Britta Carlström och Mattias Fagerholm
Grafiskt möte, grafik och textil, Galleri Lokomotiv till 13 februari

Britta Carlström och Mattias Fagerholm har bestämt träff i Galleri Lokomotiv. Det är ett arrangerat möte mellan en textilkonstnär och en grafiker. Ett möte som förutsätts bygga på att de har något gemensamt - eller är varandras kontraster på ett sätt som gynnar båda. Den tredje parten i mötet är naturligtvis betraktaren som här introduceras till två långt drivna konstnärskap som korsar varandras vägar och backar upp varandra i rummet. Jag kommer att tänka på TV-konceptet ”Så mycket bättre” där populära artister förmår locka fram de bästa sidorna hos varandra. Hur olika de än kan tyckas vara.

©2013 BUS/Britta Carlström, Spets lll, textilt objekt

Carlström känner jag som en textil traditionsbärare, som just genom sin förtrogenhet med materialen och hantverken kan avvika från huvudspåret och välja oprövade banor.
Många har sett hennes mest offentliga verk; det textilt utformade järngallret mellan spåren på T-banestationen i Gamla stan i Stockholm. Om hon en gång vävde ryor av trasor gjuter hon nu in de slitna tygfragmenten i glas. Och ger dem därmed beständighet och ett högre värde. Hon hårdflätar trasor, vrider och vänder metallduk och spetsar till meningsbärande former och objekt. Verket ”Arkiv” är fyllt med textila referenser, ett vackert och lockande sätt att till synes systematisera den textila traditionen och göra den hanterlig. Sin egen väg bort från den fjättrande traditionen har hon dokumenterat i ett hantverksmässigt framställt och prisbelönat bokverk som också finns i galleriet.

©2013 BUS/ Mattias Fagerholm, Antarktica, mjukgrundsetsning

Fagerholm visar genom sina bilder att han varit en kringströvande natur som sett mer än hemtrakterna i Stockholm och Sörmland. Färder till övergivna tyska industriområden, stadsparker i Berlin och den obefolkade kontinenten Antarktis har bidragit till hans bildflöde. Men sin geografiska rörlighet till trots; som bildskapare håller han sig till sitt specifika medium. Utöver tecknandet avviker han aldrig från den klassiska grafiska tekniken. Alla bilder han visar är mjukgrundsetsningar ur större bildsviter som man kan följa i bokverket ”Den belägrade staden”. I utställningen tycker jag om de möjligen sörmländska bilderna ”Dungen” och ”Vägen”. Men jag föredrar den kusliga ”Harbour” och ryser inför bilden ”Antarktica” och andra med titlar som ”Deception Island” och ”Cockburn Island” i hans bok. Fagerholm var en av de konstnärer som erbjöds följa med Svenska Polarforskningssekretariatets expedition i Antarktis 2002. När jag ser hans bilder tänker jag att han snarast också borde skickas till Utöya. Jag tror honom om att där kunna fånga det kvardröjande tillståndet efter katastrofen. Vad han åstadkommer, med precision och temperament, är skildringar av mentala landskap. Men även där behöver vi kunna orientera och känna igen oss.

Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2013-01-28

Volyms recension av Fagerholms utställning på Härnösands konsthall 2012: http://www.volym.info/nya_volym/Arkiv/Rescensioner/2012/
Mattias%20Fagerholm/Mattias%20Fagerholm.html