Museet för ett världsarv som blev
naturum Höga Kusten

Vid midsommar invigde landshövding Gerhard Larsson den nya byggnad vid Skuleberget som fått namnet "naturum Höga Kusten". Sedan Unesco upphöjde Höga Kusten till ett världsarv 2000 har planerna successivt pågått att hitta en plats för en byggnad som skulle innehålla all den information som en publik kan trängta efter om denna unika kust. Efter många turer, där bland annat Anders Åberg föreslog sitt eget världsarvsmuseum i Mannaminne som ett alternativ, enades man till slut om att förlägga byggnaden vid foten av Skuleberget. Där fanns redan ett naturum, och närheten till E4 var förmodligen en avgörande sak. Att dessutom Skuleberget i sig har blivit en symbol för Höga kusten gjorde nog inte saken sämre.

naturum Höga Kusten vid foten av Skuleberget.

Volym träffade konstnären Janne Björkman en solig höstdag för att få veta mera om det här nya stället. Han jobbade i projektet som en slags kreativ samordnare mellan arkitekter, formgivare och beställare. Med tanke på hur många intressenter och aktörer som varit inblandade förstår man att det inte alltid varit en så lätt uppgift. Från Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen, Landstinget, till de två kommunerna i världsarvet och Docksta bordtennisklubb, plus alla formgivare, konstnärer och byggherrar som har varit inblandade. En arkitekttävling utlystes av länsstyrelsen och Naturvårdsverket där White arkitektbyrå av fem inbjudna byråer drog längsta strået, med sitt förslag "is&berg". Arkitekter var Ulla Antonsson och Mattias Lind. Motiveringen var "överlägset helhetskoncept, med en lågmäld men ändå skulpturalt uttrycksfull byggnad i nära samspel med platsen, berget och havet och med en miljö som lyfter fram och förstärker platsens kvaliteter". Byggnaden ser ut som en avlång låda där på taket fyra geometriska torn (eller flyttblock enligt White) skjuter upp som en förlängning på höjden av fyra rum. Materialet är betong och glas. Det ger en karaktär av uthugget stenblock och genom placeringen direkt vid foten av berget blir som en liten utskjutande del. Man uppfattar inte heller någon baksida på byggnaden då bergets nedre sluttande vegetation direkt tar vid.

naturums exteriör av betong och glas smälter bra ihop med landskapet kring Skuleberget.

- Det var Whites idé om en enkel form och integrering i miljön som blev riktmärket, berättar Janne Björkman. Tanken är också att senare hugga upp en utsiktsgata med öppning ner mot vattnet på andra sidan E4 vilket gör att naturum Höga Kusten inte bara blir en byggnad utan en stor landskapsinstallation.

Här kan man verkligen tala om en mjuk övergång mellan det stupraka Skuleberget och det horisontella havet, inte bara som en länk mellan land och vatten utan också en länk till den historiska landhöjningen. White arkitektbyrå fick även förtroendet att stå för den inre formgivningen i byggnaden genom förslaget "Avtryck". I kontrast till den yttre lågmälda färgsättningen ville man här satsa på sprakande färg, en slags godisbutik för upplevelser.

Den permanenta utställningshallen.

Janne Björkman ler lekfullt vid åsynen av den avlånga utställningshallen.
- Kant i kant samsas olika färgnyanser på 21 stationer som var och en motsvarar en plats i världsarvet, från Skuleberget till Gaviksfjärden. Tidsmässigt spänner det över 13 000 år med en 300 meters landhöjning. Vid digitala infobarer strategiskt utplacerade kan man få olika berättelser om världsarvet.

Den permanenta utställningen med till exempel olika färgtonade bilder ger som sagt för ögat ett kalejdoskopiskt intryck, men gör det ändå förvånande enkelt att orientera sig. Om det varit en konventionell färgsättning med vanliga färgfoton hade det förmodligen blivit rörigare med så tätt hållna stationer. Nu delar de olika färgerna ändå av utställningen på ett sätt som det går snabbt att acceptera. Och förvisso ger det en rolig cirkuskaraktär över huvudutställningen, det fungerar bäst som en central smältdegel gentemot de svalare och öppnare sidoutrymmena och det betonggrå huset i stort. Det är onekligen ett annorlunda koncept, men också med vissa komplikationer. Jag undrar hur de deltagande konstnärerna involverades, och hur de förhöll sig till den brokiga formgivningen.

Karin Olsén-Öberg och Dag Wallin är två av konstnärerna i naturum Höga Kusten.

- Här var konstnärerna tvungna att anpassa sig till arkitekternas förutbestämda koncept, med de bestämda färgaspekterna och stationernas informativa innehåll, medger Janne Björkman. Konsten fick inte avvika från huvuddesignen utan måste smälta in på något sätt i det hela. Det var naturligtvis ett problem, på gott och ont, men i det här fallet var det nödvändigt för att hålla ihop utställningens enhetliga karaktär. Skulptören Dag Wallin har skapat sju metallfigurer utifrån olika reliker och djur från Höga Kusten, där han lekt lite med proportionerna och målat dem i respektive stations färg. Lite friare förutsättning har Karin Olsén Öberg haft, då hon haft en egen vägg i en passage i anslutning till utställningen. Med akvarell och text berättar hon i flera små bilder om personliga upplevelser av berg och natur i Nordingrå, där hon också bor.

Seriestripp av Mats Jonsson.

Mest framträdande av de konstnärliga inslagen är Mats Jonssons uppförstorade serieteckningar. Född och uppvuxen i Ådalen som han är, skildrar han på ett ofta drastiskt sätt en familjs personliga upplevelser av vistelser och utflykter i den ångermanländska naturen. De stora och högt placerade stripparna hänger vinklade ned som tak över stationerna. Tillsammans med bildernas lite kantiga och grova bildspråk ger det kanske ett litet hotfullt uttryck för barn men illustrerar också den dramatiska känslan i landskapet.

En informell skaparvägg i verkstadsrummet.

För framtiden kommer konsten förhoppningsvis att få mera fritt spelrum för tillfälliga utställningar i det öppna verkstadsrummet och i de två hörsalarna. Verkstaden som är ett öppet rum i bortre delen av byggnaden kan användas till föreläsningar, film, olika konstnärliga installationer, film, performance, multimedia och andra fria aktiviteter. Går man sedan vidare passerar man två olika stora hörsalar med brädväggar. Det är intressanta rum med ordentligt högt i tak och med olika ljusförhållanden då taken vetter åt olika håll. Dessa mer informella rum ger möjlighet till speciella utställningar, konst och film. Fram till årsskiftet visas i det mindre rummet "Gerds herbarium" med broderier av Gerd Wisén, som en hyllning till Linné. I den andra stora hörsalen presenteras videoinstallationen "8 mm" av Peter Norrman och Pelle Kronestedt, ett bildsvep som bygger på den säregna naturen i landskapet och med inslag av dans av Norrdans.

Stora hörsalen med videoinstallation.

Vid entrén möts publiken av olika kommentarer från förr och nu.

Det naturliga och funktionella navet i naturum är restaurangen och informationsdisken som man utgår från och kommer tillbaks till vid en rundvandring i byggnaden. Världsarvcentrat naturum måste, tror jag, i första hans ses som en öppen och informell mötesplats för en tillfällig publik, om det nu handlar om att ta en välbehövlig fikapaus vid E4, eller mer spontana besök av turister eller skolklasser. Fördelen med det speciella och lite avsides läget vid Skuleberget är just att det kan bli en plats för det oväntade och det oplanerade. Funktionen av museum och informationskälla är självklar, men det intressanta är hur naturum kan användas socialt och kulturmässigt. Eftersom det kommer att vara öppet året runt kommer det snart att bli en alltmer känd hållplats. Förhoppningsvis kommer även busstrafik kunna stanna där. För att göra centrat attraktivt och kontinuerligt levande behövs ett relativt omväxlande program av tillfälliga utställningar och händelser som direkt eller indirekt knyter an till världsarvsområdet.
Sannerligen en utmaning för ledningen för naturum, här kan man skapa en unik kulturell hållplats som på basis av historia och natur direkt kan kliva in i nuets diskussioner. Tänk på den globala uppvärmningen, den interaktiva samtidskonsten, demokrati- och yttrandefrihetsfrågorna, stand-up poetry, konstfilm, dans och performance, flera fält som kan tyckas ligga omedelbart utanför Naturums ansvarsområde men som kan bli det som sticker hål på förväntningarna och skapa tummelplats för nya insikter och erfarenheter. En kaffe och wienerbröd tack, och så börjar vi snacka om konsten och världen!

Vill man veta mer om de olika förslagen som var med i tävlingen om naturum Höga Kusten kan man gå in på http://www.arkitekt.se/s16994

Text och foto: Jan K Persson
2007-10-15