August Strindberg – fotografier
En fotoutställning från Strindbergmuseet, Sundsvalls museum/Fotomuseet, till 11 nov.

Det är 100 år sedan August Strindberg dog. Sverige firar Strindbergsår och i höst visas en utställning med författarens egna fotografier på Sundsvalls museum.
– Som fotograf var han 20–30 år före sin tid. I bilderna från Schweiz klär han ut sig till olika rollkaraktärer, på samma sätt som Cindy Sherman gör i sina bilder, säger Petter Österlund, Fotomuseet Sundvalls museum.

Självporträtt.
August Strindberg som nihilist, Gersau 1886.
Foto: August Strindberg

När det tog stopp i skrivandet hittade August Strindbergs kreativitet andra uttryck, till exempel måleri och foto. De tidigaste bilderna i utställningen är från Gersau i Schweiz 1886, där Strindberg vistades med tre barn och dåvarande hustrun Siri von Essen. Han tog bilder på sig själv i olika roller, men också Siri von Essen, barnen Greta, Karin och Hans, liksom familjens hemhjälp Eva Carlsson, fotograferades. Bland annat finns här ett porträtt av en synbarligen sliten och sjuk Siri von Essen. Strindberg själv uppträder som författare, sportsman, gitarrist, gentleman i hög hatt, rysk nihilist, äkta make och familjefar. Han har själv huvudrollen på alla bilder där han är med. Det får mig att undra om hans roll som familjefar och äkta make är en uppvisning, eller om han tog ansvar för familjen på riktigt.

Ofta tycks fjärrutlösare ha använts, om nu inte Siri von Essen anförtroddes avtryckarknappen.
– Han använde von Schlitz revolutionerande Blitzkamera med fjärrutlösare beställd från Berlin, berättar Petter Österlund.

På 1890-talet började han experimentera mer med sitt fotograferande och planerade att öppna en fotoateljé i Berlin, där han vid sidan av de fotografiska experimenten skulle försörja sig som psykologisk porträttör.
Strindberg menade att linsen ger en förvrängd bild av verkligheten och ville fotografera utan lins. När han var gift med Frida Uhl och de bodde på hennes släkts gods i Dornach i Österrike 1893–1894 lade han ut oexponerade plåtar på natten. De ljusprickar som visade sig vid framkallningen tolkade han som korrekta bilder av stjärnhimlen. Bilderna benämndes celestografier. Några av dem finns i utställningen och hör till de mest intressanta.

Celestografi.
Strindberg lade ut plåtar om natten för att fotografera himlen.
Foto: August Strindberg

Under infernokrisen, 1896, publicerar Strindberg flera fototeoretiska artiklar, bland annat om ljusverkan vid fotografering. Dessförinnan hade han i Berlin fått idén till Wunderkameran. Den blev verklighet i Stockholm 1906, i samarbete med yrkesfotografen Herman Anderson. Kameran var en meter lång och saknade lins. Med den togs närbilder och självporträtt i naturlig storlek. I utställningen finns en serie psykologiska konstnärsporträtt som Herman Anderson tog enligt Strindbergs instruktioner. De visar konstnärerna Niels Kreuger, prins Eugen och Karl Nordström, samt skådespelaren August Falck, som grundade Intima teatern tillsammans med Strindberg 1907. Här finns också ett självporträtt, troligen taget med Wunderkameran.
Slutartiden med Wunderkameran var 300 sekunder. Strindberg tanke var att den långa slutartiden skulle få själen att framträda på bilden. Han var inne på det övernaturliga spåret och hade också en idé om att han genom fotografier kunde stå i telepatisk kontakt med hustru och barn. Under morgonpromenaderna i slutet av sitt liv iakttog han återkommande molnformationer som han fotograferade. De var de sista bilderna han tog. Då experimenterade han också med trippelexponering.

Självporträtt. August Strindberg.
Sannolikt taget med "Wunderkameran" 1906.
Foto: August Strindberg

I utställningen finns John Lundgrens bilder på Strindberg och hans sista hustru Harriet Bosse på Värmdö 1891, samt Herman Anderssons Strindbergbilder från Blå tornet 1908, då han skrev Till Damaskus och Den okände.
Ett 60-tal av Strindbergs fotografier finns bevarade. Nordiska museet äger sex originalnegativ från Gersau 1886 och ett antal originalfotografier, framför allt självporträtt. Från Gersau finns ett 40-tal bilder kvar.
Filmen August Strindberg av Roger Persson med undertiteln ”En djefla man som kan göra många konster” (2012) rullar i utställningen. Där hänger också ett Strindbergporträtt av Bengt Lindström. Utställningen har 15 år på nacken och är producerad av Strindbergmuseet, Riksutställningar samt Svenska institutet. Den har tidigare i år visats i Nyköping och Örebro. Efter Sundsvall fortsätter den till Göteborg.

Utställningen är svårgenomtränglig och innehåller dåligt med information om bilderna och om Strindberg. Ingen har brytt sig om att göra den mer lättillgänglig och begriplig för en bredare publik. Men om man orkar tränga in i den ger den en bild av ett närmast okrossbart konstnärskap som forcerar alla hinder för att komma till uttryck.

Text: Karin Kämsby
Volym 2012-10-01

Länkar:

Nordiska museet om Strindberg som fotograf:
http://www.nordiskamuseet.se/publication.asp?publicationid=2663

Strindbergs celestografier på flickr:
http://www.flickr.com/photos/25300312@N08/sets/72157629314727875/with/6875013099/