Aktuellt





		Animationen – filmens ryggrad Om Maria Lagerborgs jobb på Scenkonstbolaget Film Fotografi och film har på senare år fått allt större betydelse inom bildkonsten. Inte minst handlar det om de nya digitala möjligheterna att arbeta med bild. Det närmaste steget från ett vanligt konstnärligt bildarbete, som teckning, måleri, till rörlig film går genom begreppet animation. Volym tog sig till busstationen i Sundsvall i slutet på januari och gjorde ett besök på Scenkonstbolaget Film som har sitt säte i huset. Maria Lagerborg jobbade där som konsulent för animation med inriktning barn och unga, en anställning som nu i början av mars tyvärr har upphört. Maria är konstnär med rötter och bakgrund i Örnsköldsvik. Grafik och konstvideo är de tekniker som mest upptagit hennes konstnärliga verksamhet. Efter två år på Konstfack började Maria 1998 jobba för Film i Västernorrland. Det skedde först i en lokalstudio i Örnsköldsvik där fokus på animation inleddes och med barn och unga som den främsta målgruppen. I samarbete med AF Kultur kunde olika kurser och utbildningar genomföras ofta över regiongränserna. Många verksamma konstnärer och vanliga filmintresserade kunde också få kunskap och inblick i den nya digitala tekniken, i regel med etablerade filmkonstnärer som ledare. När verksamheten 2007 flyttade till Sundsvall följde Maria med och bosatte sig där. Maria Lagerborg i filmstudion på Scenkonstbolaget Film Jag frågar Maria vad animation egentligen betyder? – Innebörden av animation är att göra levande, att ge liv. Begreppet ses ibland lite felaktigt som något av en underavdelning till vanlig filmkonst. Ser man historiskt är animation snarare en viktig del av de faktorer som startat och drivit på utvecklingen av film. Man kan också säga att inom animation ryms all sorts filmverksamhet, från vanlig spelfilm till mera experimenterande former som videospel och konstvideo. Ögats brist på att hinna uppfatta enskilda bildrutor kompletterad med betraktarens förmåga till fantasi att ändå kunna se rörelse och flöde gör att animationen är så betydelsefull. Det fascinerande med animation är att alla genrer och uttryck finns med, från det lilla fantasitecknet till kommersiella filmer och dokumentärer. Mest känd är den klassiska tecknade filmen som även kallas Disney-animation. Tekniken Stop-motion, som används för exponeringar av ett fysiskt objekt som förändras för varje ny fototagning, var det förut bara stora filmbolag som kunde använda. Nu har den tekniken utvecklats och blivit var mans egendom med den digitala stillbildskameran, med en radikal kvalitetshöjning ända upp till HD-kvalitet. – Den digitala tekniken måste ha varit en revolution för animationen? – Visst, det har underlättat det klassiska sättet samtidigt som det också ger helt nya arbetssätt. Fältet för animation har utvidgats genom tillkomsten av nya media, som datorer, digitala kameror och mobiltelefoner. Det har inneburit att allt fler ungdomar blivit nyfikna på tekniken, på många skolor har man kunnat prova på hela processen att göra en film, från att skriva manus, spela in och redigera till en färdig film. Animationens många ingångar, som inte kräver att man är duktig på att till exempel skriva och räkna gör det speciellt lockande och tillgängligt för barn och ungdomar som kanske är blyga eller har funktionshinder. Animationen öppnar för ovanliga språkuttryck och ger pedagogiskt nya möjligheter att berätta, som om socialt svåruttryckta saker, känslor och fantasi, speciellt i kombination med musik. – Kan du berätta om några projekt som du jobbat med? – Målgruppen har som sagt i första hand varit barn och unga, och vi har regelmässigt gått ut i samarbete med skola och Kulturskola runt om i länet där man fått pröva att berätta med animation. Exempel är ”Animera-Komponera”, ”Hallå Sollefteå!”, ”Ö-vikssåpan”, och ”Är det coolt att bära vapen?”. Nu arbetar vi till mycket i samarbete med skolan, där verksamma animatörer går till skolor med ”Animationsverkstad på besök”. Under en dag får eleverna pröva på att göra korta animationer i Stop-motionteknik, med kamera, dator och olika sorts bildmaterial. Runt om i länet. – Men ni har också jobbat mot en bredare publik? – Vid utställningen Ljudlabyrint på länsmuseet 2009 genomförde vi PAM – Pixelation Art and Motion med animering av stora objekt. Det blev ett projekt över konstgränserna bild – ljud – dans, i samarbete med museet och länskonsulenterna för dans och konst. Jag tänker också på workshopen ”Metropia” 2010, i den speciella 2,5-teknik som Isak Gjertsen utvecklat för filmen och även fått Guldbagge för! Ett uppmärksammat projekt samma år som Scenkonstbolaget Film ligger bakom är ”Peter och Vargen”. Den animerade filmen visades med levande musik framförd av Nordiska Kammarorkestern och hade Sverigepremiär i Örnsköldsvik. Unikt var också ”Tranimationer” på Querfilmfestivalen i Sundsvall hösten 2010, med allt om transvetism och animation på en timme. Missade man det ges en ny chans på Filmstudion i Ö-vik den 14 april i år! – Sedan har länet också kunnat se en massa filmer utifrån? – Vi har varit med och startat SAAVA – Swedish Animation and Visual Arts som arbetar nationellt med animationsfrågor, nätverk och visningar. Tillsammans med dem har vi genomfört Animationens Dag, ett årligt events runt om i världen den 28 oktober. Det var den dagen 1892 som den första biografvisningen över huvud taget i världen skedde, med Emile Reynaud´s Theatre Optique i Paris. Varje år har vi praktiskt valt och satt ihop ett program för vårt län med nya svenska animerade filmer, där vi velat visa på visa på den stora bredd som finns. – I den andra polen har vi ju renodlade konstvideo, som du också lagt stor vikt vid? Inte minst med tanke på att du själv som konstnär ofta använder video. – För några år sedan fick vi möjlighet att visa delar ur Trunk, festival med internationella konstvideos, från Östersund, i vårt län. Flera filmer av animatörer från länet har också visats i olika festivaler i Sverige och internationellt. – En verkligt rolig sak som pågår i Örnsköldsvik är ”Senioranimation” med ett tiotal medverkande i 90-årsåldern! Genom arbetsformen Digital Storytelling kan de skapa berättelser som de hämtar ur sina liv, ofta barndomsminnen. De enda de behöver är bilder ur fotoalbum, som de kan brodera kring och sätta ihop till 2-minutersfilmer. Projektet pågår på träffpunkten Rönnen och har premiär till våren nu, den 13 maj på Folkan. – Det verkar ju vara absoluta motvikten till det man tänker på film och animation, med hypade releaser, ungdom och datorvana, Youtube... Det här är ju rena socialkulturella basarbetet ute på fältet, så långt från den glassiga filmvärlden man kan tänka sig? – Ja, den skapande processen är så betydelsefull, att få möjlighet att uttrycka sig i bild som blir en förlängning av den muntliga berättelsen. Ett grundläggande och grävande dokumentärarbete som ger röst till berättelser som kanske inte skulle komma ut annars. Den digitala tekniken ger så bra kvalitet att det blir attraktivt och lättillgängligt att både göra filmen och sedan se och uppleva den. – Det är väl själva kärnan i animation? – Jo, det som man tycker är så roligt är den stora spännvidden av möjligheter, från en nästan stilla bild som förändras bara lite grand till det allra mest igenkännbara i serier av berättande bilder. Att det handlar om material som man själv kan välja, från blyertspennor, färgkrita, modellera, till de mest avancerade datoreffekter. Just detta att man utifrån sin egen utgångspunkt kan välja arbetssätt har visat sig lyckat i de många kurser och seminarier som jag varit inblandad i, bland annat vid Umeå Konstskola. Alla nivåer har förutsättningar att ge bra resultat, från klassiskt sätt till konstnärligt av typen William Kentridge, från teckning och knådning till det tekniskt datoravancerade. – Ditt jobb som konsulent har väl mycket handlat om just praktisk pedagogik? - Ja, eftersom det hela tiden kommer nyheter inom det digitala, som nya programvaror som också ständigt uppdateras, blir det mycket om just ”hur man gör”. Där rundas mitt samtal av med Maria Lagerborg, om vikten av att lära ut praktiskt kunnande speciellt i ett tekniskt komplext område som filmanimation. Man kan nu undra hur det går i fortsättningen sedan hennes anställning vid Scenkonstbolaget en kort tid efter intervjun avslutats. Det har ju byggts upp ett stort nätverk för arbete med den filmiska praktiken, intresset för animation har fått ett stort genomslag i skolorna och animationen har tagit plats på konstens arenor. För egen del kommer nu Maria att få mera tid till eget arbete som konstnär, där måleri och grafik står främst vid sidan av video och animation. Vad säger Scenkonstbolaget? Volym låter frågan om gå vidare till Marie Nilsson, barn- och ungdomsansvarig vid Scenkonstbolaget. Hur ser nu planerna ut på Scenkonstbolaget för närmaste framtiden inom det fält som Maria jobbat? – Det kommer inte längre att finnas en heltidstjänst inom animationsområdet, men Scenkonstbolaget Film har för avsikt att även fortsättningsvis stötta verksamma animatörer i länet, samt erbjuda pedagogisk verksamhet inom animationsområdet för skolan. Det pedagogiska arbetet i skolan kommer främst att ske genom samverkan med verksamma animatörer i länet. Text och foto: Jan K Persson Volym 2011-03-17 Länkar till artikeln: Om Metropia http://www.scenkonstbolaget.se/Produktion.asp?ProduktionID=142 Om Tranimationer http://www.scenkonstbolaget.se/tranimationer Om Peter och Vargen http://www.suzietempleton.com/pages/films/peter/watchclips.html http://allehanda.se/mer/kultur/artiklar/1.1840378-en-kulturupplevelse-utover-det-vanliga http://www.scenkonstbolaget.se/Produktion.asp?ProduktionID=119 Blogg om SAAVA http://saava.se/ Om Animationens Dag http://asifa.net/asifa-wp/international-animation-day-2010/ Om Senioranimation http://ronnenfilm.blogg.se/ Till Scenkonstbolaget Film http://www.scenkonstbolaget.se/film