Staffan Forssberg
En installation på Sambiblioteket

Inte visste jag att Marcel Duchamp har lånat en bok på Sambiblioteket och gått naken utför trapporna. Eller att Lubbe Nordström har fått sin lagerkrans och sitt rättmätiga porträtt vid sitt namngivna rum där. Och inte kunde jag ana att man kan måla på gamla projektionsdukar. Men när jag besökte biblioteket häromdagen såg jag faktiskt rätt. Konstnären (och på 90-talet kulturchefen i Härnösand) Staffan Forssberg, numera boende i Luleå, guidade mig runt på en tur där han placerat ut ett 50-tal mer eller mindre konceptuella verk runtom i lokalerna. Anspråkslöst med tanke på att man knappt skulle ha upptäckt dem utan vägvisare, samtidigt anspråksfullt med verkens återkommande anspelningar och blinkningar till konst- och kulturhistoria. Men också kopplingar till Sambiblioteket, ett hus han själv var med i början att planera. Staffan Forssberg, som haft en lång rad utställningar sedan 1976, råkade ut för en stroke 2002 och har sedan bara kunnat måla med vänsterhanden. Det märks dock inte mycket när man ser hans bilder både från förr och nu. I en text skriver Forssberg: ”- - - numera är jag hjälpligt vänsterhänt och ifrågasätter (som Duchamp gjorde tidigt på 1900-talet) varför konstnären måste bevisa sin hantverksskicklighet eller som i författaren Raymond Roussels verk, där hans system av fullkomligt konstnärligt och godtyckligt skapande är grunden och som syftar till att utplåna varje spår av konstnärens/författarens hand och därmed varje tecken på subjektivitet”.

Staffan Forssberg, Marcel Duchamp lånar en bok på Sambiblioteket och går naken nedför trappan, målning på projektionsduk.

Det var länge sedan jag såg en utställning som så lättjefullt kastar sig mellan högt och lågt, mellan det burleska och sofistikerade. Att konst kan vara rolig och samtidigt högst allvarlig är väl ingen nyhet men det är ytterst sällan man får vara med om när det fungerar som bäst. Det kända begreppet ”ready made”, när vardagliga objekt upphöjs till konst, har Staffan Forssberg utvecklat till sitt eget ”rubby made”. En slags gnuggbilder av bland annat brunnslock på gator och torg, men även av andra ”låga” saker. Han har också köpt upp en kollektion projektionsdukar på stativ och målat bilder på dem med akrylfärg, ett minst sagt metakonstnärligt projekt. Det är på dem man ser Duchamp gående utför trapporna, Lubbe Nordström med karaktäristiskt anlete, men även Miss Dada där hon står i symboliskt utanförskap i ett tillfälligt öde utrymme på översta plan på biblioteket. Tyvärr slutar utställningen redan 28 maj när den enligt mitt tycke borde pågå hela sommaren och kanske lite reta men mest förnöja besökarna. I Volym får vi nöja oss med återgivningen av ett par, tre verk som karaktäriserar något av Staffan Forssbergs underfundiga sätt att möta världen.

Staffan Forssberg, Rubby made, frottage på målarduk.

Staffan Forssberg, Miss Dada, målning på projektionsduk.

Text och foto: Jan k Persson
Volym 2011-05-27