Dag Franzén och John Franzén
Grafik på Härnösands Konsthall, till 19 mars

På det för en tid sedan återuppståndna Galleriet på konsthallen i Härnösand visar bröderna Dag och John Franzén grafik i ett par av dess mest traditionella tekniker, torrnål och etsning. Då är det tal om ett hantverk som ligger nära handens teckning, där den sköra linjen kan varieras från det tunna nerviga till det lite grövre och friare. När jag går runt i utställningen är det svårt att direkt kunna se vem som gjort vad, mycket beroende på ett närbesläktat språk och att de blandat bilderna växelvis. Nu spelar det egentligen ingen större roll, efter ett tag så förstår man den gemensamma hållningen. Den handlar något om, tror jag, den existentiella utsattheten sedd genom poetiska ögonblicksbilder, där stranden, fisketurer och det mänskliga mötet är återkommande motiv.

©2011 BUS/Dag Franzén, Pescator III, torrnål.

Det som skiljer ut Dag och John Franzén är nog tonfallet. Medan John är återhållsam och filosofisk betraktande så är Dag lite mera yvig och burlesk. Men det rör sig om nyanser och det krävs att man tittar en extra gång på bilderna för att upptäcka skillnaderna. Ett bra exempel är den senares etsning ”Såg du?”. Två figurer sitter i en lång och smal båt med silhuetten av en skog hängande över sig. Bilden verkar tillkommen i en handvändning i sin direkta råhet och den är också förenklad till det yttersta. Två män i en båt, en bild som jag kanske skulle ha passerat om det inte vore för titeln. Vad såg den ene? Skogen som svävade förbi som ett moln, eller något annat? Lite av samma dubbeltydiga och torra humor finns i ”Uppstigning” där en stor och ful fisk dyker upp och slår huvudet i bildkanten.

©2011 BUS/John Franzén, Världen är så stor, torrnål och etsning.

Även John Franzén tillåter sig knapphet och kantighet men språket är mera intimt och symboliskt. Människofigurerna är avskalat gestaltade i fotsid klädsel, de befinner sig i ensliga tomma rum där konfrontationen med varandra och naturen är det viktigaste. Flera bilder har meditativa och filosofiska undertoner där olika upptäckter eller gåvor blir tecken för något annat, något hemligt, som i ”Uppenbarelse” där en figur ryggar bakåt inför en svart punkt i utsikten. Men det intressantaste hittar jag i några såriga och rostliknande verk som verkar ha härdats i stålbad. I ”Friarens kyss” och ”Sommarflicka” ligger sotiga fläckar och skuggar motiven, likt en nedbrytningsprocess eller gammal patina. Under skenbart hårdnackade ytor upptäcker man motsatsen i form av ödmjukhet och förtrolighet. Jag vet inte om det är medvetet eller om slumpen spelat in i tryckningen men här skapas mera motstånd, även här tillkommer något okänt och dröjande men infallsvinkeln är råare och kräver mer eftertanke hos mig som betraktare.

Text och foto: Jan K Persson
2011-02-26