Konstsupporten

Utan tankar om CV

Tror du att det är möjligt att vara konstnär och samtidigt strunta i sitt CV?

Hej Maria,

Både du och jag vet bakgrunden till din fråga. Men jag tror mig veta att även fler vill läsa det svar jag nu är i färd med att skriva. Så till övriga läsare kommer här en summering om vad som hänt. I slutet av juni lade jag ut en länk till utlysningssidan wooloo på Konstsupportens Facebooksida. I kommentarsfältet skrev jag sedan följande:

”Jag fick i början av året en sådan där rädsla för att ha ett ‘glapp i mitt CV’ på grund av att jag fött två barn i tät följd. Då letade jag reda på ett galleri i Nederländerna som hade ett Open Call via Wooloo. Om det var värt det är tveksamt. Jag kan förvisso säga att jag ställt ut i Nederländerna och att jag haft ytterligare en utställning under 2015, men det kostade mig en del. Det kostade att söka och det kostade att skicka. Det är en oerhört deprimerande verklighet att förhålla sig till, men faktum är att många stipendier och ateljéstöd ber dig att summera din utställningsverksamhet de senaste åren (för att söka Stockholms Stads Ateljéstöd krävs att du ‘har kvalificerad och dokumenterad yrkesverksamhet från de senaste tre åren, som yrkesmeriter räknas utställningar, konstprojekt, offentliga uppdrag och stipendier, m.m. där urvalet har gjorts av sakkunnig inom bild- och formområdet.’) Så jag ger mig på något vis. Och greppar efter halmstrån och letar utställningar som enbart blir utfyllnad för mitt CV. Det är inget jag är stolt över. Men kanske är det något som ska erkännas för att fler ska få upp ögonen för problemet i det hela.”

Då fick jag en fin kommentar från dig Maria, där du berättar att du smittats av min ångest eftersom även du fött två barn i tät följd. Skillnaden är dock att du aldrig tänkt att det kan vara något som förstör ditt CV. Att konst ska vara en karriär att klättra i och ständigt kämpa för att duga i, vill du helst inte kännas vid. Du avslutar med detta:

”Kanske är det verkligheten men jag vill i så fall helst blunda för det så länge jag kan. Tror du att det är möjligt att vara konstnär och samtidigt strunta i sitt cv Ida?”

Det är absolut möjligt för dig att vara konstnär och samtidigt strunta i ditt CV. Det kan till och med vara ett uttalat statement. Dock kommer det medföra svårigheter i att ta emot stipendier och det blir även svårare att ställa ut på etablerade institutioner och gallerier. Inte för att det är ett mål hos alla. Det gäller helt enkelt att fundera kring vilken typ av konstnär du vill vara och vad du vill åstadkomma och sedan arbeta medvetet utifrån det.

Det låter som du vill vara en fri konstnär som sätter dig själv och dina idéer och ideal i centrum av skapandeprocessen. Du vill inte styras av konstmarknaden och påverkas av de mallar som blivit till i och med exempelvis ansökningsförfaranden för bidrag och stipendier. För nog har det skapats en otrolig mängd mallar som många i dag tar för givna och oreflekterat anpassar sig efter. Ett konstnärligt CV är ett exempel. Ett artist statement ett annat.

Antonio O'Connell, Open house (detalj)

Det finns en naiv önskan att konstnärsyrket ska inrymma allt. Det ska respekteras som just ett yrke och gärna generera lön, föräldrapenning och pension. Men det ska även vara drivet av lust och inte tyngas ner av externa sociala krav. Tvång och existentiella tvivel ska uppstå ur inre faktorer och inte yttre. Frågan kring ekonomi är dock något som ställer till det. Många konstnärer verksamma i Sverige förlitar sig i dag på just kommunala och regionala ateljéstöd samt Konstnärsnämndens arbetsstipendier och övriga bidrag. Jag har nu läst en rad olika städers krav vid ansökan om ateljéstöd och i samtliga fall (Gävle, Göteborg, Malmö, Stockholm, Värmdö och Örebro) efterfrågas en summering av den konstnärliga verksamheten de senaste tre åren. Då blir jag lite extra glad när jag läser Malmö Stads ansökningskriterier. Det handlar fortfarande om en summering av de tre senaste åren, men med detta viktiga tillägg:

”Konstnären ska kunna dokumentera aktuell och kontinuerlig verksamhet med utställningar, uppdrag inom offentlig konst och/eller andra utåtriktade konstnärliga projekt. Särskild hänsyn kan tas till om den sökande, p.g.a. föräldraledighet, sjukdom eller liknande har förhindrats från att vara fullt konstnärligt aktiv under den aktuella perioden. För att vara meriterande ska utställningar och dylikt vara genomförda i professionella sammanhang, där urvalet gjorts av sakkunniga inom området. Utställningar och andra projekt som genomförts i samband med utbildning räknas inte som meriter.”

Jag kontaktar Stockholms Stad för att höra om föräldraledighet är något de reflekterat över. Från Kajsa Fogelberg får jag detta svar tillbaka:

”Det besked jag kan ge i dagsläget är att en översyn av vårt Ateljéstöd samt Ateljékön är på gång, och in i den översynen kommer flera frågor som denna och liknande tas med och ses över.”*

Du inser vid det här laget att konstnärsyrket inte är utformat så du med ro kan ta föräldraledigt utan att det ska påverka dig i år framöver. Jag är av den åsikten att en konstnär ska arbeta med att nå ut till omvärlden. Konst är otroligt viktigt och den ska spridas och tränga in på de mest obekväma ställena. Men för att nå ut och för att vinna nödvändig trovärdighet behöver du på gott och ont expandera och då även medvetet arbeta med ditt CV. Du måste anstränga dig för att synas – på alla plan. Däremot tycker jag det är skam att föräldraledighet inte reflekterats över, vare sig från statligt (Konstnärsnämnden) eller kommunalt/regionalt håll (ateljéstöd). Konstnärsnämnden går nämligen på samma linje som kommuner och landsting. Där ska din verksamhet beskrivas under följande rubriker:

- Uppdrag, inbjudningar till tävlingar o.d. de senaste tre åren
- Separatutställningar eller motsvarande offentliga framträdanden de senaste tre åren
- Övriga utställningar eller offentliga framträdanden de senaste tre åren
- Museer, offentliga institutioner o.d. som du är representerad på
- Beskriv din konstnärliga verksamhet de senaste tre åren

Inte heller om du planerar att samarbeta med en gallerist bör du frånse ditt CV. Jag kontaktade Caroline Leuhusen, en av galleristerna kopplade till NAU Gallery på Hudiksvallsgatan i Stockholm. Galleriet arbetar med att lyfta den unga konstscenen samt utmana den traditionella konstmarknaden. Förutom det fysiska galleriet driver de även den digitala webbshoppen Arrivals. Som kommentar till din fråga skriver hon:

“Som gallerist så tycker jag inte att konstnärer ska strunta i sitt CV. För att konstnärskapet ska betraktas som ett yrke så visar ett CV på seriositet och engagemang i att driva ett konstnärskap vidare. Det är också viktigt för gallerier och organisationer att kunna följa ett konstnärskap, kunna gå tillbaka och titta på tidigare verk och inriktning på arbetet.”

Gallerister, intendenter, samlare, konstskribenter, konstkonsulenter, konstnärer, de flesta kommer studera ditt CV om ditt konstnärskap hamnar i blickfånget. De läser nyfiket igenom listan och kollar vilka respekterade instanser som givit sitt godkännande. Det känns skrämmande och jag har all förståelse om du inte vill delta i detta. Men det går inte att förneka att det är något du bör förhålla dig till. Några som verkligen hållit den karriärinriktade linjen då de pratar om framgångsrika konstnärskap är Lars Vilks och Martin Schibli i boken ”Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar”. En mening har de ansett så betydelsefull att de valt att markera den i fet stil: ”Det är inte vad konstnärerna gör som är intressant utan hur de kom till den position och plats där de får göra och visa något.”

Jag har fått höra att jag ibland är lite väl tuff då jag driver yrkesverksamma konstnärer till att vilja mer och inte rädas visa framfötterna. Då jag vid ett tidigare tillfälle diskuterat detta blev jag benämnd som ”unken gammal nyliberal” som inte tar hänsyn till att många konstnärer bränner ut sig. Det är lätt att tänka i motsättningar – svart eller vitt, höger eller vänster, rätt eller fel. Men det hela är betydligt större än så. Det finns nog ingen som önskar utbrändhet. Dock existerar det inom alla yrkeskategorier och konstnärsyrket utgör dessvärre inget undantag. Måhända driver jag en hård linje. Därför viskar jag nu, med en röst så tyst att den hamnar inom parentes: (planerar du att vara föräldraledig så se till att behålla viss kontroll över din fortsatta karriär genom att delta i en inte alltför krävande grupputställning – detta kan visa sig otroligt värdefullt i åren som följer). Jag brukar uppmuntra konstnärer till att förstå konstvärldens mekanismer och sedan förhålla sig till hur den verkligheten ter sig. Jag har i dessa sammanhang även betonat att detta inte är detsamma som att anpassa sig. Denna viskning talar dock emot detta. Men jag utger mig inte för att vara en person som kan driva politik och på så vis skapa bättre villkor för konstnärer. Mitt huvudsakliga mål är att motivera och hjälpa konstnärer att överleva med dagens spelregler. Jag hoppas innerligt att det finns många som försöker forma framtiden för konstnärer, dock är detta inte mitt område av expertis. Här vill jag istället lyfta fram KRO/KIF som just arbetar för att flytta fram konstnärernas positioner.

Du vill inte att konst ska vara en karriär att klättra i. Det är fullt förståeligt. Men vilken typ av konstnär kan strunta i sitt CV? Jag kan tänka mig ett antal olika scenarier. Det skulle handla om en konstnär som är ekonomiskt oberoende och inte behöver förlita sig på stipendier eller galleriförsäljning (även om du har ett galleri som säljer en del av din konst kommer ett märkbart pengaflöde först om din konst uppmärksammas av konstsamlare). Det andra alternativet skulle vara om du inte eftersträvar att vara en yrkesverksam konstnär. I det fallet är du fullt nöjd med att skapa på hobbynivå och för en mindre regional konstpublik där du kan använda dig av redan befintliga kontakter. Ytterligare ett alternativ kan vara om du är verksam i ett område med mycket turism och kan räkna med exponering och försäljning genom att hänga ut en välkomstskylt och öppna dörren till ateljén. Självklart finns fler varianter. Det är i mångt och mycket rikedomen av konstnärliga yttringar som gör yrket så frustrerande, förvirrande och otroligt stimulerande. Så fundera på vilken konstnär du är och önskar vara. Det är det bästa svaret jag kan ge.

Nu har du fått en del att fundera över. Du väljer kanhända att fortsätta ignorera stressen kring ett konstnärligt CV. Men är du nyfiken på att samla och strukturera dina konstnärliga meriter på papper så har jag i en tidigare fråga, ”Curriculum Vitae – (the) course of (your) life”, givit exempel på hur ett sådant kan utformas. Du kanske även är intresserad av att läsa frågan ”Familjen, karriären och kampen om tiden”. Dock finns stor risk att just den texten kan uppröra dig än mer…

*Sedan artikeln publicerats har jag fortsatt min kommunikation med Kajsa Fogelberg och hon informerar bland annat att Stockholms Stad sedan 2007 tar hänsyn till lägre verksamhetsnivå vid till exempel föräldraledighet och sjukdom. I en pdf på hemsidan står: ”Dispens från verksamhetskraven kan ej sökas för ateljéstödet men för ateljékön. Förvaltningen tar dock hänsyn i sin bedömning till en lägre verksamhetsnivå vid t.ex. sjukdom eller föräldraledighet.” Då läser jag självklart vidare och letar reda på mer utförliga beskrivningarna hos övriga städer. Jag hittar då exakt samma paragraf i riktlinjerna från Värmdö Kommun. Göteborg skriver delvis annorlunda: ”Den sökande kan åberopa föräldraledighet under en period om längst ett år. Ovanstående konstnärliga meriter innan ledigheten är ett krav.” Jag hittar även Gävle Kommun som skriver: “Har konstnären varit förhindrad från att arbeta, på grund av skäl som föräldraledighet och vård av barn, sjukdom eller studier på heltid, bedöms yrkesverksamheten utifrån de tre år som föregick den överhoppningsbara tiden.” Så det är allt inte så illa ändå!”

Lycka till!

Ida

Skriv ut pdf>>