Arbete i högtryck och
rondellhundskupp
vid Göteborgsbesöket

Under veckan 28 maj till 3 juni var sex konstnärer från Göteborg inbjudna till länet i ett påbörjat utbyte mellan kollektivverkstäderna i Ö-vik, Härnösand och Göteborg. Efter en första dags besök och träff med konstnärer på KKV Härnösand, där bland annat den digitala avdelningen med skrivare i storformat uppmärksammades, gick färden norrut till ÖKKV och en intensiv veckas workshop. Tillsammans med åtta konstnärer från länet arbetade man med storbildsgrafik och boktryck, två avdelningar som saknas i Göteborg. Tanken är alltså att deltagarna ska kunna få grundläggande insikter i och få pröva de tekniker som man inte har på hemmaplan. Genom att arbeta tillsammans i stort sett dygnet runt skapas också möjligheter till personliga kontakter och utväxling av idéer och erfarenheter.

Camilla Lengstrand och Tina Lindström i samspråk.

Det hör inte till vanligheterna i vår tid med denna typ av arrangemang, särskilt som i det här fallet med det långa avståndet mellan verkstäderna. Konstnären idag har fullt upp med sitt eget, att kunna klara sig på en allt tuffare marknad och där individuell marknadsföring tar upp minst lika mycket tid som arbetet. Gemensamma projekt med många inblandade och lång planeringstid kräver en hel del ideell ansträngning. Det bygger på de traditionella kollektiva tankarna om kulturellt samarbete över gränserna, där vinsten inte omedelbart kan räknas i pengar utan i förvärvande av nya kunskaper och nya kontakter. Det finns runt 25 kollektiva verkstäder runt om i landet, samlade i ett gemensamt nät kallat KKV-Riks. Ambitionerna är naturligtvis att verkstäderna ska kunna mötas i olika projekt, men ofta stupar idéerna på brist på pengar, och - framför allt - brist på tid.

Jan-Åke Thorsson hjälper Camilla Lengstrand vid stora pressen.

Därför är det värt att notera detta aktuella projekt, som genomförs under rubriken "Kust till kust". ÖKKV:s nya stora slagskepp, och som också tilldrogs störta intresset bland deltagarna, är den stora högtryckspressen vilken kan trycka bilder upp till 1 x 2 meter. Handledaren Nic Langendoen presenterade de olika alternativa vägarna för denna storbildsgrafik, där variationerna är många och experimentlusten kan få sitt lystmäte. Generellt handlar det om att färga in de översta ytorna och detaljerna av ett bearbetat material som man limmat fast på grundskivan, eller stocken som det heter på fackspråk. Det egenartade och lockande med storbildsgrafiken är kanske att det har ett visst släktskap med skulptur och måleri.

Tina Lindström bearbetar material.

Det förberedande uppbyggandet av stocken och bearbetningen av det reliefmässiga material som sedan bildar spegelbilden till den slutliga bilden liknar mycket skulpturalt arbete, och ofta blir den färdiga infärgade stocken något av ett konstverk i sig. Den tryckta bilden kan efteråt bearbetas med nya tilltryck genom ändringar i stocken, och det kan göras eftermålningar i partier som behöver lyftas. Vid stora format trycks sällan upplagor av naturliga skäl, då tekniken är alltför komplicerad och tidskrävande. I regel trycks en handfull exemplar, men då sällan någon bild blir exakt lik den andra handlar det här snarare om monotypier, eller engångstryck.

Lizz Sharr tar bort överflödig färg.

Grafikern och boktryckaren Christer Carlstedt var handledare för boktrycket, en teknik som på samma sätt som i storbildsgrafik bygger på högtryck. En av deltagarna från Göteborg, Patrick Francesconi, ville trycka en stor text som skulle ingå i hans planerade installation på den efterföljande utställningen. Genom att texten skulle bli uppåt 3 meter bred krävdes noggrann planering då den stora boktryckspressen inte kan ta mer än ca 70 cm bredd. Handsättning av bokstavstyper innebär i sig ett komplicerat arbete då man också måste placera in material i mellanrummen mellan bokstäver och mellan raderna. I det här fallet var man också tvungen att tänka på att texten på varje tryckt papper skulle gå kant i kant med nästa tryckta text. För Patrick Francesconi var det en nog så spännande och tålmodig prövning att ro det hela i land.

Christer Carlstedt och Patrick Francesconi studerar papper. Nic Langendoen visar infärgning.

Sedan workshopen på ÖKKV avslutats byggde deltagarna upp en tvåveckors redovisande utställning på en ledig lokal vid biblioteket i Arken. Där visas bidrag från veckans arbete plus tidigare verk som göteborgarna tagit med sig på resan. Francesconis installation tog upp stor plats i lokalen, förutom text på neonrött papper, en äldre spark med ett brödpaket samt staplade drivor av tunnbrödspaket av ett känt lokalt märke. Texten handlade om en önskan om att allt bröd som bakas i världen borde gå till hela mänskligheten, och vid vernissagen bjöd konstnären på färskt tunnbröd, som ett första betydande steg.

Jan-Åke Thorsson blöter tryckpapper. Emma Ströde färgar in stock före tryckning.

På vernissagekvällen, eller rättare sagt in på den följande nattens första timmar, genomfördes en mer eller mindre spontan aktion eller happening som en hälsning från Göteborg till Ö-vik. I samma material som användes till stockar till storbildsgrafiken hade en av deltagarna sågat ut en rondellhund färdig att sättas upp på södra rondellen vid foten av hoppbacken. Eftersom alla befann sig i Foppaland med de svenska hockeymästarna Modo i högsätet, var det ingen tvekan om att hunden skulle bli en representant för Frölunda Indians! Med dess namn, dess färger och fjäderskrud på huvudet… Det vore väl en rolig och trevlig hälsning! Men utvecklingen av händelserna visade att den lekfulla konsten, när den klampar in på sportens mest känslosamma hemvister, inte kan tillåtas husera hur som helst. Det tog bara några minuter innan hunden både vid första och andra försöket slets ner från rondellen av förmodligen minst sagt provocerade Modoanhängare. Andra gången bröts den itu och endast en överraskande kohandelskupp av en av Göteborgsdeltagarna gjorde att rondellhunden kom tillbaks i rätt ägo. Sedan objektet lagats och lappats med bland annat Bamseplåster, försökte man en tredje gång sätta upp hunden på rondellen mitt i den värsta och soliga söndagsrusningen. Mörbultad och riven stod den med nosen pekade söderut och med svansen i vädret mot Swedbank Arena. Nu hände ingenting den närmaste kvarten och gästerna från västkusten drog iväg kanske med vissa fromma förhoppningar om förbrödring inte bara inom konsten. Dock avslöjade rapporterna på kvällen att hunden åter var borta, och lugnet blev återställt i Foppaland. Många slutsatser av akademisk art kan nog dras kring den här händelsen, den allra försiktigaste att både konst och sport kan vara nog så känsliga ämnen… och helt tydligt är att Modosupportrarna fortfarande är - på bettet.

Nu får vi se om det dyker upp en Modohund i Göteborg nästa vår. I slutet av mars planeras nämligen returbesöket med konstnärer från Västernorrland, då på KKV Göteborgs stora byggnad i närheten av Röda Sten. De tekniker som då kommer att tas i anspråk är preliminärt brons- och glasgjutning samt eldskulptur.

Den aktuella utställningen på Arken visas till och med fredag 15 juni.

Text och foto: Jan K Persson