. Ahlenius mekaniska verkstad. Här har Nordingrå Alltekniska Verkstäder etablerats, och blotta anblicken av ungdomar och en rökpelare på en kulle intill och en hotfull skrotrobot framför porten får mig att tänka på vilda västern eller ett konstens nybyggarland. Med kombination av lärlingsverksamhet och professionellt arbete i smide och metall är den nya verkstan en slags omformulering av hantverkets betydelse i nutid eller realtid för att tala ett mera adekvat samtidsspråk. Konstnären Owe Egon Grandics, själv kallar han sig ”frigångare” på verkstan, står bakom den bisarra skrotskulpturen som lagom till helgen ska komma till nog så överraskande användning. Inne i lokalerna finns flera mer eller mindre interaktiva och burleska metallskulpturer, i en informell och råddig utställning som också visar måleri och foto. Längre in möter jag lärlingen Rasmus Larsson vid en glödande ässja, där han visar smakprov på sina nya erfarenheter av smide. Owe Egon Grandics visar runt och pratar entusiastiskt om alla oförutsägbara möjligheter som metallverkstan kan skapa framöver.
Raka kontrasten till den hårda metallen möter mig på Järnsta kulturhus. Textilkonstnären Viktoria Melinders oregerliga trådnystan eller luddobjekt har liksom fastnat på väggen, och man vet inte vid första blicken om det bara är effekt av vårstädning eller om det finns en annan förklaring. Att det nog mera rör sig om vändning på invanda synsätt förstår jag av hennes lampa i hörnet mittemot, likt en mössa på hyllan som både beslöjar och avslöjar. Titta först, tänka till, och sedan titta igen. Kan vara en bra måttstock inför konstrundor där mängden av bilder riskerar att man inte ser skogen för alla träd.
Nordingrå konstrunda har öppet i pingst på fredag klockan 14 – 18, och på lördag-söndag mellan klockan 10 – 18.
Se mera info på hemsida www.nordingrakonstrunda.se
Text: Jan K Persson
Volym 2013-05-17