Självporträtt av andra
Fotografier av Thomas Dellacroix och Agniezka Dellfina
Fotomuseet Sundsvall
Pågår till 1 mars
Länk: http://www.dellacroixdellfina-studioutopia.com

Agniezka Dellfina och Thomas Dellacroix framför en rekonstruktion av Marilyn Monroe.
Foto: Karin Kämsby

Provocerande och innehållsrikt

Hela Fotomuseet är fullproppat av Thomas Dellacroixs och Agniezka Dellfinas bilder, ändå blev det bilder över när de skulle hängas. Utställningen är märkligt provocerande och det tar tid att sätta sig in i den och se allt. Men det är värt besväret.

Konstnärerna har något att säga, inte helt glasklart vad. De lägger fram ett överväldigande material som de vinklar och värderar, ifrågasätter och kritiserar. I bilderna kommenterar de kändishysteri, 1900-talets krig, genusfrågor, media, kulturpersoner och politiska händelser. Thomas Delacroix och Agniezka Dellfina har rekonstruerat välkända motiv men de har bytt ut personerna på bilderna mot sig själva. Båda har gummiansikten och kan förvandla sig med hjälp av smink, peruker, klädesplagg och skägg. De går in i personernas identiteter och fotograferar eller filmar varandra i scener ur andras liv. De jobbar som skådisar och kan ägna månader åt att gå in i en karaktär, anlägga ett skägg, leta fram rekvisita och hitta miljöer.

Odalisque - Money Slave

Metoden är minst sagt krånglig. Ibland blir resultatet helt sjukt, som när Marilyn Monroes döda kropp projiceras på dödsbädden så att det ser ut som att hon ligger där på riktigt. Runt sängen har de spänt sådana där plastband som amerikansk polis använder för att skärma av en brottsplats. Men den projicerade bilden är inte en bild på Marilyn Monroe utan det är Agniezka Dellfina som spelar rollen som Marilyn. Budskapet är att den begåvade skådespelerskan blev ett offer för manssamhället. På en annan bild är Agniezka Dellfina en porträttlik Karen Blixen. Ett danskt bokförlag kommer att ha den som omslag på en nyutgåva av Karen Blixens memoarer, i stället för en bild på den riktiga Karen Blixen.

En avdelning på utställningen handlar om 1900-talets krig. Där har de satt in sig själva i välbekanta krigsbilder. Jim Morrisons röst dånar ur högtalarna: ”This is the end”. Ett bildspel rullar och här finns ett kraftfullt budskap mot våld. Listan på 1900-talets stora brott mot mänskligheten inleds med det belgiska folkmordet på 11,5 miljoner svarta i Kongo i början av 1900-talet, som få känner till.

Politiska ledare som Che Guevara, Stalin, Lenin och Trotskij porträtteras och på en bild framställs Hitler som tyrolerbög i ett alplandskap. Också samtidskonsten (förförisk men i verkligheten död, enligt Agniezka Dellfina) kommenteras i ett par bilder.

I filmrummet visas korta filmsnuttar med motiv ur utställningen. En ung Hemingway sitter på Kuba och försöker skriva, senare återkommer han när han blivit gammal och är i Afrika. Flera av filmerna är patinerade på något sätt och ser ut som om de filmats för länge sen. Utställningens titel, Självporträtt av andra, betecknar konstnärernas arbetsmetod, men för mig som betraktare känns bilderna inte som självporträtt, utan mer som förhöjda förtydliganden.

Che Guevara - The Thinker

Det finns en märklig dubbelhet i att de redan kända motiven kopierats i stället för att visas en gång till. Om alla de här bilderna hade visats i original skulle resultatet ha blivit helt annorlunda, som en historielektion eller något.

"The Crying Princess", "Breakfast at Tiffany's", "The eye of wisdom"

Jag tjuvlyssnar på en gymnasieklass som väller in på museet och inser att utställningen kräver allmänbildning. Ungdomarna står som frågetecken inför de kända profilerna från 1900-talets politik och kultur. Men den konstnärliga gestaltningen tycks intressera dem.

Karin Kämsby

Foton (c) Agniezka Dellfina & Thomas Dellacroix