Olle_E

- Man är mitt uppe i färgen.

Anteckningar av Torgny Åström från några samtal 2002-2003

Ericsson Olle fick för några år sedan, p.g.a. sjukdom, lägga ner sina penslar. Men sommaren 2002 kom krafterna och lusten tillbaka. Flera viktiga upplevelser samman-strålade både på det privata planet och det konstnärliga. Ett var intrycken i den egna trädgården. Ett helt oemotståndligt fruktträd, Paradisäppel, med sina frukter i överflöd pockade på.
Naturkänslan har alltid speglats i hans bilder. I trädgården odlar han blommor och bambu för kommande målningar och grönsaker för matbordet. Trots att det är en rätt liten tomt i ett villaområde ger trädgården känslan av att man befinner sig i en fri natur långt från de snaggade gräsmattornas tyranni.

KLICKA PÅ BILDERNA

Man är färg.

Ericsson, Olle

Ericsson Olle föddes 1921 i Stockholm och kom till Västernorrland 1947. Han bor sedan många år på Maratonvägen i Härnösand.
I över 60 har han varit yrkesverksam konstnär.

RIKTNING>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>RIKTNING>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>RIKTNING>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

– Jag har mycket kvar å göra här.
Det var äpplena som motiverade mig
att börja måla igen efter ett långt
ofrivilligt uppehåll. Först verkade det
så enkelt. Jag började med äpplena.
Hade jag redan då haft koboltgrönt,
som är en kollosalt viktig grön färg,
hade jag istället kunnat börja med de
hela formerna på ett annat sätt.
Jag hade utgått från själva trädformen
med stam och grenar och jobbat med
de stora formerna från början.
På det viset hade själva trädets
konstruktion och skelett kommit fram
på ett riktigt sätt. Jag hade fått
det att växa upp.
Sen skulle jag naturligtvis ha börjat
jobba med frukterna.

-Det är nog så att kaos föder kreativitet.
Jag tycker nästan att det är en förutsättning.
-Enda sättet är att arbeta.
Man blir levande av det. Och det här är det enda jobb jag kan, då skall man väl ägna
sig åt det.
-Lusten kommer i perioder.
Då är man är mitt uppe i färgen.
Man är färg.
Det är väl det som är att vara konstnär!

- Här har jag lämnat vita delar. Det är inte något fel med det precis. Vitt får man väl också betrakta som färg. Men jag är inte riktigt nöjd. Jag skall fortsätta på vänster sida… få lite perspektiv här… flytta något närmare där…
- Den kommer väl att hänga ner åt höger, det är ju så mycket färg på den sidan.

– Jag arbetar ofta med mina bilder i många år. Det kan bli många lager. Det skulle vara skojigt om man röntgenfotograferade dem. Då skulle man få se allt de har gått igenom.

Vattentunnan vid husknuten med sin himmelspegling återkommer i många av Olles målningar. Jag känner vittring av skogskälla.
- Ja, det är kolossalt viktigt att få med det där.

– Den här målningen är jag nöjd med. Jag blir glad när jag ser den. Tyvärr finns de där anläggningarna inte kvar längre. Det är en stenkista som hindrar timret att gå in mot stranden och bilda bröten.
– Här kunde jag sitta i timmar och bara kika ner i vattnet. Plötsligt kunde det komma upp en nyfödd slända, som började livet i solskenet och fick så småningom sällskap av flera. Jag såg formligen hur de steg upp ifrån vattnet och började flyga. Det var som fåglar nästan. Snacka om smultronställe!

- Med fortspåren tyckte jag att jag kunde väl få tala om att jag varit där. Jag gjorde dem i ateljén. Sotade fötterna och gick på stora papper. Men jag är inte riktigt nöjd med mina fotavtryck.

KLICKA PÅ BILDERNA

Text och foto: Torgny Åström