Alive Day Memories: Home from Iraq
Foto av Timothy Greenfield-Sanders
Örnsköldsviks Museum och Konsthall, till 24 feb.

Vad krig egentligen är vet endast de som varit med. Som utomstående kan jag få en uppfattning genom krigets rapporter i TV och tidningar, men mängden av bilder har gjort mig tillräckligt avtrubbad för att lära mig hantera dess chockverkan, förutom en avlägsen betraktares frustration att man ändå inget kan göra åt det hela. Kriget i Irak pågår fortfarande fast man tror att det är länge sedan det avslutades, det var ju - har man sagt - en sån enkel och snabb viktoria för USA.

© Timothy Greenfield-Sanders: porträtt av Dawn Halfaker

Krigets bilder på plats är fruktansvärda och de allra vidrigaste brukar i regel censureras. Men krigets bilder har också en fortsättning som inte är lika upphetsande för media, när bilderna lämnat storpolitikens retoriska slagord bakom sig och hamnar i den privata och personlig berättelsen. Vad händer med alla skadade och deras anhöriga sedan soldaterna kommit hem? Fotografen Timothy Greenfield-Sanders har tagit porträtt av skadade men överlevande amerikanska hemvändande soldater, i en serie bilder som uttrycker en märkligt rörande bevarad stolthet men med antydningar av ofrånkomligt vemod och besvikelse under ytan.

© Timothy Greenfield-Sanders: porträtt av Jay Wilkerson

Frågan är om inte dessa krigets efterbilder har en starkare och djupare effekt på betraktaren eftersom både kriget och krigets (ofta livslånga) verkan syns. Något av en chockverkan blir också de stora porträttens karaktär av sofistikerad modefotografi, med ljussättning, komposition m.m. Bildernas dubbla och intryck av iscensättning och dokumentation gör att man får titta efter både en och två gånger för att komma underfund med vad de berättar. Är utställningen en patriotisk hyllning till tapperhet i fält eller en kritisk dokumentation av krigets meningslöshet? Frågan låter sig ställas, men som jag uppfattar det rör det sig mera om fotografier som visar upp det komplexa och svåråtkomliga sambandet mellan utsatthet och värdighet hos de avporträtterade. Bilderna skriver mig inte på näsan utan sätter snarare igång funderingar om människans okuvliga förmåga att överleva mot alla odds. Och en tankeställare om samtiden, självklart.

© Timothy Greenfield-Sanders: porträtt av Bryan Anderson

Som bihang till de flesta fotografierna finns korta texter där de avporträtterade berättar sina historier. De flesta har inte låtit sig nedslås av sina skador utan ser optimistiskt på framtiden, jobbar hårt med terapi och sjukgymnastik, planerar för utbildningar, jobb, och försöker stödja och hjälpa andra i samma situation. Bryan Anderson, 26, som förlorade bägge benen har lärt sig att det viktigaste i livet är familj, vänner och att ha kul. Han ser också fram mot en karriär i Hollywood! Jay Wilkerson, 41, med bland annat traumatisk hjärnskada, känner sig ibland som en sexåring inuti en vuxen man, kan än så länge bara göra en sak i taget, gillar att skriva poesi som hjälper honom att komma tillbaks. Jon Bartlett, 22, fick sina ben amputerade men poserar stolt på bilden som en idrottsstjärna. Han skriver en gastkramande berättelse om sina första minuter på sjukhus, hur han somnade som soldat i Irak men vaknade upp nästan som krympling i USA, han undrar vad som kommer att hända med hans karriär som professionell soldat då hans hjärta och själ hör hemma i hans älskade armé.

© Timothy Greenfield-Sanders: porträtt av Mike Jerrigan

Till utställningen hör också en omfattande faktainformation om det amerikanska deltagandet i kriget i Irak. Till exempel har av de ca 1,5 miljoner amerikanska soldaterna 4 000 dödats, 28 000 skadats plus uppåt 2-300 000 blivit psykiskt skadade enligt beräkningar av det amerikanska försvarshögkvarteret. Tillsammans med de återhållet saktmodiga men nästan surrealistiskt högstämda fotografierna ger utställningen en ovanligt inträngande bild av en i högsta grad aktuell verklighet. Jag vill uppmana alla att passa på det unika tillfället att se den eftersom den bara visats en gång tidigare i Sverige (Wetterling Gallery i Stockholm) och därpå drar vidare till Tokyo. Starkt av museet att ha tagit den till Örnsköldsvik!

(Timothy Greenfield-Sanders' porträtt finns bland annat i The Museum of Modern Art, The Metropolitan Museum, The Whitney Museum och The National Portrait Gallery´s samlingar.)

Text: Jan K Persson
Foto: Timothy Greenfield-Sanders

2008-02-05