Ingrid Södersten
Textil på Ödbergska gården, Örnsköldsvik, till 31 mars

Dagens textilkonst rör sig inom ett vitt fält som inte utesluter den prestigefyllda och dyrbara gobelängen eller röllakansmattan men ännu hellre söker sig mot den lågt värderade textila materien. Så kommer det sig att strumpbyxan, den befläckade kaffeduken, snuttefilten, raggsockan eller skurduken kan vara bärande inslag i ett samtida textilt verk. Man återanvänder med förkärlek förbrukade och förkättrade former och tekniker. Med kritikern Love Jönssons träffande formulering: man skapar genom att omskapa.

Ingrid Söderstens textila konstnärskap rör sig mellan högt och lågt, unikt och massproducerat. Med lika delar omsorg och uppfinningsrikedom ger hon sig i kast med tekniker och material. Genom hennes hantering blir de återupptäckta. Södersten befattar sig med de enklaste av textila artefakter. När man ser dem upptäcker man sitt eget grundläggande behov av pannlappen, handduken, förklädet, hucklet, lavendelpåsen, handledsvärmare och nålbundna tumvantar. I en utställning på Ödbergska gården i Örnsköldsvik har man under mars månad chans att överblicka Söderstens samlade verksamhet.

Ingrid Södersten på Ödbergska gården med Tårta, duk med Anundsjösöm och Återvinningsmanchetter.

När Ingrid Södersten kom till Ö-viks kommun 1960 gick hon raka spåret till Hemslöjden och dess dåvarande föreståndare Berta Söderlind. Hon ville lära sig att sy Anundsjösöm. Det var en lärdom som fattades i undervisningen på Konstfack där hon gick ut 1959. Tidens anda är bevarad i hennes examensarbeten, ett broderi och en gobeläng, som finns i utställningen. Ryamattan Björnablomster är en påminnelse om familjens första hem. Ingrids man Karl -Erik var jägmästare anställd av MoDo i Björna förvaltning. Tillsammans letade de snart rätt på det hus i Storsele där Anundsjösömmens upphovskvinna Brita-Kajsa Karlsdotter bott. Ett fotografi av huset finns på första sidan i Söderstens klippbok. Brita-Kajsas stuga går igen i de serier av broderade hus som fortfarande är aktuella i Söderstens produktion. I den senaste versionen är de tredimensionella och har fasader med anundsjöstygn.

Den nordångermanländska lintraditionen var ännu vid liv när Ingrid Södersten kom hit. Linberedningsverket i Mellansel var igång. Hushållningssällskapet höll kurser i linberedning och spånadstävlingar förekom fortfarande. Hon beskriver hur hon precis hann i fatt denna försvinnande tradition och tillsammans med likasinnade bidrog till att hålla den vid liv. Hon kunde köpa lin som var berett och spunnet under den tidigare storhetsperioden. Av halvfabrikat från linberedningen i Mellansel har hon vikt och format Linstoder.

I väven Lin-rana har Södersten, mycket medvetet, sammanfattat ett stycke ångermanländsk ekonomisk historia. Linhanteringen förde den ångermanländska allmogen in i en penningekonomi. Denna protoindustriella period tog slut när skogsråvara ersatte linne som handelsvara och skogsavverkning blev en genare väg till kapital. I väven låter Södersten inslag av lin i olika stadier och skiftningar avlösas av inslag med strimlor av industriell pappersmassa.

Bland verken i Ödbergska gården finns löpare komponerade för och producerade av Hemslöjden på den tid sådant begav sig. En är beställd av Själevads församling, en annan döpt efter en av ö-viksskärgårdens fjärdar. När Södersten, med egna ord, “höll på som värst” på 60- och 70-talet broderade hon lavendelpåsar åt Hemslöjden och mönstertryckte Anundsjösöm på redan färdigvävda handdukar. Till Örnsköldsviks Kollektiva Konstnärsverkstads vänförening gjorde hon nyligen “Årets bild” - en upplaga med broderier som avbildade kaffekoppar. Hon har alltid haft god kontakt med länets hemslöjdskonsulenter. Hennes textila frukttårtor dekorerade med spets och blommor har ställts ut i många sammanhang. En annan nydanande hemslöjdsprodukt är kopian av en ljusmanschett från barndomshemmet på Östermalm i Stockholm. Utklippta i aluminium från coca-cola- och ölburkar är ljusmanschetterna både funktionella, brandsäkra och återvunna.

Ingrid Södersten är ofta själv närvarande på Ödbergska gården. Utställningen är ett välkommet tillfälle att lära känna hennes sätt att tillvarata material och metoder och att använda traditionen till något annat än vi väntat oss.

Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2012-03-20