Längs spåret i Kramfors konsthall
Utställningen ”Vart”
Lisa Gerdin och Henrik Samuelsson
Kramfors konsthall, till 20 augusti

©2012 BUS/Lisa Gerdin, Längs mellanrum

Ett landskap väntar där 16,4 meter träjärnväg slutar. Jag börjar resan längs spåret och det tar mig framåt i en hastighet jag själv bestämmer. Otålig att se vart det bär reser jag i höghastighet. Landskapet blir snabbt tydligt, vilande i ett svagt ljus på ena sidan rälsen. På väg mot natt eller gryning är svårt att säga. Här är tyst och stilla, första snön ser ut att alldeles nyss ha lagt ett dämpande lager vitt över trakten. Husen är knappt synliga, byggda för så länge sedan att de börjar absorberas av naturen. Fönstren gör svarta hål i skogen, det enda synbara liv är ugglan på sin utsiktspinne som stirrar stumt på något borta på andra sidan rälsen. I den stumma blicken finns något av en snopenhet, överraskad att plötsligt se och höra något passera längs spåret.

Jag följer ugglans blick över till andra sidan och nu åker jag genom en lokal. Trots fullt dagsljus på den här sidan rälsen, är det lika stilla. Stolar är ställda tillrätta vid borden i lokalen. Någonting är avslutat här, ska någon snart komma tillbaka, dra ut en stol och fortsätta? Utsikten genom fönstren är samma tysta landskap täckt av nysnö, men vänta nu, är det inte också samma hus på den här sidan, där borta vid skogsbrynet? Jag är tvungen att backa på spåret. Där är ugglan, fortfarande lika orörlig som omgivningen, och ja, visst är det samma hus som på andra sidan, eller?

För några ögonblick lämnar jag det här, låter mig föras vidare förbi spåret ut genom konsthallens fönster och mot nya platser. Tanken lockar att färdas i oändlighet bortöver…
Vänder tanken åter till utställningen och läser att det ska finnas ett objekt till här utefter järnvägen. Tar mig tillbaka dit där resan började men nej, jag kan inte upptäcka det. Efter att ha rest tur och retur flera gånger i konsthallen saktar jag farten till nästan noll. Då mellan ingenting, är det plötsligt synligt, ”Guide”. Hur kunde jag missa det, det är i och för sig litet men i det lilla så mycket spänning.

Kramfors konsthall bjuder på en resa som inspirerar till att fortsätta även utanför utställningen.

Text och foto: Ann-Kristin Källström
Volym 2012-07-23