Jag har varit publik på ”Antikrundan”
När jag skriver det här är jag rörd, värmd och berörd, min upplevelse är att jag fått ta del av något riktigt stort. Jag har varit publik på ”Antikrundan”
Solbrännan och Ugglan, två äldreboenden i Härnösand har haft besök av Tomas Håkki Eriksson och Jimmy Turbo Lundgren. Ett besök som är en del av en veckas turné i Ångermanland. Tomas Håkki är konstnären som har sina rötter i Ljungaverk och Jimmy Turbo är hans kompis.
Under en timme spelar de vinylplattor med gamla välkända artister från publikens ungdomstid. Pratar på ett lättsamt sätt om artisterna, ställer frågor om orkestern, artistens namn, berättar en anekdot och gör det med närvaro, intresse och stor värme. Gensvaret är helhjärtat 100%
Den stående frågan är, När kommer ni tillbaka?
Så här beskiver Tomas Håkki projektet:
”Konst är för mig ett slags glidmedel mellan funktion och eftertanke och ett tacksamt ord för att kunna köra samhället i en mixer. Som konstnär kan jag agera hobbypsykolog, hobbyagronom, hobbyfotograf etc. Jag kan kliva in i en roll som en som bestämmer eller en som beställer.
Personligen är jag för social och beroende av människor för att klara av det gamla ”ensamvarg-köret” som många konstnärer anammar eller kanske hamnar i. Jag tycker folk är bäst och därför handlar nästan alla mina arbeten om just människor, identitet, självkänsla och humor.
Idén till Antikrundan fick jag och min kompis Jimmy Turbo Lundgren då vi beklagade oss över hur samhället ter sig idag. Varken han eller jag brukar klaga, men nu var det så tungt att se så många pensionärer som inte visste var de skulle handla då Konsum i Ljungaverk lades ned. För oss som är unga och har benen fulla med spring innebär det inga direkta problem, men de äldre sliter ju stort. Nästa butik 1,5 mil bort, buss var tredje timme, rullator, medicin, få skjuts, trygghet, internet, kontokort, rabattkuponger, träffa några kända ansikten, lårbenshalsen, orkar bara bära en kasse samt 1,5 liter mjölk. Fan. Ska det vara såhär? Varför hanterar vi äldre människor som ett gammalt plagg som blivit omodernt? Vart är värdigheten? Värmen? Tacket för att de byggt upp samhället till där vi är nu?
Det vi gör kanske inte kan räknas som en åtgärd som styr upp saker, men vi bjuder på glädje, värme, samtal och är genuint intresserade av hur det gick till förr egentligen. Jag skriver bjuder, men såklart får vi tillbaks lika mycket. Tänk att ett samtal, en hand på axeln och Cacka Israelssons låt Gamle svarten kan få människor att spricka upp i ett leende lika varmt som sommaren 1914.
Jag och Turbo drar runt på äldreboenden, PRO-föreingar och andra platser där gamlingarna håller hus och spelar vinylskivor. Vi underhåller och pratar om gamla dagar & svunna tider. Idén är ju väldigt enkel, men folk är folk och det ska väl inte vara så svårt att begripa att man vill bli behandlad bra.”
Besök www.haakki.com
Turnén är en del i ett projekt som finansierats av konstkonsulenten i Västernorrland och har pågått under snart ett år med besök på äldreboenden i hela länet.
Text och foto: Lisa W Carlson
Volym 100420
