Oljemålare i Nordingrå
Nordingrå Konstrunda 2011

Anders Sunna på Kiörningsgården
Janeric Ohlzon i Omne 187
Herman Lohe på Järnsta Café

Inte ett moln på himlen, säkert närmare trettio plusgrader, alltså varmt och mycket trångt på Kiörningsgården då pingstens konstrunda 2011 invigdes med tal av landshövdingen och ett öronbedövande salutskott.
I år hade Birgit Dahlgren valt den samiske konstnären Anders Sunna som en av utställarna på Kiörningsgården. Hon upptäckte hans måleri vid ett besök på Örnsköldsviks konsthall tidigare i år och blev förtjust. Det var ett bra val. Anders Sunna är en ung (f -85), intressant och mycket skicklig konstnär som uttrycker sig med politisk sprängkraft och en befriande skruvad humor. Hellre ägnar han sig åt att berätta om samernas utsatthet; alla orättvisor och överförmynderiet, än att måla samisk turistkonst. Det säger han i en intervju i samband med årets vårsalong på Liljevalchs där han var en av deltagarna. För att få det rätta trycket i färgerna blandar han gärna ner lite smuts och en pyts renblod. Under den färgglada kolten som grabben ”I skuggan” bär kan man urskilja dekorativa mönsterslingor, som vid närmare betraktande visar sig vara grinande dödskallar på rad. Säkert är det rashygieniska institutet och nu senast forskningsmuseernas ovilja att lämna tillbaka samiska skelettdelar för jordfästning, som Anders Sunna har i åtanke. Längst upp till höger på bilden sitter ett körkort med en sjua i fetstil tvärs över. Det är en spegelbild av konstnärens ansikte och identitetsuppgifter.
Även målningen ”Norrskens brand” har undertext med dödskallar och lassoöglor som lika gärna kan tydas som ett redskap för hängning.

©2011 BUS/ Janeric Ohlzon, Nordingrå, olja

Nästa stopp blir hos Janeric Ohlzon, som nyss återvänt till Ångermanland efter 30 år med fast jobb på Naturhistoriska museet i Stockholm. Numera håller han till i Omne, granne med Birgitta Nenzén , och ägnar sina dagar åt ett kraftfullt och färgstarkt landskapsmåleri. Barndomsminnena tränger sig på som i målningen ”Benlöse”. Det var vad man kallade det ljud som uppstod då innanfönstren satts in för vintern men vinden, trots klisterremsorna, ändå hittade glipor och tjöt i springorna och skrämde alla barnen.
Såklart måste man som konstnär bli extra inspirerad av det nordingråska landskapet. Så även Janeric Ohlzon som efter vandringar i naturen ofta ställer sig vid staffliet och med breda färgsjok fäster sina synupplevelser på duken.

Efter att ha upplevt Anders Sunnas och Janeric Ohlzons egensinniga och helt olika men båda lika starka måleri, känns Herman Lohe s oljor på ovanvåningen av Järnsta café väldigt ljusa, tunna och försiktiga. Det är kanske det sakrala han söker. ”Vattenstudie” med sitt turkosblå vattenskimmer och svagt antydda rosa näckrosor påminner något om Monets alla näckrosmålningar. Det ger faktiskt en sval andlighet åt rummet och även sinnet, vilket ju är vackert så denna torra och heta försommardag med konstrundan i Nordingrå på programmet.

Text: Karin Lundquist
Foto: Jonas Lundquist
Volym 2011-06-15