Konstfilosofi och visioner om kulturhus i Kramfors kulturdag

Kramfors Konsthall i fokus på Kulturdagen.

"Vinden håller positivt på att vända för kulturens möjligheter i Kramfors", framhöll kommunalrådet Jan Johansson (s) i den paneldebatt som utgjorde huvudpunkten i Kramfors kulturdag 28/2. Bara en sådan sak som att arrangera en speciell dag för kulturen på en ort som kämpat i motvind länge, pekar på att det nu finns en öppenhet och vilja till förändring. För kulturarbetarna gäller det nu att haka på tåget och ta tillfället i akt att understödja förändringarna. I debatten, som leddes engagerat av den tidigare Volymskribenten Torgny Åström, verkar det också vara en bred uppfattning politiskt att kulturen måste få mera utrymme, och få ta en central rättmätig plats i kommunens utveckling. Hur det ska ske rent konkret vet man väl inte riktigt, men en sak verkar man överens om och det är planerna på ett nytt kulturhus. I och med att den tidigare privatdrivna biografen Royal läggs ned, friställs stora lokaler intill bibliotek och konsthall, något som skapar möjligheter till att i praktiken skapa ett kulturhus mitt på torget i Kramfors. För bildkonstens del har konsthallen, som ligger i öppen anslutning till biblioteket, länge dragits med (det paradoxala) kruxet att man saknat bra väggytor. Gudrun Sjödin (s), ordförande i barn, kultur- och utbildningsnämnden, menade att konsthallen absolut kan utvecklas i ett framtida kulturhus. Men det räcker inte bara med att politiker pratar, vilket de är bra på, utan man måste ta tillvara konstnärerna som genomför saker, som gör att saker händer. Kulturchefen Sune Johansson ansåg att det bör finnas möjligheter för konsthallen att ta tillbaks en del ytor man tappat tidigare för privat affärsverksamhet. Men längre än så kom inte diskussionerna om konsthallen. Med den beredvillighet som politikerna nu ändå visar, och att man är öppen för dialog med kulturarbetarna, borde förhoppningsvis borga för att Kramfors Konsthall snart kan bli något som namnet verkligen betyder.

Ofta måste kulturen motiveras som draghjälp för satsningar på exempelvis näringsliv och turism, att dess nyttighet och mening måste fogas in i ett kort samhällsekonomiskt perspektiv. Den synen sipprade fram även här mellan raderna, inte oväntat med tanke på den marknadsliberala trend som genomsyrat oss de senaste decennierna inkluderande den ekonomiska "uppvärderingen" och därmed draghjälpsnyttan av kulturen. Men filosofen och konstforskaren Per Nilsson (Umeå Konsthögskola) underströk faran i att se kultur och konst som en "nyttighet", att bara se det som ett redskap för samhällsutvecklingen. Däremot kan kulturen ge positiva bieffekter. Det var också något som Jan Johansson ville höra, för det man nu riktar in sig på i Kramfors är att just försöka lyfta fram kulturen som egenvärde.

Hönan eller ägget? Objekt eller språk?

Per Nilsson genomförde tidigare under dagen en för sammanhanget ovanligt saklig föreläsning om konst kontra vetenskap. Begreppen här har den digniteten att de lätt kan snärja in sig i varandra till oigenkännlighet. Men Nilsson proklamerade frankt att konst inte är vetenskap. Däremot kan man bedriva forskning i båda fälten, samt i filosofi, som enligt Nilsson ligger närmare konsten. Konstens historiska nemesis, eller hämnd på verkligheten, har varit att återge den så exakt verklighetstroget som möjligt. Detta har varit måleriets tradition, men när fotografiet kom borde det egentligen slå ut måleriet vilket inte skedde. Alltså kan inte den yttre verkligheten vara måttstocken. I stället måste man utgå från konstverket i sig självt, genom att titta på det individuella och särskilda före det generella. Där har konsten något att lära, om verkligheten. Inom samtidskonsten arbetar många konstnärer i fält som traditionellt ligger utanför konsten, som i s.k. relationella projekt ofta med sociala förtecken. Handlar det då om konst eller socialt arbete? Per Nilsson hänvisar till Duchamps readymades, och Warhols varuproducerade Brilloaskar, att det är först när konstvärlden accepterar att det är konst som det blir konst. Det kan tyckas godtyckligt, visst, men inte mer godtyckligt än annat i samhället. Följdfrågan blir då, som vanligt, vad är ett konstverk? Det måste finnas ett objekt till att börja med, fysiskt, mentalt, eller som process, men det måste till något mer. Det krävs en tolkning, ett benämnande, det måste uppstå samtal eller diskurser som verket kan generera. Konsten hör ihop med språket, och när språket och samtalet sammankopplas med objektet uppstår ett konstverk.

Hemligt möte.

Som en omvänd illustration till detta, med objektet kopplat till samtalet, genomförde konstnären Lisa W Carlson en performance som avslutning på Royal stora scen. Under ett stort skynke lyckades hon gömma sig tillsammans med de nyss framträdda politikerna. Hur ska vi tolka detta? Att konstnärerna måste genomföra hemliga samtal med de styrande, eller att de folkvalda måste våga hemsöka de ibland ganska så irrationella konstnärliga lägren? Ja, framtiden får utvisa utfallet av Kramfors kulturdag.

Text och foto: Jan K Persson
2008-03-03