Anders Lidén
Målningar på Sundsvalls Museum, till 19 juni

Det vore lätt att se Anders Lidéns elva målningar i det lilla galleriet på Sundsvalls museum som symboler för andlighet. De strama geometriska formerna, de centralt placerade öppningarna mot antydda inre rum, det stilla ljus som försöker tränga ut i springorna, de påträngande intensiva färgerna, allt ger intryck av vördnad och förundran inför en slags hemlig värld bortom fasaden. Inför abstrakta verk, där den verklighetsnära informationen har slipats ned till minimum, vill man gärna snabbt hitta ett bakomliggande budskap. Syns inte meddelandet omedelbart så måste vi tänka oss något djupare fördolt, vi måste uppfinna en tanke med verket. Det måste betyda något, mera än summan av färg och form, för vi har lärt oss att information har något att berätta som vi inte visste förut. Men det intressanta med bildkonst är att den kan lura tanken lika väl som ögat. En alltför snabb avscanning kan skymma det vi egentligen har framför oss.

©2011 BUS/Anders Lidén , Komposition i grått och blått, blandteknik

Det enkla och avskalade rummet passar kongenialt Anders Lidéns målningar. Första intrycket är en installation med ljusbilder då spotbelysningen som enda ljuskälla i rummet ger fokus direkt på målningarna. Eftersom hans bilder i sig själva så mycket bygger på färgens lyskraft, och utifrån det sätt han illusoriskt behandlar ljuset som en avgörande del i kompositionen gör ljussättningen att stämningen skruvas upp ytterligare. Det blir till en högstämd iscensättning som på sätt och vis bländar och förför, och jag känner efter en stund att jag vill sänka blicken lite.

Framförallt ser jag geometriska konstruktioner som ofta skapar optiska förskjutningar eller synvillor. Mörka kvadratiska fält är utplacerade centralt som fönsterluckor eller avskärmningar framför antydda ljuskällor. Ibland sipprar ljus ut runt kanterna, ibland är öppningen helt frilagd. Det genomgående blåa skenet skvallrar om luft och kosmos, med enda undantag det extremt heta och röda fältet i ”Meditation, röd”. Om dessa bilder kan jämföras med utsikter och hänvisningar mot något bortom, så återstår tre verk med intrikata händelser mera i ett främre bildrum. I målningarna ”Going up” och ”Utan titel”, där i båda fallen två stående rektanglar möts, verkar det större fältet luta åt vänster därför att det mindre i mitten så markerat lutar åt andra hållet. I ”Blått passerar” har ett tidigare himmelsblått fönster förvandlats till en opak skiva som skärmar av en transparent röd slöja som i sin tur ”skärmar” den röda bakgrunden.

I samtliga målningar syns rubbningar, lösgöranden, manipulationer av seende och synvinklar. Hela tiden pågår en kamp mellan blått och rött, mellan svalka och hetta. Anders Lidén drar mötena till sin spets då färgerna ibland vibrerar mot varandra. De svävande mörka lapparna som döljer skenet i bakgrunden kan vara en hänvisning till Malevitj berömda svarta kvadrat, som här blir ett verktyg. Naturligtvis går det att lägga in en hel rad av konsthistoriska, filosofiska för att inte säga kvantfysiska undertexter hur mycket man vill. Men jag menar att det intressanta ligger i hantverket, i leken med form och färg, hur de raka formerna puttas till en aning och hur de rena färgerna bärs fram av omgivande skuggspel. Ändå rör det sig inte om planmässig konstruktivism, som den surrealist han kanske i grunden är undviker han den fällan genom den relativt tydliga rumsligheten i bilderna. Om det uppstår någon sorts andlighet, eller kontemplativ spänning, så ligger det i den också vibrerande paradoxen mellan det vi betraktar som form och det vi uppfattar som innehåll.

Text och foto: Jan K Persson
Volym 2011-05-24