Något däremellan Christer Carlstedt Teckningar, grafik och installationer Sundsvalls museum 4 april–3 maj 2009 Gråtonernas mästare Örnsköldsvikskonstnären Christer Carlstedt ställer ut blyertsteckningar, grafik och installationer i Barkassen på Sundsvalls Museum. Det är en gråtonernas mästare som tar plats i rummet. Hans sofistikerade landskap är av ett slag som människor i Norrland känner igen. Det är de där bilderna som finns lagrade i mitt undermedvetna. De där landskapen i glesbygden, de som jag trodde var för odramatiska och spänningslösa för att någon skulle bry sig om att gestalta dem. Lite för torftiga, rent ut sagt.

©Christer Carlstedt/BUS 2009 "Landskapspunkter" blyerts

Men nu har Christer Carlstedt sett dem och jag drabbas av en sorts hemkänsla. Och tacksamhet. För det är så där landskapen här omkring ser ut på hösten och vintern när löven är borta. När solen är borta. När bara svagt ljus från himlen silar igenom mörkret. När vassruggarna vid sjöstranden har vissnat och vindarna river i dem.

Trodde inte att någon konstnär skulle bry sig om att gestalta det.
Trodde att det var för enkelt.
Förstå mig rätt. Inte för enkelt att gestalta.
Men för enkelt att någon skulle bry sig om att se det.
Det där undanglidande diset.
Synvillorna.
Och sedan. Vad händer sedan i skuggorna?

Det går inte att vara riktigt säker. Carlstedts bildvärld representerar en verklighet som samtidigt abstraherats till inre bilder, det som Jan K Persson skriver om i utställningsbroschyren: ”… det handlar om överlagringar, infogningar och utsuddanden, i en avsikt att nå fram till en annan bild, ett annat landskap.”

©Christer Carlstedt/BUS 2009 Installation, blandteknik

I bilderna finns inga färger, bara gråtoner men i installationerna finns inslag av brunt och beige. De består av små minimalistiska lådor av trä med fack i, som tillsammans med målade träbitar satts upp på väggen eller placerats i montrar. I facken finns små saker. Där står en vissnad maskrosboll. Flyger fröna iväg om jag blåser på den? Bäst att låta bli.
Några små pinnar ligger där, som miniatyrstörar.
Och prydligt bundna miniatyrböcker utan text.
Varför ingen text, inga ord? Därför att inga ord behövs.
Det handlar om djupt engagerande, djupt berörande konst.

Karin Kämsby
090419