Tingens talan i teoriernas tid
Sundsvalls museum, till 15 nov.
Utställning och seminarium

I samband med öppnandet av Sveriges Konstföreningars vandringsutställning ”Tingens talan i teoriernas tid” på Sundsvalls museum genomfördes den 4.10 ett seminarium om problematiken kring konstens hantverk och samtida teoribildningar. Skillnaden mellan konst och konsthantverk var förr viktig att definiera och hålla fast vid, för att skilja mellan fritt skapande och tillverkning av bruksföremål. I dag har gränserna mellan olika konstformer blivit så upplösta att det inte längre är lika intressant att jämföra konstnärliga värden utifrån yttre beteckningar och genrer. I gengäld har det blivit viktigare, inte minst inom konsthögskoleutbildningen, att lägga stor vikt vid teoribildning och intellektuella diskurser kring skapande av konst. När den ”fria” konsten inte längre kan definieras entydigt som en målning, en skulptur eller ett textilt objekt, krävs ofta en ibland komplex textapparat som ett understöd av till exempel samtidskonstens problematiserande karaktär. Genom att lägga till en mer eller mindre vetenskapligt färgad teoribildning särskiljer man sig därmed från all övrig mera praktisk inriktad konst, som traditionell konsthantverk, design, arkitektur, mode osv. Men även mot en typ av traditionell konst som fortfarande skapas. Man kan säga att det är förlusten av den fria konstens särställning, som kunde utgöras av en modernistisk oljemålning, som gjort att en ny form av hegemoni måste upprättas, i den teoretiska diskursen eller sammanhanget.

©Mats Caldeborg/BUS 2009, ”Norra stjärnhimlen”, blandteknik.

Vad beror det på? Vart har hänt med själva det faktiska hantverket, eller som några benämnde det under seminariet, grejen eller saken? Något entydigt svar gavs inte men man nuddade lite vid händelseutvecklingen. Konstnären Annette Fahlsten, Stockholm, gav några roliga återblickar på Textilgruppens aktiviteter på 70-talet, då det var det politiska engagemanget som styrde. Konsten skulle vara handfast och tydlig, och helst tillverkas i stora upplagor för att hålla priset nere. Åsa Bergdahl är en nutida politiskt orienterad konstnär, som i olika projekt lyfter fram materialets osynliga sociala och politiska värden och hur det skiftar betydelse beroende hur det används. Hon berättade bland annat om dioxinskandalen i deras ateljéhus Norra Orienten i Marieberg, Kramfors, där miljöhistoria och nutidskonst kolliderade. Skulptören Mats Caldeborg, Nordmaling, som för sin del med tanke på dagens tema gärna ser sig som konsthantverkare, reciterade sin egen text ”Brev till en intendent”. Hans förslag om att visa hela sin ateljé med alla verk i en utställning hade inte besvarats, vilket föranledde honom till ett ytterligare brev. Att konsten har ett slags evigt värde fastslog till sist konstnären Nina Bondeson. Den har i sig själv teoretiska grundvalar som är häftade vid själva skapandet, vilket skiljer sig från de teoretiska påbyggnader som vänder sig utåt mot andra sammanhang runt konstverket, i tid och rum. Förklaringar till konstverk uppstår alltid, men det är i skapandet och överraskningen eller ”äventyret” i konstens tillblivelse som själva kärnpunkten ligger.

När man går runt i samlingsutställningen frapperas man av det samtida uttryck som ligger latent i de visade 27 deltagarnas verk. Genomgående finns övertoningar och överlagringar som pekar mot problematisering av konstbegreppet, poetiska och ironiska gester, surrealistiska mångtydigheter. Här finns lekfulla åtbörder och en nästan indiskret motvilja mot ett verks faktiska bruksanvändning. Utställningen pekar mot det vardagliga tingets inneboende karaktär av någonting som man snarare tittar på och funderar kring än använder. Alltså, ting som talar, och paradoxalt är det nog inte så konstigt att detta sätter igång tankar och hos den betraktande. Det uppstår samtal, men på något sätt sker det alltid på tingets villkor.

PS 1. Mats Caldeborgs ”Brev till en intendent” finns återgiven som essä tidigare i Volym. Läs den här.

PS 2. Nina Bondeson har tillsammans med Marie Holmgren utvecklat sina tankar kring konstens egna skapande teorier i boken ”Tiden som är för handen – om praktisk konsttillverkning”, Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet 2007.

Text och foto: Jan K Persson
2009-10-12