Ljuden på Murberget

Museer är ofta platser där man som besökare iakttar tystnad. Men museet rymmer samtidigt en mängd latenta ljud. Ting som använts har en gång låtit på ett eller annat sätt. De kan sammanknippas med ljud som ofta fallit i glömska eller gått förlorade. För att väcka museets slumrande ljud till liv igen samlade Länsmuseet Västernorrland Murberget till workshop en torsdag i oktober. Tillsammans med länsmuseerna i Västerbotten och Jämtland har Murberget beviljats medel från Statens kulturråd för att undersöka möjligheterna att använda ljud i förmedlingen av det kulturarv som finns och förvaltas i friluftsmuseerna.

Ett tjugotal hade samlats för att delta i detta försök. Förutom museianställda från Västerbotten och Västernorrland kom ett intresserat gäng bildkonstnärer, som fick chans att möta ljudkonstnärerna Staffan Mossenmark och Per Sjösten, kompositör respektive ljuddesigner, dessutom medlemmar i Urban Sound Institute, USIT. De har tidigare samarbetat med museet i utställningsprojektet Ljudlabyrint. Mossenmark och Sjösten fick deltagarna att inse hur olika vi uppfattar verkligheten genom det flöde av data som hjärnan mottar via sinnena – och att vi ändå lyckas förstå varandra och vara överens i vardagen. De flesta har också förmågan att balansera mellan information och exformation, det vill saga kunna reducera det överskott av intryck vi inte vill ha. “Hur låter en museibyggnad?” är projektets titel. Hur ett hus kan ljuda och låta exemplifierades av rockmusikern David Byrne i ett videoavsnitt från projektet “Playing the Building” som genomfördes på Färgfabriken i Stockholm 2005.

Ljuden från en lärftmangel undersöktes av deltagarna i
en workshop på Murberget den 18 okt.

Men för att något ska låta måste någon också lyssna. Workshopdeltagarna skickades ut med ljudupptagningsapparater, något större än USB-minnen, för att undersöka lärftmangeln ute i en av friluftsmuseets byggnader. Mangeln är en lika gåtfull som vacker anläggning från den ångermanländska storhetstid då produktion av linnelärft var en penninginbringande specialitet på förindustriell nivå i landskapet. Men här gällde det att lyssna till mangeln och dess roterande träcylindrar snarare än att se den. På nära håll, utifrån och på avstånd där ljud från en bäck och en flock sidensvansar blandade sig med dagens motorbrus från passerande trafik.

Att uppmuntras till att prioritera hörselsinnet istället för det dominanta synsinnet var sannolikt dagens behållning för deltagarna. Lika mycket för bildkonstnärer som för museifolk. Det resulterade i några snabbt utförda och improviserade ljudverk. Och utmynnade i en diskussion om vilken slags ljud som går att utvinna eller tillföra i ett friluftsmuseum och hur ljud kan användas som lockelse och intresseväckare. Att skapa eller söka ljudupplevelser kan innebära en befrielse och möjlighet till upplevelser bortom det historiska materialet, sades det. Utrustade med ljudupptagningsapparater kan säkert en ung publik gå loss i kreativa undersökningar i David Byrnes anda. Min egen erfarenhet från uppdraget som guide på Gammelgården, länsmuseets friluftsmuseum i Myckelgensjö, är att museet omväxlande både låter och får folk att tala. Tingen och husen är sammanknippade med ord och ljud som väcks till liv i mötet med en publik. Västerbottens museum har i sin del av projektet tillvaratagit den genuint västerbottniska språkresurs som finns i humorgruppen Klungan. Exakt hur ska ännu inte avslöjas. Men med den vokabulär som lärdes ut under workshopen kan det beskrivas som ett slags exformation som med säkerhet kommer att locka till skratt och väcka intresse.

Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2012-10-24