Konsthösten i Ö-vik börjar med ungt kärleksdrabbel på museet

Bror Marklund "Gestalt i storm"

Utanför Ö-viks museum står Bror Marklunds mäktiga skulptur "Gestalt i storm" som en påminnelse om konstens obändiga kraft och rörelse, hur den kan bryta sig genom livets snålblåst och allsköns bråten. Det är också höst och det blåser friskt, som vanligt höll jag på säga, i Örnsköldsviks konstliv. Bror Marklunds museum och verkstad, som legat som granne till Ö-viks museum, planeras i oktober att flyttas in i huvudbyggnaden. Hur nu det ska gå till med tanke på det omfattande materialet. Men ingenting har aldrig varit omöjligt i en stad som alltid värnat om sin egen suveränitet, att man vågat gå sin egen väg och ständigt byggt nya egensinniga visioner utifrån bygdens starka tradition av konstintresse. Det har också gjort Örnsköldsvik till den kanske mest turbulenta och hetaste konststaden i länet.

Inte alltid har de djärva visionerna fallit alla på smaken, där nedmonteringen av konsthallen på Rådhuset på 90-talet tillhör det mest iögonfallande. Men det skedde också i början på den allmänna ekonomifieringen av kulturlivet i hela landet. Kulturen ska bära sig själv som kräver sammanslagningar av institutioner, en slags kompakt kultur med minimum av lokalutrymme och maximum av verksamhet. Och inte minst krävs publika dragplåster! Ö-viks kommun sparar inte på krutet i det fallet. Från Elvis Presley-museet på 90-talet till det senaste, mångmiljonsatsningen med ett Star Wars-museum nästa sommar 2008. Frågan är hur många som idag kommer ihåg Star Wars i en ungdomskultur som ständigt växlar utseende. Konstnärerna i stan får väl kontra med att göra en Art Wars-utställning, på samma sätt som de gjorde Art Break Hotel som en replik till Elvis Presley.

Julia Sidner får hjälp med att hänga sin utställning på Ö-viks museum.

Dock ska väl museet ges kredit för att man försöker öppna dörrarna för ungdomen. Graffitiutställningen i gott minne. Nu upplåter man ett rum för en ung tjej och poet, Julia Sidner, att rumstera om efter eget behag med texter, bilder och objekt. Under rubriken "Kärleksdrabbel och luftkaruseller" ger hon en inblick i den känsliga och ofta kaotiska värld som en ung människa kan uppleva idag. Julia, som går första året på gymnasiet, stegade helt enkelt kaxigt upp till museet och frågade om hon fick ställa ut. Det är möjligt att museet föll för hennes bildstormande dikter, och tillsammans med egna personliga fotografier fick hon sedan göra vad hon ville. Väggarna har blivit tapetserade med ett ostrukturerat collage av dikter och bilder, där associationerna kan flyta fritt åt olika håll. Att Julia Sidner har ett expressivt språk visas till exempel i följande dikt:

En bil
ett knippe stjärnfall
och för att spetsa det
förflutna
- norrsken som dansar över dina kindben.

Chauffören; ta av vid månen och
kyss mig där bak,
natten är vår
lika vår som asfalten och det
gröna gräset.
Jag mår bra och det lyser över din
näsrot
som är täckt av exakt 385 stycken små
stjärnbyar.

Lite nonsens i ditt öra och hur
musiken
skapar Kol atomer stora som
cheez ballz medans dina
ögonfransar
gör loopingar.

1963482 stycken små lockar älskar
vid din nacke och 7 stycken
trasiga nagelband, trasiga som länder
vid slutet av vintergatan där stjärnor
faller
som bomber över Afghanistan;
dödar liv,
dödar lik,
dödar med stil.
Andetag som krockar och bildar Em7.

men tillsammans med små luftkaruseller
i din tårkanal
och när din blick möter min smälter
jag.

(är det såhär kärlek känns -
kärleka mig då jämt.)

Gärna Star Wars för mig, om det görs på det här sättet. Julia Sidners egensinniga utställning pågår till den 25 november.

Text och foto: Jan K Persson
07-10-02