Outside the rules, outside the centers
Nordiska Konstskolan i Karleby
Härnösands Konsthall, till 9 februari

Umeåkonstnären Tage-Martin Hörling var den som på 80-talet initierade Nordiska Konstskolan i Karleby, Österbotten. Det var troligen hans stora kontaktnät bland konstnärer som lade grunden till skolans höga ambition med kontinuerligt gästlärarsystem, då han dessförinnan förestått Brageskolan i Umeå och Nordiskt Konstcentrum i Helsingfors. Den svenska kopplingen bakåt är ju speciellt rolig nu när Härnösand är den enda svenska ort som konstskolan besöker på sin nordiska turné. Skolan har en tvåårig utbildning och kan jämföras med de förberedande utbildningar som finns i Sverige, den stora skillnaden är att upptagningsområdet för elever och gästlärare är hela Norden. Det innebär tuffa intagningsvillkor och hög undervisningsnivå, något som bland annat visat sig i att upp mot 80 procent av eleverna kommer vidare in på olika konsthögskolor. Med sin unika profil hamnar skolan utanför de gängse reglerna för förberedande utbildningar, och genom placeringen i den lilla orten Karleby i nordvästra Finland hamnar man också utanför de gängse centralplatserna för konsten i Norden. Man kan alltså tala om en synnerligen intressant jordmån för konstnärliga studier.

© Ann-Jeanette Sjölander, "Stor cirkel", blyerts/färgpennor.

Utställningen presenterar tio konstnärer relativt jämt fördelade från de nordiska länderna, alla tidigare lärare och elever vid skolan. Man har valt ett så öppet och brett anslag som möjligt, med måleri, grafik, foto och skulpturala objekt. Det som slår mig när jag går runt i konsthallen är den övervägande inriktningen på formkonstnärliga arbeten, så kanske har ändå den modernistiskt finska starka traditionen för form, mönster och design i både konst och arkitektur haft en del inflytande på skolan om det nu inte är en ren tillfällighet i urvalet. Mest syns det i svenskan Ann-Jeanette Sjölanders minutiösa teckningar med färgpennor där linjerna löper ihop i hisnande optiska rymd- eller blombilder, och i finländaren Jan-Kenneth Weckmans målningar med massiva anhopningar av celliknande partiklar i abstrakta rörelsemönster över dukarna.

© Tea Mäkipää, "10 Commandments".

Även finländskan Tea Mäkipääs installation "10 Commandments" med fyra bastanta ljuslådor på golvet har formen som det bärande, med sofistikerad hi-tech design i glas och text på tunga fundament av betong. Hennes verk är det i utställningen som mest griper in i det världsaktuella, med tio slags budord på fyra språk om hur vi ska bemöta den globala uppvärmningen. Men man kan undra om det är en medveten eller omedveten ironi att verket har elektrisk upplysning? Det finns en oroande underton av begreppsmässigt mausoleum i verket, det ser för ett ögonblick ut som gravstenar över vår miljömedvetenhet där stegrande engagemang samsas med allt ökande flygtrafik och kommersialism.

© Thomas Zornat, "Kokkola 22/8", olja.

Thomas Zormat (Sverige) visar målningarna "Kokkola 22/8" med en grådisig stadssilhuett, och "Långfredag" med bilden av en överlevande flicka efter en tragisk trafikolycka som ryckt undan hennes familj. Bilderna är gestaltade med en långsam och omständlig repetitiv färgpåläggningsteknik, som en sammanställning av ytterst små pusselbitar som till slut på håll bildar kanske ett minne, en tanke, ett definitivt konstaterande. Trots sitt berättande innehåll, eller på grund av det, blir målandet en verksamhet av manisk upptagenhet med formen.

Norrmännen Stig-Arne Wara och Anders Tomren litar också på den yttre formens möjligheter till egna berättelser. Den förstnämnde med "En namnlös serie" av stramt abstrakta akrylmålningar där det verkar som de dova vertikala färgytorna bildar sina egna identiteter, och den senare med tre vardagliga objekt "Utan titel" som i viss mån leker med vår ibland osäkra och underminerade varseblivning. Hans blinkande lampor blir på något sätt en replik till Tea Mäkipääs uppfordrande budord.

© Claus Carstensen, "Born in Water and Raised in Borders", litografi.

I dansken Claus Carstensens skenbart slaskiga men egendomligt vackra litografier mixas breda färgstråk med textfragment och figurativa inslag av skapande, som om det handlande om konstens egna ritualer av destruktivitet och skönhetssökande. Mera omsorgsfullt ordnade är ett par uppsättningar Artist´s books av turkiskfödda Melek Mazici (Finland) där hon smyger in fjäderdun och pressade blommor i en sensuell poetisk dagboksform. Lekfulla objekt är också Hanni Bjartalids (Färöarna) trämodeller av "Hus". Man vet inte om det är en påbörjad byggnation eller om det pågår en nedmontering av dessa hus, som påminner om längtan efter en enkel och saklig arkitektur utifrån de allra enklaste och mest tillgängliga materialen. Kanske bara viljan att skapa rum och se vart det bär hän.

© Pärra Andersson, ett av nio "Kontaktannonser", fotodokumentation.

En kanske behövlig lätt anarkistisk motvikt till utställningens i övrigt ganska så strama karaktär är "Kontaktannonser" av Pärra Andersson (Sverige). En fotodokumentation av nio färgglada muralmålningar där samma antal personer söker kontakt, i en oemotståndligt avväpnande kombination av graffiti och bekantskapssökande. Nätdejting har ju blivit så populärt därför det går att lägga in så mycket av personlig information, och överfört till utomhusmiljö bryts här definitivt gränserna mellan privat och offentligt. "Vill du gå en kvällspromenad och fläta fingrar med mig" undrar Embla med gula glasögon. Ja, vem kan motstå sådana erbjudanden, det är bara att besöka konsthallen och skriva upp hennes e-postadress!

Något som delvis förklarar Nordiska Konstskolans besök är att Karleby är vänort till Härnösand, och redan nu talas det nu om en uppföljning med ett möjligt utbyte 2009 mellan konstnärer på ömse håll.

Text och foto: Jan K Persson
08-01-16