Konsten går iland på Ulvön
Pågår till den 31 juli

Vädret verkar aningen osäkert då jag tar mig ombord på M/S Kusttrafik från Mjällomslandet. Klockan visar 10:47 och regnet har precis upphört. Det är dags för invigningen av ”Konsten går iland på Ulvön”, ett evenemang som kommer att fortgå hela juli ut. Det här blir andra året som händelsen går av stapeln.
Redan innan jag kliver iland på ön möts jag av konstupplevelser. Ute på Rödharen kan man från båten se Ulla Gustafssons textilinstallation ”Slutna rum”. Men det är inte självklart att det är konst vi har att göra med. Installationen består av vita små tältliknande former. Lite längre bort ser man ett campande umgänge som tampas med att nedmontera sitt gröna tält. Det blir inte långsökt att dra paralleller och jag undrar: vilka små varelser tältar i miniatyrtälten?

Det är tråkigt att upptäcka att utbudet konstnärer är nästan detsamma som föregående år. Kanske är det en tanke med att just dessa konstnärer skall vara med och vidareutveckla konceptet – första året undersöktes öns potential och i år bär man med sig tidigare erfarenheter och kan därmed arbeta ännu närmare öns egenskaper. Men då jag nu besöker alla ställen där konst finns utplacerad, så förvånas jag över hur lite som faktiskt korresponderar med ön. Vid invigningen berättar Bill Olson, initiativtagaren till konstprojektet, att ett av konstevenemangets syften är att sammanbinda konsten, musiken och dansen. Men det verkar som att just måleriet som konstform fortsätter att vara distanserat från de övriga genom att ”förpassas” till det vita utställningsrummet.

©Anna Kristensen/BUS 2007 "Plan 3", foto av Jan K Persson.

I föreningshuset där invigningen äger rum, hänger många målningar. Det är vackert och rofyllt. Det jag lockas av blir de enkla trädgårdsritningar som Anna Kristensen utfört. Ännu mer intresserad blir jag då jag finner små informationslappar där en av ritningarna finns med. Här börjar hon med att skriva ”Drömmer du om en doftande kryddodling under ett äppelträd eller vill du ha ett avskilt rum för vila med humlesurr (…)” och jag tänker – vilken bra idé! Jag tycker om osäkerheten i att inte veta vad som är konst respektive verklighet. Jag förleds att tro att informationslapparna ingår i ett konstkoncept, i och med att de infinner sig i ett konstsammanhang. Då jag får reda på att så inte är fallet, blir jag faktiskt besviken. Plötsligt är inte heller teckningarna på väggen särskilt intressanta – de är ju bara planritningar för andra personers trädgårdar. Det är lite skrämmande hur mycket den bakomliggande tanken kan påverka konstupplevelsen.

©Ulla Gustafsson/BUS 2007 Installation, foto Jan K Persson.

Den stora potentialen i att använda Ulvön som gallerirum måste vara naturen. Då jag får reda på att tälten ute på Rödharen faktiskt är en installation, så sätter jag mig med viss iver på en lånad cykel för att ta mig dit ut och jag tänker: här har vi någon som faktiskt dragit nytta av Ulvöns specifika natur. Jag blir inte besviken. Här ute står fem mindre tält i vitt, halvgenomskinligt textilmaterial som innesluter stenar i röd granit. Ett vitt rep leder ut i vattnet och skapar en länk mellan land och hav. Associationerna väntar inte på sig. Har hon skapat en liten koloni för olika stenar dit de får komma och bo? Jag tror inte det, men estetiken är så vacker och man vill helst inte att tälten ska ha oädla syften. Då man läser texter som hon samlat i en plastlåda bredvid så är det dock obehagskänslan som kommer krypande. Jag tolkar hennes texter på följande sätt: då det i människans begynnelse var naturen som omgav människan, så är det mer och mer människan som omger och kapslar in naturen.

Dokumentation av Nic Langendoens ljudverk ”Emergo”, foto av Jan K Persson.

Jag blev väldigt glad av att uppleva Nic Langendoens ljudverk ”Emergo”. Vi satte oss ner på Norra Ulvön, där M/S Kusttrafik lägger till och klockan två börjar ett ljud att sprida sig över vattnet. Tonerna varierar från mer subtila till starka. Musiken kommer från Södra Ulvön. Det är en magisk upplevelse som drar till sig alla passerandes uppmärksamhet. Kanske förstår inte alla vad de är de lyssnar till, men ingen kan undgå att höra. Flera står förundrat och tittar ut mot andra sidan vattnet.

Man önskar att allt var ännu mer ute på Ulvön – mer konst och fler konstnärer! Att ön bokstavligen skulle uppslukas av konst. Kanske är detta något som kommer att inträffa om några år då fler får upp ögonen och de ekonomiska bidragen strömmar in… Då skulle juli månad på Ulvön bli dragningsmagneten för kulturintresserade runtom hela Sverige. Det skulle bli en konstens festival där hela festivalområdet omringas av hav! Det låter fantastiskt och alls inte omöjligt!

Text: Ida Rödén
Foto: Jan K Persson