Konsten går iland på Ulvön 2008
Pågår hela juli

För tredje året i rad stiger konsten iland på Ulvön, men nu i utökad form. Första året deltog sex konstnärer, året därpå lika många – närmare bestämt samma konstnärer. I år ställer tio helt nya konstnärer ut. Arrangörerna är dock samma som föregående år – konstnärerna Lars Ahlström och Bill Olson. I fjolårets upplaga tog få konstnärer vara på Ulvön som utställningsplats. I år är det annorlunda. Utav tio deltagande utgår sju helt uppenbart från Ulvön.

Från vänster: Tina Eriksson-Fredriksson, Jan K Persson, Christofer Fredrikson,
Jenny Lundgren, Christian Bergman, Klas Hällestrand, Olof Ahlström och Olof Broström.
Ej med på bild är Karin Laaja och Herman Lohe.
Foto:Ida Rödén

I föreningshuset samsas i år fyra konstnärer, varav tre visar upp måleri och en fotografi. Det finns en bredd i måleriet – från Olof Ahlströms uppbrutna måleri som gränsar till det abstrakta men där landskapsantydningar ändå kan urskiljas. Jenny Lundgrens måleri för samman de måleriska ytorna till mer avläsbara tecken – en säng, en man, en pojke och stenar i ett hav. Karin Laaja bjuder sedan på ett måleri som närmar sig fotorealism. Jenny Lundgren utgår visserligen även hon från fotografier, men där hon använder det likt en mall för komposition och färg, är det själva fotografiets egenskaper som lyfts fram i Karin Laajas måleri. Den fjärde konstnären som ställer ut i föreningshuset är Jan K Persson. Han besökte Ulvön några veckor innan utställningen för att ta de fotografier bildserien bygger på. Han kallar det fotografiska föreställningar, eller fotoperformance. Han har tidigare arbetat på liknande sätt med iscensatta fotomontage. Det finns en risk hos konstfotografi att de blir förkonstlade. De riskerar att vara så manipulerade eller estetiserade att det blir för pretentiöst. Men dessa bilder sträcker sig bortom detta då de ger uttryck åt en tydlig handling. Det finns inte heller någon tvekan om att bilderna är konstruerade av konstnären. Man blir inte bedragen av den sanning det avbildar eftersom det så uppenbart inte är någon sanning.

©Jenny Lundgren/BUS 2008 "Hav rött", akryl, samt
©Jan K Persson/BUS 2008 fotoperformance av Jan K Persson
Foto: Ida Rödén och Jan K Persson

Föregående år riktade jag en kritik mot måleriets begränsning till det traditionella rummet med vitmålade väggar. Detta har visserligen inte förändrats nämnvärt. Besöker man Ulvön under juli månad är det dock värt att ta grusvägen som går bort mot Rödharen. Efter cirka en kilometer stöter du på ett alldeles rött träd. Det är en installation av Umeåkonstnärerna Christofer Fredriksson och Tina Eriksson-Fredriksson. Detta träd, inlindat i rött tyg, står i stark kontrast till sin gröna omgivning. Konstnärsparet menar att trädet är en teckning eller en målning i verklig och stor skala. Jag är inte helt på det klara hur detta förhåller sig, men det måste ändå vara så att måleriet, i och med denna installation, tagit steget ut ur föreningshuset. Det röda trädet är hur som helst väldigt gripande. Även om en viss klaustrofobisk känsla finns där, känner jag mig trygg i vetskapen om naturens envishet – tyget kommer att brista, nya grenar kommer att kämpa sig ut.

©Tina Eriksson-Fredriksson och Christofer Fredriksson/BUS 2008
"Rött träd", installation
Foto: Ida Rödén

Klas Hällestrand har även tagit naturen i besittning i sin installation uppe på lotsberget. Han har kaklat in den nedre delen av två träd och dessa förenar han genom ett antal nylonlinor. Bland nylonlinorna har ett basebollträ trasslats in. Det är för mig en omöjlighet att formulera en tanke om vad konstverket vill säga, men det berör mig starkt. Det finns en skörhet och samtidigt bestämdhet och envishet. Längst uppe på själva lotsberget finns sedan en installation av Christian Bergman. Den är utformad som en icke fungerande spelstation. Den liknar ett gammalt arkadspel där alla spelbara element har plockats bort och kvar finns enbart trästommen. Fönstret, där alla blinkande lampor annars är placerade, är helt försvunnet och vi ser istället rakt ut på den klassiska vyn över Ulvöarna. Tittar vi lite noggrannare ser vi snart en konstgjord gräsfläck ungefär 15 meter fram. Genom arkadspelet fungerar det som den golfande spelkaraktärens utslagsplats – hans tee. Tar vi sedan trapporna ner från lotsberget passerar vi snart Olof Broströms installation. Det är en träkonstruktion – ett hus utan väggar. Det handlar om mötet mellan natur och storstad, om någonting som hamnat fel och inte riktigt hör hemma.

Konstnärerna som valt lotsberget som utställningsplats är alla nyutexaminerade från konsthögskolan i Umeå. Det finns en likhet dem emellan på sättet de hanterar materialet. Det är otroligt genomarbetade installationer. Jag påverkas starkt då jag upplever hur tekniken fungerar som medel för att uttrycka och bära upp idén. Det tycker jag kännetecknar alla tre konstverken.

Installation på lotsberget av Klas Hällestrand
Foto: Ida Rödén

Årets upplaga av ”Konsten går iland på Ulvön” är i mitt tycke den intressantaste. Det finns en öppenhet i det som visas, vilket delvis beror på spridningen av konstnärliga bakgrunder. Etablerade konstnärer blandas med ickeetablerade och nyexaminerade. Mer självupplärda konstnärer blandas med konstnärer från en akademisk konstutbildning. Det känns helt enkelt inte så insnärjt på det ena eller andra, utan konstuttryck tar näring av varandra. Att få återkomma till platsen och se hur konsten sprider sig likt ett virus på ön känns upplyftande. Nu får vi bara se om arrangörerna klarar av att leva upp till förväntningarna inför kommande år.

Text Ida Rödén
Foto Ida Rödén och Jan K Persson