Jenny Lundgren
Galleri Torggatan 10, Örsköldsvik
13 juni – 30 juni

Göteborgskoloristen Ivan Ivarson skrev en gång ”Ty att måla, det är främst att dikta och återge i färg – spelar inte färgen första rollen kan det visserligen vara konst, men inte måleri”. För mig fungerar ovanstående citat som en bra ingång till Jenny Lundgrens måleri. Under junimånad visar hon på Galleri Torggatan 10, ett finstämt och intimt måleri. Hon kommer ursprungligen från Sollefteå, men har spenderat många år i Wien där hon mellan 1999-2004 genomgick en magisterutbildning i Fri konst. Numera är hon bosatt i Domsjö utanför Örnsköldsvik.

I Jenny Lundgrens måleri anar man ett starkt intresse för att lösa koloristiska problem – problem kring ljus och färg. Detaljer faller bort, en ytmässighet blir till och färgen framträder. Det är stiliserade färgytor där det oväsentliga rensats bort för att ge plats åt det viktiga – måleriets direkthet.

stripes, 2008, akryl på duk

Det är ett poetiskt och sparsmakat måleri som antyder sin förankring i måleritraditionen. Den tradition där måleriet ska fungera självständigt och bäras upp av egen kraft. Motiven har blivit av underordnad betydelse. De är händelselösa och utan någon direkt dramatik – tråkiga skulle man kunna säga. Spänningen ligger istället i färgen och ljuset. Den utmanande enkelheten i motivet påvisar att det viktiga ligger i stämningen – en tysthet, en rofylldhet. Det är ett intresse för det enkla och vardagliga – det tidlösa.

Hos somliga konstnärer finns inte formen från början. Den växer fram på duken under skaparprocessen. Hos Jenny Lundgren finns formen från början – men som en mall. Målningarna har skapats utifrån fotografier. Men det enda som om möjligt antyder detta, är målningarnas fotografiska utsnitt. Fotografierna fungerar då snarast som idén om komposition och färgspel, än som idén om att återge något faktiskt och definierat. Om det ursprungliga fotografiet finns där, under färgen, så är det inte längre ett mål för henne att visa det.

czernys, 2008, akryl på duk

När konst i dag handlar så mycket om att testa gränser och undersöka okända områden, så lämnar den här utställningen mig relativt oberörd. Slutresultatet är en smakfull utställning som inte väljer att utmana. Den följer en väl definierad tradition, vilket i sig inte behöver vara fel. Snart kommer dock konsten att landstiga Ulvön för tredje året i rad och då kommer även Jenny Lundgrens måleri att kunna ses. Kulturevenemanget pågår hela juli och jag känner mig relativt säker på att hennes målningar gör sig bra i ett bredare sammanhang som detta. Jag kan visserligen inte förutspå framtiden, men jag tror att Ulvön kommer att vara värd ett besök under julimånad.

Text och foto Ida Rödén