Kräver handledning
Måleri-Måleriskt visades av Karin Söderlund från Lycksele:
– Det här kräver handledning för en ovan publik, sa hon om Anna Perssons klädbylten på golvet. De representerar konstnärinnans hela liv.
Torbjörn Linnés mönster gjorda i photoshop och utskrivna på fotopapper i samma utställning fick i Lycksele kommentaren att de liknade julpapper. De var dekorativa men ansågs inte vara måleri. Senare under seminariet berättade Torbjörn Linné att hans avsikt var att mönstren skulle användas till tapeter. Vilket ytterligare poängterar behovet av handledning och förklaring.
På multipelutställningen kunde besökaren lyssna till (och köpa) Miss Universums, alias Catti Brandelius verk på cd: ”Sluta kasta Freud i ansiktet på mig jag får så dålig hy av honom”. Eller njuta av Björn Kjelltofts PET-flaskor och plastmuggar dekorerade med glaskonstnären Ulrika Hydman-Valliens typiska motiv.
Fotografierna hade visats i Kiruna där Lotta Antonssons och Annika von Hausswolff bilder gav upphov till djupa samtal om manligt och kvinnligt. Per Hüttners bilder från olika världsstäder med honom själv i centrum som en västerländsk joggare ställer andra frågor.
Graffitiutställning drog till sej en ungdomlig publik. Pärra ”Ruskig”Andreasson och kollegan Lasse ”Ångest” Hjertstedt har rest runt i tio städer i Sverige och målat graffiti, själva eller tillsamman med ungdomar. Delar av målningarna från olika städer ställs ut liksom en video och en större målning gjord på plats.

Utställningarna hänger kvar i Sundsvall några veckor, Mutliplar på Versalen, Graffiti på Kommunhuset, Fotokonst på Bildens hus, Grafik och Måleri-måleriskt ska finnas på Metropol (fd utvecklingscentrum).

Kontroversiell
Konstnären och professorn i konstteori, Lars Vilks, är känd för sina installationer på Kullaberg i Skåne. Kronofogden, länsstyrelsen och markägaren vill riva konstverken, som samtidigt är stora turistattraktioner. Enligt uppgift på Vilks hemsida http://www.vilks.net/ besöks konstverken årligen av cirka 30 000 människor. Lars Vilks menar dock att det inte är så bra i konstvärlden att vara för folklig och dra storpublik.
På seminariet uppträdde Lars Vilks som prydlig föreläsare med svar på allt. Temat var: ”Från nakna tanter till relationell estetik”. Resonemanget byggde på uppfattningen att förändringarna i konsten under 1980- och 1990-talen har varit så omfattande att det handlar om ett paradigmskifte.
Lars Vilks budskap är att modellmåleri, stilleben och landskap är helt ute. Konst är helt enkelt det som konstvärlden kallar för konst. Det kan vara vad som helst och skapas av vem som helst (nästan).
– Hugg vem som helst här ute på gatan och ge mig en vecka ska jag göra den personen till en konstnär, proklamerade Vilks.
Han påpekade också att det faktiskt oftast går att se vad samtidskonsten föreställer.

Kritik av kritiken
Seminariet avslutades med att kulturjournalisten Ingrid Elam anklagade konstkritiken för att vara svårbegriplig. Hon hade lusläst konstkritik i de största dagstidningarna och efterlyste en mer personlig kritik, som vågar investera i känslor och inte är rädd för att göra bort sig. Hon vill att konstkritikern ska försöka läsa av verket på samma sätt som en teater- eller litteraturkritiker.
– Kritikern måste ha något att berätta som hjälper läsaren att förstå verket, sa hon. Många har en vana att förklara en konstnär med en annan, som läsarna oftast inte känner till. I stället borde de tala om vad konstverket handlar om.

Karin Kämsby text och foto

 

Konstföreningar
vill bredda publiken

Sveriges konstföreningar, denna mastodont på konstmarknaden, som säljer konst för 120 miljoner kronor om året, genomförde under helgen 4–6 april seminariet ”Samtidigt” i Sundsvall. Underrubriken löd:
”Från modernism till samtidskonst ur folkbildningsperspektiv” och ambitionen var att föra ut samtidskonsten till en bred publik. På programmet stod föreläsningar, prova på-verkstäder och diskussioner.
Fem utställningar med samtida konst visades.

©Ulla Wennberg/BUS 2003