Ny Nordisk Fotografi 2012
Galleriet, Härnösands Konsthall, till 13 okt.

I samarbete med Hasselbladstiftelsen visar Härnösands Konstförening ett litet urval ur utställningen Ny Nordisk Fotografi 2012 som i somras visades på Hasselblad Center i Göteborg. Ny Nordisk Fotografi är sedan 2004 en etablerad återkommande utställning där 8-10 unga fotografer får ställa ut sina verk och där två av de deltagande utställarna utses till årets Victor-stipendiater. I pressmeddelandet årets utställning kan man läsa: ”De tio konstnärerna i utställningen Ny Nordisk Fotografi 2012 visar en mångfacetterad bild av det samtida fotografiska fältet i Norden. Valet av de deltagande konstnärerna baseras på deras intresseväckande arbeten. De gestaltar existentiella frågor om människan i universum, Europas förändrade geopolitiska landskap, iscensatta personliga berättelser och reflektioner kring fotografins teori och historia. Projekten rör sig inom olika fotografiska discipliner och tillsammans tecknar de en bild av ämnen som upptar dagens unga fotografer. ”

Med åtta av de tio deltagarna är förmodligen utställningen i Härnösand representativ, man känner igen den politiska och dokumentära tråden, här och var med lite utvikningar i den reflekterande och personliga berättelsen. Men om det här handlar om en pejling av den nya unga fotografin i Norden blir jag lite förvånad, frånsett ett specifikt experimentellt verk rör det sig om bilder som till karaktären har varit allmängods de senaste par decennierna. Till exempel det fiktiva dokumentära (Letters from Mongolia/Tonje Bøe Birkeland), det vetenskapliga förbehållet (Interstellar Clouds/Maarit Mustonen), den sociala rapporten (Secret Rooms/Filippo Zambon), den politiska undersökningen (The Singing Neighbour/Linda Maria Varoma), samt inte minst den interaktiva och processartade ingången (The Photographic Eye/Lars Dyrendom).

Även om utställningens syfte är att årligen presentera nya namn tänker man ju att det också bör ge en liten fingervisning om nya vindar. Men inget i det ovan nämnda tycker jag har substanser som skulle skilja ut sig från en aktuell fotokonstnärlig mainstream, som gott hantverk, det politiska anslaget, lite psykologiska kittlingar, men jag hittar knappast något som vrider kameran mera på tvärs. Inte heller ”Transient” av Thomas Bergh, ett klassiskt gatufotografi i svartvitt men ändå med försök till återhållsam skärpa och poesi. En ytterligare gren i den samtida fotografin är iscensättandet av fiktiva gestaltningar där motivet i dubbel bemärkelse skapar osäkerhet. Gabriella Jonsson har i verket ”Home” fotograferat en bakande kvinna där degen mer eller mindre sammansmälter med kroppen, likt en vardagslivets mardröm. Kittlingen här känns i varje fall mera som ett knytnävsslag mot magen.

Hanna Jagare, Woodworks.

Det enskilda verk som jag stannar upp inför, som framför en stoppkloss då det placerats på golvet, är Hanna Jagares ”Woodworks”. Fotografi omvandlat till skulptur, eller fotografisk metakonst. Hon har fotograferat ett tredimensionellt objekt i trä, bearbetat bilden digitalt och sedan låtit den återförenas med den ursprungliga ”saken”. Resultatet blir lika obegripligt som uppseendeväckande, bokstavligen underifrån. Vad man ska ha det till vet jag inte, men det räcker som välbehövligt diskuterande snedsteg gott och väl passande inom ramen för utställningens rubrik.

Härnösands Konstförening ska ha hur som helst ha en eloge för samarbetet med Hasselbladsstiftelsen. Fler samverkan av det slaget med samtida institutioner välkomnas, då det ger chansen för större aktuella konstnärliga utblickar, viktigt inte minst pedagogiskt.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2012-09-27