-Det är
någon slags frihet när man jobbar direkt med färgen,
utan att tänka. Man upptäcker något. Man jobbar entusiastiskt.
Man tycker man kommer underfund med vad måleri är. Att plötsligt
veta när man börjar närma sig någonting, då
det bränner till.
-Det där och det där har jag inte tänkt på tidigare.
Jag skulle kanske ha satsat mera på det. Vad det nu kunde ha varit.
Ja, under tiden kommer idéerna.
– Det kommer inifrån och man behöver inte tänka
så mycket. Man tänker inte på tiden. Man är inne
i det man håller på med. Mörkret kommer och smyger
sig på utan att man lagt märke till det. När man sedan
på morgonen nästa dag kommer ut i ateljén ser man
om det har ”hänt något” under natten. Då
ser man vad man skall göra. Hur underligt det än låter
så händer det saker med målningarna där de står
och väntar. Men det skall till själva arbetet för att
det skall bli något vettigt.
