volym
                                 
                             
 

 

  
         
 

 

          
    En ensam sparare

Nätterlunds fond tar ny väg
Text Lars Kågström

En konstens väg genom Jonas Nätterlunds land. Det är det nya långsiktiga målet för Nätterlunds minnesfond. Men det ska också finnas utrymme för avstickare, såväl geografiskt som konstnärligt.
- Vi får inte låsa oss strikt vid en idé utan måste vara öppna när det dyker upp något, säger Ulla Tällström, intendent på Rådhuset i Örnsköldsvik.

Sju år har gått sedan Jonas Nätterlund dog och lämnade efter sig en förmögenhet på hela 24 miljoner kronor. Enligt det testamente som hittades på en papperslapp i hans lägenhet i Stockholm ska pengarna "användas av Nätra-Sidensjö kommun till inköp av konst eller skulptur för utsmyckning av offentliga lokaler och platser."
Till en början har det mesta satsats på barnens miljöer. Skolor och förskolor i området har fått konstnärliga utsmyckningar av bland andra Kajsa Mattas, Johan Viking och Urban Norman. Därtill ska en byst i brons av testatorn sättas upp vid hans föräldrahem.

   Det hittills största projektet, som löpt över tre år, är dessutom på väg att fullbordas. Intill E4:an vid Bjästa ska fyra granitbågar av Claes Hake sättas upp, som en slags entré till Nätterlunds land.
- Man kan samtidigt se dem som en början på konstvägen, säger Ulla Tällström. Liksom de skulpturer av Dag A Birkeland som sätts upp på kajen i Köpmanholmen.
- Vägen kan mycket väl få vara slingrig och göra avstickare, till exempel in i bostadsområden.
Beslutet att satsa på en konstväg togs i början av juni. Idén är förankrad i såväl den lilla arbetsgruppen, bestående av Ulla Tällström och enhetschefen Lena Nordström, som den så kallade referensgruppen. I referensgruppen finns representanter för föreningslivet i Nätra och Sidensjö.
   Tage Häggström i referensgruppen har redan från början drivit idén om en konstväg och är självklart nöjd när idén nu blir verklighet. Annars är referensgruppen bara en samtalspartner och har ingen egentlig makt över pengarna. Makten finns i Örnsköldsviks kommunhus, där kommunstyrelsen med jämna mellanrum byter skepnad och blir stiftelsens styrelse. Tage Häggström tycker dock att samarbetet för det mesta har varit gott. Undantaget är när beslutet om E4-skulpturen skulle tas. Tre konstnärer var inbjudna och Claes Hake hade dessutom lämnat två förslag. Referensgruppen var helt enig om Hakes ena förslag medan en särskild tremannajury valde hans andra.
- Juryn hade kallats in utan att vi hade rådfrågats. Det kändes lite snopet, säger Tage Häggström.
Ulla Tällströms uppgift är att lyssna och diskutera, men i slutändan trots allt tänka på kvaliteten i första hand.
- Alla kan tycka en väldig massa om konst, säger hon. Men konst är också kunskap och vetenskap. När inköpen ska göras måste kunskapen komma in.		   Avkastningen från fonden har varierat kraftigt under de år som gått, men kommunen räknar med att den tillgängliga summan för konstinköp ska ligga på 700 000 kronor om året. I länets konstnärskretsar undras det stundom vad pengarna egentligen går till.
- De flesta konstnärer har kronisk brist på jobb. De vill bli tagna i anspråk och självklart uppstår det spänningar när det plötsligt finns pengar och möjlighet till arbete, säger skulptören Jörgen Nilsson.
Han efterlyser en tydlig redovisning varje år, inte bara över vilken konst som köpts in utan också vad arbetet runt omkring kostar.
- Varför inte redovisa stiftelsens ekonomi en gång per år i lokaltidningen? Det skulle undanröja alla eventuella misstankar och underlätta arbetet i framtiden. Ulla Tällström tycker inte att det behovet finns. Hon hävdar att det finns möjlighet till full insyn i arbetet.
- Om någon tror att pengarna försvinner så kan vi gärna ha ett möte och lägga papperen på bordet. 		 

Att få fram ett exakt belopp för kringkostnaderna är dock inte helt enkelt. Örnsköldsviks kommun tar årligen ut en avgift på 174 000 kronor som täcker Ulla Tällströms arbete och kommunens administration. Därtill kommer ersättning till fondförvaltaren och kostnader för revision, försäkringar och underhåll.
Risken är att kostnaderna för framför allt underhåll stiger i framtiden.
- Där måste vi vara vaksamma, säger Ulla Tällström. Vi måste tänka oss noga för när vi beställer så att inte våra efterträdare tvingas använda alla pengar till underhåll. En av de första skulpturerna som köptes in, "Sagobyn" i trä av Anders Åberg, har redan kostat en del i underhåll. Vis av den erfarenheten blir nog framtida skulpturer i mer beständiga material.
- Konstbegreppet är ju också vidare än vad många tänker, säger Ulla Tällström. Jag kan mycket väl tänka mig mer tillfälliga saker eller installationer. Ungefär tio procent av avkastningen används till löskonst, som hamnar i offentliga miljöer i Sidensjö och Nätra. Hittills har mest konst av lokala konstnärer köpts in. Men när det gäller de större beställningarna har de flesta gått till konstnärer utanför länet. Jörgen Nilsson har visserligen inget emot att fonden vid varje tillfälle köper den bästa konst som går att få för pengar.
- Men samtidigt är det inte bra i längden om det bara blir kanoniserade konstnärer från Stockholm och Berlin som kommer upp tre dagar, monterar sina skulpturer och sedan åker hem. Idealet vore om vi kunde få ett lokalt engagemang kring fonden också.

  

För något år sedan var han anställd av landstinget för att jobba med Nätterlundska fonden. Men projektanställningen varade bara ett halvår.
- I arbetet med att utveckla stiftelsens arbete tror jag att det även i framtiden behövs en konstnärlig rådgivare, säger han.
En annan idé är att skapa ett hus som kan fungera som ett nav för stiftelsen. Där skulle det bland annat kunna rymmas utställningar, workshops och arbetslokaler för de konstnärer som engageras i projektet. Det är visserligen inget som fonden i sig kan finansiera. Testamentet är mycket tydligt - pengarna ska gå till konst och inget annat.
- Men fonden kan ändå användas vid en EU-ansökan, säger Jörgen Nilsson. Köps det konst för 700 000 kronor kan man söka lika mycket pengar från EU till ett hus.
Ulla Tällström har inget emot idén om ett hus, men det är inget som stiftelsen jobbar med för dagen. Hur det än blir med den saken har Nätra/Sidensjö alla möjligheter att bli en riktig konstmetropol och världsattraktion.
- Det mest fantastiska är att projektet är oändligt. Tänk hur det ser ut om 150 år, säger Ulla Tällström.
700 000 kronor om året i 150 år? Nej, det går nästan inte att tänka.

Lars Kågström