Måleri, grafik och isländsk poesi
Tre utställningar på Härnösands Konsthall, till 6 jan. 2008

Susanne Högdahl Holm

I Galleriet leker eller utforskar Susanne Högdahl Holm utsnitt av naturen och landskapet. Likt en vetenskapsman med kikare och optiska instrument försöker hon omforma bilden av naturen till meditationsobjekt. Kanske handlar det om fångandet av de optiska ljusbrytningar som vi ibland kan uppleva i en promenad i skogen. Med färgkontrasterande cirkelpunkter markerar hon ibland detaljer som finns det något avgörande att iaktta i bilden.

© BUS 2007 Susanne Högdahl Holm "Hemland"

Balanserandet mellan realism och abstraktion och den lite kyliga färghållningen ger målningarna en vaghet och en stereotypi, man blir osäker som betraktare vad man står inför. Det som först uppfattas som något så när realistiska utsnitt av skog blir efter ett tag optiska konstruktioner och spel med organiska mönster. Naturen som förvillelse, eller naturen som en spelplats för visuella strategier.

Det blir en form av observationsprotokoll, en redovisning av en orientering i landskapet där mått och steg tagits i sökande efter naturens hemligheter. Susanne Högdahl Holm använder ett torrt och schematiskt bildspråk i en stramt hållen formalism. Det påminner ibland om 70-talets miljökritik men skulle lika gärna kunna ses som illustrationer av en omedvetet förundrande hållning inför naturen som hot eller löfte. Utställningen blir som mest en visualisering av en idé, ett slags konceptuellt åtskruvat landskapsmåleri.

Ulla Fries

Ulla Fries är en av Sveriges ledande grafiker och behöver knappast någon presentation. Att hon hänger i salen intill Axel Fridell-rummet är nog ingen tillfällighet, nu kan man beskåda två grafiska naturalister där den realistiska återgivningen ligger som grund men där poetiska övertoner skapar uttrycket.

© BUS 2007 Ulla Fries "Kosnöt och valnöt"

Hos Ulla Fries framställs enskilda objekt, om det nu är hämtat ur växt- eller djurriket, som solitära stilleben att närma sig och försjunka i betraktande. En exakt återgiven kotte står uppställd vertikalt i ensamhet som ett träd eller en buske, med en enkel gest får en liten detalj i naturen en annan proportion och får en ny innebörd. På tal om Fridell finns en bild av en kokosnöt och en valnöt som lånar något av hans starka atmosfäriska möte mellan intensivt ljus och tung skugga. Mötet mellan den stora och lilla nöten blir till en förmänskligad och tidlös metafor för tyngd mot lätthet, för historia mot ögonblick, det stora mot det lilla. Ett kålhuvud med titeln "Kålackord" får genom den starka geometriska och förslutna formen en innebörd av trygghet, hegemoni, suveränitet.

En bild gjorde mig förbryllad. Jag trodde först att jag såg växten murgrönor försedda med vänliga fiskhuvuden. Det återfinns ju en surrealistisk ton i flera av Fries bilder. Men sedan jag googlat på Internet kunde jag läsa: "Muränor är en grupp av cirka 200 arter ålartade tropiska eller subtropiska benfiskar som vanligen når en längd av 1,5 meter, men vissa arter når fyra meter. De döljer sig gärna med bakkroppen, och väntar på bytesdjur." Det vänliga övergick i något läskigt hotfullt, just genom den symmetriska ordningen i bilden, att Ulla Fries komponerat den så ornamenterat och blomlikt.

© BUS 2007 Ulla Fries "Muränor"

Så blir Ulla Fries grafiska gestaltningar inte bara suveränt detaljrika porträtt av naturens organismer. De transformeras till små enskilda berättelser, som var och en kan filosofera kring. Genom det stilleben-artade friläggandet av motiven skapas den surrealistiska och metafysiska stämningen, det bekanta övergår till något främmande som står man som betraktare inför något alldeles nytt och hemlighetsfullt. Den tålmodigt torra och sakliga gestaltningen bidrar säkert också. Med det grafiska hantverket i bakfickan ställer Ulla Fries fram dokument av självlysande realism.

Valgerdur Hauksdottir

I stora hallen har den isländska konstnärinnan Valgerdur Hauksdottir iscensatt installationen "Euphony", inkluderande ljud och arbeten i blandteknik på papper. "Euphony" kan översättas till "omvandling av tal-ljud" i betydelsen att lättare kunna uttala ett ord, och i det här fallet får man se titeln mera som en poetisk strategi för tolkning av en utställning med många diametrala uttryck. I en utställningstext kan man läsa: "Idén bakom installationen är att skapa en dimension mellan olika genomskinliga och materiella verkligheter. Det fokuserar på livets energi, förbindelsen mellan motsatser, mellan ute och inne, mellan liv och död och flödet från en fas till en annan."

© Valgerdur Hauksdottir - Detaljer ur installationen "Euphony"

Det är länge sedan som jag sett en sådan medvetet ambitiös installation, där rummet eller utrymmena mellan en mängd vertikalt hängande collage i papper får en så viktig betydelse. I collagen möter man inslag av grafik, foto, handgjort papper och måleri. Knappt någonstans möter man en helt frilagd bild, istället ligger fragment och utsnitt av föreställande och nonfigurativa bilder och mönster tätt intill varandra i en till synes irrationell och slumpmässig ordning. Hauksdottir har använt båda sidorna av pappersdraperierna genom att kombinera genomskinlighet och applicering av nya bildskikt. Hennes tanke är att man ska kunna vandra genom utställningen från olika håll och ständigt mötas av nya intryck och associationer, beroende på de kopplingar som uppstår inför ens ögon av plötsliga avstånds- och närbilder när man rör sig genom och förbi de olika pappersridåerna. Samtidigt pågår ett ljudcollage av röster från människor, samtal, miljöljud, ibland tänkt som integrerande i rummet, ibland som kontraster. Kanske uppstår en känsla av att gå genom en tät skog där man inte kan vara säker på vad som uppstår i varje ny glänta. Och just glänta är kanske det rätta ordet, där man kan stanna upp och låta sig fångas av det tillfälliga ljuset, den tillfälliga bilden och den förändrande ljudslingan på avstånd.

Valgerdur Hauksdottir har lagt ribban högt med en hög abstraktionsnivå, men samtidigt finns en öppenhet som gör att faktiskt vilket förhållningssätt som helst är möjligt. Men kan låta sig beundras av hantverket, kombinationerna av material och innehåll, hitta igenkännbara detaljer eller bara låta fantasin rinna iväg dit den bär. I sin helhet handlar det också om en påtaglig grafisk utställning, där kontraster och rytmer balanseras mot varandra. Som varje utställning med ett mångskiftande och mångtydigt innehåll bör man ge sig tillräckligt med tid, då det här finns många tillfällen till poetiska upplevelser med fördröjd verkan och med efterklanger.

Text och foto: Jan K Persson