MÄNNISKOR
I NORR
Visas på Murberget fram till den 2 mars 2008.
Producent är Bildmuseet i Umeå.
I Murbergets fotoutställning Människor i Norr: ett bidrag till
Nordskandinaviens bildhistoria möts man av surmulna samiska ansikten
i sepiabrunt. Med rufsiga hår och nollställd blick är
de tagna framifrån och från sidan. De ser ut som bilder på
brottslingar och med den tydliga ambitionen att visa den svenska urbefolkningen
ur en motbjudande och oattraktiv bildvinkel. Bilderna är tagna av
Lotten von Düben. Hon följde med sin man, medicinprofessorn
och etnologen Gustaf von Düben, som fotograf på hans båda
forskningsresor till Lappland 1868 och 1871. Uppfattningen i Sverige i
mitten av 1800 talet var sådan - naturfolk måste uppfostras
till lydnad och skulle helst omformas till goda kristna. Denna syn var
väl förankrad i naturvetenskapliga kretsar och kom förstås
från Carl von Linnés rashygieniska tankegångar med
indelningen av mänskligheten i olika rastyper där de mentala
karaktärsdragen utgick från utseendena. Kanske var det därför
Sverige var först med att inrätta ett rasbiologiskt institut
redan 1921.
Även om paret von Dübens uppdrag var skallmätning så
blev deras samlingsverk "Om Lappland och lapparne" en klassiker
med sin unika och omfattande dokumentation av dåtida samers liv
och levnadsvillkor.
Där Lotten och Gustaf von Düben såg apati och likgiltighet
ser en nutida betraktare vanmakt och djupt kränkta människors
ögon.
Bild: Lotten
von Düben "Inga Matsdotter,
Sjokksjokks sameby, Jokkmokks socken", 1868.
I det samiska fanns också en stark exotisk lockelse och Artur Hazelius på Skansen var inte sen att slå mynt av det. Han lät bygga lappvisten och trycka kolorerade vykort med samiska motiv. Det var fotografen Hélène Edlund som tog bilderna i sin ateljé på Östermalmstorg i Stockholm. De spreds sedan över landet och även långt ner i Europa. De samer som var mest fotogeniska fick åka på turné. I sina lappdräkter och omgivna av kåtor och renar visades de upp för pengar.
En av de turnerande uppvisningssamerna var Nils Thomasson från Åre i Jämtland. Han utbildade sig senare till fotograf och gjorde den sydsamiska kulturen i de jämtländska skogs- och fjällandskapen kända för omvärlden. Kanske var det han och kollegan Robert Lundgren från Rans sameby i Sorsele som bidrog till att den exotiska och förfrämligande samebilden försvann och ersattes med en mer jordnära och realistisk. Robert Lundgren skildrade oftast sina egna släktingar, familj och vänner i vardag och helg. Han dokumenterar den tidens samiska jordbrukssamhällen och nybyggarkulturer i framför allt Ammarnäs och Arjeplog.
Bild: Robert
Lundgren, Brudpar från Månnäs.
Robert Lundgrens bildsamling, Västerbottens museum.
På vernissagen gav Weberkvartetten en konsert på Murberget med lappländska motiv och jojkinspirerade verk av Gunnar Hahn och Olof Lindgren. Dessutom fick vernissagepubliken vara med om ett uruppförande. Det var Johan Ramströms Acta Lapponica som spelades för första gången. Tonsättaren sa sig, förutom att han snott några musikslingor från Beethoven och de båda Polarpristagarna Sonny Rollins och Steve Reich, vara starkt inspirerad av jojken.
Det var en vital och faktiskt både vacker och rolig musik som överraskande nog passade riktigt bra till utställningen Människor i Norr. Med Bengt Lindströms stora oljemålning Oden i fonden med klara, tjocka färglager och ett vilt stirrande öga blev det en uppfriskande stund. En undring bara: varför nämndes inte musiketnologen Inger Stenmans insatser? Hon som har skrivit och gjort flera intressanta radioprogram om Karl Tirén och hans pionjärinsats för den samiska jojken. Dessutom finns ju både hon och hennes arbeten på Länsmuseet Västernorrland!
Text: Karin
Lundquist
Foto: Bildmuseet, Umeå
07-11-25
