Klimatet i fokus på första konstsamtalet i Järnsta

Kan konst påverka vår uppfattning om klimatförändringarna? Den djärva frågan stod i centrum för den första av de tre planerade konstsamtalen på Järnsta Café i Vännersta, Nordingrå. Trots det relativt smala ämnesområdet, det är ju inte dagligdags det pratas om konst och klimat, hade ett 25-tal åhörare samlats, både konstnärer och konst- och klimatintresserade. Samtalet leddes av Daniel Mossberg, studierektor vid Cemus, Centrum för miljö- och utvecklingsstudier vid Uppsala Universitet, och som föreläsare hade inbjudits David Kronlid och Petra Hansson från samma universitet.

David Kronlid, som forskar i miljöetik och utbildningar för hållbar utveckling vid Cemus, uppehöll sig kring problematiken mellan vetenskap och konst. Några svar ville han inte försöka ge sig på, utan han menar att det är viktigt att börja föra in andra perspektiv på miljödebatten. Har konsten en chans att få en viktigare betydelse i vetenskaplig forskning och diskussion? Inom det auktoritativa vetenskapliga fältet har konstnärliga infallsvinklar endast setts som ogripbara och mer eller mindre känslomässiga kommentarer utanför fältet, med argument som inte kan ledas i bevis som inom forskningen. Inom den vetenskapliga forskningen pågår en kamp om klimatproblemen, i första hand inom det naturvetenskapliga fältet men även inom ekonomiforskningen. Existerar klimatproblemet? För vem är problemet? Vad ska göras och vem ska göra det? Vem ska bestämma, och vilka har tolkningsföreträdet? Men det är endast inom det auktoritativa fältet som diskussionerna förs, andra röster exkluderas, som till exempel hos fattiga länder och marginaliserade grupper i västvärlden. För att inte tala om konstvärlden. Inom naturvetenskapen pågår en mängd motsatta åsikter, och ekonomiska analyser räcker hellre inte till. Det krävs även etiska och moraliska ståndpunkter, och det är där som konst och litteratur skulle kunna fördjupa bilden. Kronlid hade inga konkreta exempel på hur det skulle kunna se ut, utan han lämnade över frågan till publiken, vad har konst och litteratur att erbjuda i det pågående auktoritativa klimatsamtalet?

Kan Helmer Osslund ge oss mod i klimatdebatten?

Hur det kan se ut, och hur det har sett ut, visade därefter Petra Hansson i sitt inlägg. Hon är doktorand och forskar på universitetet om naturen i litteraturen. Hon menade att poesi och litteratur faktiskt kan vara till hjälp för att förstå problematiken i klimatförändringarna. Men är det bilden av den idylliska naturen som är moroten? Via en bild av en högstämd vacker naturmålning av Helmer Osslund ställde hon frågan om det är den sortens bilder som kan förändra vår syn att saker måste ändras. Att peka på det positiva, sköna och uppbyggliga, exemplifierade hon även genom författaren Henry David Thoreaus berömda bok "Skogsliv vid Walden". Genom att välja att leva i en orörd natur och argumentera för dess meningsfullhet visar man de omistliga värden som måste bevaras. När vi pratar om miljön tänker vi närmast på naturen som skog och landskap men frågan är om begreppet natur är lika för alla? För invandrarungdomar i förorten är kanske höghusbebyggelsen och staden deras skog, deras hemvist och trygghet. Man kan också som i Rachel Carsons banbrytande naturkritiska bok "Tyst vår" visa på samhällsutvecklingens negativa effekter på hälsa och miljö, och väcka medvetenhet om vad som håller på att hända. Inom film och litteratur har det inte saknats apokalyptiska undergångsvisioner i vår tid, men även en poet som Gustaf Fröding snuddade vid ämnet. Petra Hansson läste upp hans dikt "Atlantis" och växlade Helmer Osslunds målning mot dramatiska bilder från stormen "Katarina". Vad kan ge mest effekt från konstens sida, idyllen eller verkligheten?

Ur Gustaf Frödings dikt "Atlantis".

Det var ett av de spörsmål som avslutningsvis fördes vidare till gruppvisa diskussioner bland publiken. Konsten som vapen är ett begrepp som länge sedan lagts i malpåse, och skulle miljöengagemang komma upp nu så kan det lätt avfärdas som politisk korrekthet. Samtidskonsten vill gärna oroa och diskutera på flera plan, vilket inte alltid gör det så lätt för betraktaren att se syftet. Om klimatproblemet är komplext och omdiskuterat inom forskningen så gäller inte minst samma om konsten hos konstnärerna. Det skulle nog behövas ett stort mått av konstkurage för att ta tag i klimatfrågan. Men att diskussionen behövs visade samtalskvällen.

Det är Järnsta Kulturförening med konstnären Annikka Arvidsson i spetsen som arrangerar konstsamtalen. Nästa punkt i programmet blir på onsdagskväll den 6 augusti, då konstnärlig kunskapsbildning tas upp till belysning.

Text: Jan K Persson
2008-08-01