Erik Hedén
Metamorfos, Galleri Lokomotiv, till 5 feb.

Erik Hedéns debututställning i Galleri Lokomotiv i Örnsköldsviks resecentrum innebär samtidigt en debut för galleriet. Efter starten i augusti 2010 tas det för första gången i anspråk för en separatutställning.

I Hedéns bildvärld förs man in i landskap och en natur som både kan upplevas som monumental och intim. De svartvita bilderna är, trots uttrycket, varken tecknade, målade eller laverade utan gjorda i en egen teknik baserad på äggoljetempera förstärkt med grafitpulver.

Erik Hedén, Metamorfos, blandteknik på papper, 95 cm x 145 cm

Man tycker sig stå inför nationalromantiskt tecknad natur som dock snart övergår i kaotisk tillväxt som för tanken till sjukdomstillstånd som i bilden Merge och serien Vessel. Utställningens titel Metamorfos är därför väl vald. Det är också titeln på ett av utställningens centrala verk med måtten 95 cm x 145 cm. I bilder som Clearing l, Clearing ll och Fall tror man sig möta John Bauers snötyngda storskog men konstnären driver bilderna i riktning både mot det groteska och sublima. Man rycks ur sin entydiga villfarelse. Hedén ser ut att ägna sig åt naturstudier som dock aldrig är figurativa. Det är svårt att avgöra om han tecknar det lilla och mikroskopiska eller det monumentala. Vad konstnären har åstadkommit är en vacker svit om nio bilder som öppnar sig mot en mångtydig och stor värld. För detta galleri gäller det att hitta konstnärskap som inte förkrymps av utställningsrummets begränsningar. I det här fallet kan man förnöjt säga att parterna funnit varandra.

Erik Hedén, född 1980 och uppvuxen i Göteborg, examinerades från Konsthögskolan i Umeå 2008 och har på kort tid fått flera meriterande och uppmuntrande stipendier, senast ur Göran Dahlbergs stipendiefond. Han har nu bosatt sig i Sunnansjö i Nätra socken där man kan önska honom den kombination av utmaningar och koncentration som för arbetet vidare.

Jag kommer till Galleri Lokomotiv från ett Stockholm där den lokala kulturpolitiken just nu riktar hårda slag mot kulturens själva infrastruktur; mot kollektiva produktionssätt och verkstäder. För mig får det därför en särskild innebörd att stiga in i det galleri som drivs av Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad i nära anslutning till Örnsköldsviks resecentrum. Även detta kan vara en villfarelse. Men just här och nu är den övergripande samhälleliga infrastrukturen i Västernorrland sammanbyggd med den konstnärliga.

Text och foto: Margareta Klingberg
Volym 2011-01-25